Min förra bloggpost Den nya FP-bluffen publicerades för en tid sedan i BLT, en av våra lokaltidningar här i Blekinge. En av Folkpartiets företrädare här i Karlskrona, Annar Ekström, skickade då in följande svar på mitt inlägg. Nedan finner ni mitt svar på Ekströms inlägg:

Det spelar ingen roll hur mycket Anna Ekström än försöker slingra sig, Folkpartiet är inte trovärdiga. När Sverigedemokraternas motion om att förbjuda just burka och niqab i skolan var uppe för omröstning i Karlskrona kommunfullmäktige, valde Folkpartiet att rösta emot. Nu väljer Folkpartiet att lägga fram samma förslag sju år senare. Det är knappast trovärdigt.

När vi lade fram vår motion var det med framförallt två huvudargument:

1. Burkan är heltäckande och personer iklädda nikab visar ingenting mer än ögonen, vilket är att jämställa med total maskering. Klädseln är således både olämplig och oacceptabel i en skolmiljö.

2. Att flickor och kvinnor tvingas att bära dessa heltäckande dräkter är inget annat än ett förtryck av dessa flickor, utövat av en fundamentalistisk religion/ideologi.

Dessa argument var uppenbarligen helt ointressanta för Folkpartiet. Genom att rösta emot Sverigedemokraternas motion valde Folkpartiet – och även övriga partier för den delen – att ställa sig på samma sida som en kvinnoförtryckande religion/ideologi vid namn islam. Det är skamligt.

Sedan försöker Anna Ekström slå sig för bröstet genom att påstå att Folkpartiet har en "integrationspolitik", vilket är smått skrattretande. Denna integrationspolitik kan vi se prov på nästan dagligen, inte minst i våra invandrartäta förorter, med dagliga rapporter om allt från rån, misshandel och överfallsvåldtäkter till något som allt för ofta påminner om småskaliga inbördeskrig, där invandrarungdomar bränner allt från skolor till bilar, och sedan har fräckheten att beskjuta och kasta sten på poliser och brandmän. Jag
måste säga att det är en snygg integrationspolitik ni har Anna Ekström, verkligen.

Men, det finns ett alternativ till det hårda, kalla och allt mer segregerade och våldsamma samhälle Folkpartiet och övriga riksdagspartier företräder. Under parollen "Ge oss Sverige tillbaka!" ser Sverigedemokraterna nämligen det som sin huvuduppgift att återinföra lag och ordning samt införa en restriktiv invandringspolitik och åter göra Sverige till ett tryggt och harmoniskt land att leva i. Och jag vet att det är allt fler svenskar som delar vår uppfattning. Det är därför med stort hopp jag ser fram emot valdagen den 19 september.

Nu har de gjort det igen, Folkpartiet alltså. Kommit med ytterligare ett tandlöst utspel i integrationsfrågan, eller vad man nu vill kalla det.

Jan Björklund, Folkpartiets partiledare, vill nu lagstifta om att rektorer för skola och universitet ska ges möjlighet att kunna förbjuda elever såväl som lärare att bära heltäckande muslimsk slöja, så kallad burka och niqab.

Förslaget från Björklund är bra, men knappast trovärdigt. Sverigedemokraterna har i en rad kommuner genom åren lagt fram ett förslag om att förbjuda just burka och niqab i skolan. I den motion som lämnades in i Karlskrona kommun i oktober 2003 stod bland annat följande att läsa:

"I en västsvensk kommun har det uppmärksammats att flickor kommit till skolan iklädda den heltäckande klädedräkten nikab. Fenomenet har av förståeliga skäl vållat problem bland elever och personal, och Skolverket ger nu skolorna rätt att förbjuda de heltäckande dräkterna. Nikab och burka symboliserar mycket påtagligt det förtryck som en religiös och fundamentalistisk kultur utövar mot kvinnor och flickor.

Burkan är heltäckande och personer iklädda nikab visar ingenting mer än ögonen för omgivningen. Dräkterna kan alltså jämställas med total maskering. Redan av det skälet är klädseln olämplig och oacceptabel, inte minst i en skolmiljö.

Det framgår av läroplanen (Lpo-94) att skolan och eleverna skall ta avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling. I läroplanen hänvisas uttryckligen till FN:s barnkonvention, och det får anses som självklart att även FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna utgör del av den värdegrund som den svenska skolan idag driver sin verksamhet utifrån."

