På DN-debatt den 9 maj 2005 krävde Eva-Lis Preisz, ordförande i Lärarförbundet, och Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund, att skollagen görs ”tydligare så att varje lärare ska känna trygghet i att kunna sära på elever som slåss utan att riskera polisanmälning för egenmäktigt förfarande”. Det vill säga; lärare och rektorer måste ges befogenhet att sära på elever som bråkar utan att själva riskera att polisanmälas.

I sin debattartikel hänvisade Eva-Lis Preisz och Metta Fjelkner till en undersökning, framtagen av de båda lärarförbunden, i vilken det framkommer uppgifter som gör gällande att hela 43 procent av lärarna varje dag tvingas ta betydande lektionstid i anspråk för att lösa konflikter i syfte att skapa trygghet och studiero i skolsituationen och att var sjunde lärare tvingas ägna varje lektion åt detsamma. En problematik som finns i grundskolans samtliga stadier. Man hänvisade dessutom samtidigt till en tidigare arbetsmiljöundersökning där fyra procent av lärarna uppgav att de blivit utsatta för våld och att åtta procent av lärarna utsatts för hot om våld. Vidare konstaterades att hela sex av tio lärare inte vet hur de får agera mot stökiga elever. Man påpekade samtidigt att så många som 99 procent av lärarna anser att konflikthantering borde vara ett obligatoriskt inslag i lärarutbildningen, vilket det inte är i dag, att endast 16 procent säger sig ha fått utbildning i konflikthantering under sin lärarutbildning, samt att ”bristande arbetsro är ett större problem i svenska skolor än i jämförbara länders skolor”.

Debattartikeln publicerades för snart fyra år sedan, men är lika aktuell i dag. Även om Alliansregeringen håller på att genomföra en kursändring i den svenska skolan, en bra sådan om ni frågar