Jag behöver kanske inte berätta att motionen röstades ned av övriga partier – även Folkpartiet. Jag minns dessutom debatten som ovanligt hård, där Sverigedemokraterna i allmänhet och undertecknad i synnerhet, anklagades för det mesta man kan komma att tänka på i en debatt som denna.

När nu Folkpartiet kommer med samma förslag som Sverigedemokraterna drivit i flera år är det inte trovärdigt. Det är uppenbart att Folkpartiet vill göra om bedriften från 2002 då kravet på språktest gav dem 13,3 procent av rösterna. Många väljare lär dock ha blivit besvikna eftersom förslaget inte blev något annat än ett tomt utspel, en ren bluff från Folkpartiets sida. Men vad brydde sig Folkpartiet och dåvarande partiledaren Lars Leijonborg om det? När valet väl var över satt man ju som tredje största parti och hade ingen som helst anledning att bry sig om löftet som bidragit till valframgången.

Att man nu vill försöka göra om bluffen från 2002 är inte konstigt med tanke på att Sverigedemokraterna ökar i opinionen, samtidigt som Folkpartiet minskar. Men jag är övertygad om att det svenska folket synar bluffen denna gång.

Det är inte bara på riksplanet som Sverigedemokraterna erhåller bra resultat i opinionsundersökningarna, utan nu visar även flera kommunala undersökningar på ordentliga framgångar för Sverigedemokraterna i årets val.

För några dagar sedan meddelade GT/Expressen att Sverigedemokraterna på bara tre månader mer än fördubblat sitt stöd från 1,7 till 3,8 procent i kommunpolitiken i Göteborg, detta enligt en undersökning gjord av SKOP. Resultatet visar att Sverigedemokraterna nu är större än Centerpartiet och Kristdemokraterna ihop i Göteborg.

I dag meddelar Sydsvenskan att Sverigedemokraterna går framåt även i kommunpolitiken i Lund, detta enligt en undersökning som Sydsvenskan gjort med opinionsinstitutet GfK. Enligt Sydsvenskan skulle Sverigedemokraterna erhålla ytterligare ett mandat om det vore val i dag, vilket innebär att Sverigedemokraterna skulle få tre mandat och dessutom en vågmästarroll i kommunen.

De mest glädjande siffrorna kommer dock från Malmö, där en undersökning, även den genomförd av GfK i samarbete med Sydsvenskan, visar att Sverigedemokraterna erhåller nästan tio procent av väljarstödet i kommunpolitiken. Det innebär att Sverigedemokraterna skulle ta ytterligare ett mandat om det vore val i dag, en ökning från dagens fem till sex mandat, samt erhålla en vågmästarroll i kommunen. Dessutom påpekar Sydsvenskan att så många som 18,9 procent ännu inte bestämt hur de ska rösta och att "de osäkra väljarnas svar tyder på att Sverigedemokraterna (SD) kan bli ännu starkare än vad siffrorna i opinionsmätningen anger".

Vidare skriver Sydsvenskan att valet i Malmö 2006 blev en skräll för Sverigedemokraterna eftersom en opinionsundersökning som genomfördes i juni månad inför valet 2006, visade på en tillbakagång för Sverigedemokraterna. Nu vet vi alla att Sverigedemokraterna inte alls gick bakåt i valet 2006 utan i stället ökade från två till fem mandat, därav skrällen. Man påpekar dessutom att den undersökning som opinionsinstitutet Temo gjorde för Sydsvenskans räkning den 24 juli till 10 augusti inför valet 2006, helt missade ”Sverigedemokraternas frammarsch”.

Det är därför inte konstigt att jag med tillförsikt ser fram emot valdagen den 19 september.

Måndagen den 5 juli var Sverigedemokraternas dag i Almedalen; med både bokbord, debatt, föreläsning och torgmöte. En händelse som uppmärksammades extra denna dag var, tråkigt nog, incidenten med biskop Lennart Koskinen. Även om jag inte är förvånad att media väljer att förstora upp en sådan sak, blir jag ändå lite besviken när flera tidningar väljer att förmedla en direkt lögnaktig bild av händelsen.

Värst är kanske ändå Charlotte Skyllborg från tidningen Gotlands Allehanda, som hävdar att ”Sverigedemokraternas anhängare sprang upp på scenen och slet ner Lennart Koskinen”, vilket sedan även Åsa Sved, en annan fröken på tidningen, hävdar.

Den som har sett filmen som ligger ute på nyhetskanalen.se, inser dock att det som hävdas inte stämmer. För det första var det ingen som ”sprang upp på scenen”, vilket syns tydligt i filmen, för det andra var det ingen som ”slet ner” biskop Koskinen från scenen.

På filmen framgår det med tydlighet att biskop Koskinen går upp på scenen, vilket leder till att en sverigedemokrat går fram och ställer sig bredvid scenen och klappar biskop Koskinen lätt på vänster arm, varpå en annan sverigedemokrat går upp på scenen och tar tag i biskop Koskinens vänstra arm. Den första sverigedemokraten, som alltså står nedanför och bredvid scenen, backar undan något, varpå en diskussion uppstår mellan biskop Koskinen och säkerhetspolisen. Filmen visar också att den andra sverigedemokraten efter några sekunder släpper biskop Koskinens vänstra arm och backar undan, varpå biskop Koskinen står kvar på scenen några sekunder, innan han självmant lämnar scenen och går iväg med säkerhetspolisen i släptåg.

Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord, och bilden som används för att illustrera Åsa Sveds text ger onekligen bilden av att två sverigedemokrater är i färd med att fösa ned biskop Koskinen från scenen. Därför ska vi vara glada för att det finns filmat material som visar att de båda fröknarna på Gotlands Allehanda far med osanning.

Dessutom säger Dan Paulsen vid Gotlandspolisen till DN att biskop Koskinen inte fördes bort med våld: ”Jag har pratat med personalen på plats och har inte fått någon uppgift om att det skulle förekommit våld i sammanhanget.”

Avslutningsvis är det intressant att biskop Koskinen i media hävdar att han reagerade på Sverigedemokraternas budskap när han anlände till platsen. Han säger bland annat att ”deras vidriga budskap strömmade ur högtalarna”. Men när man tittar på filmen från nyhetskanalen.se hör man tydligt att det är kristdemokraten Rolf Tufvesson som talar när biskop Koskinen anländer. Ska jag tolka det som att biskop Koskinen menar att det var Kristdemokraternas ”vidriga budskap som strömmade ur högtalarna”?

Nedan kan ni se TV4:s film från händelsen som nu även ligger ute på YouTube:

Den 28 juni meddelade SVT att man inte tänker låta Sverigedemokraterna medverka i SVT:s slutdebatt inför riksdagsvalet den 19 september, ett beslut som är fattat på mycket tvivelaktiga grunder.

Detta kommenterar Lennart Hjelmstedt på ledarplats i Blekinge Läns Tidning, BLT, den 30 juni på bland annat följande vis: "Sant är att partiet i opinionsmätningarna legat nära riksdagsspärren en tid…" Men det måste väl ändå finnas en gräns för hur mycket lögner man får sprida, även för Hjelmstedt?

Till saken hör att Sverigedemokraterna, enligt SVT:s eget väljarindex, legat över riksdagsspärren på fyra procent sedan augusti 2009, det vill säga de senaste elva månaderna. Detta visar med stor tydlighet att Hjelmstedt far med osanning när han försöker få det till att Sverigedemokraterna "legat nära riksdagsspärren en tid". Snittet för juni månad är för övrigt hela 4,7 procent, vilket innebär att Sverigedemokraterna klarar riksdagsspärren med bred marginal med mindre än tre månader till valet.

Vidare visar SVT:s eget väljarindex att Sverigedemokraterna varit jämstora med eller större än Kristdemokraterna i hela nio av de senaste 11 månaderna samt jämstora med eller större än Centerpartiet i fem av de senaste elva månaderna. Går vi dessutom in på enskilda mätningar har Sverigedemokraterna varit större än både Folkpartiet och Vänsterpartiet vid flera tillfällen under de senaste elva månaderna. Ytterligare ett skäl till varför Sverigedemokraterna ska bjudas in till SVT:s slutdebatt.

"Någonstans måste en gräns dras", skriver Hjelmstedt. Jag instämmer. Om nu ett parti, vilket är fallet med Sverigedemokraterna, har legat över riksdagsspärren de senaste elva månaderna – dessutom med råge i åtta av dessa elva månader – samt visat sig vara större än flera av riksdagspartierna i ett stort antal mätningar, vore det direkt antidemokratiskt att inte bjuda detta parti till SVT:s slutdebatt. Vad Lennart Hjelmstedt än må tycka om detta.

SVT presenterar: Väljarindex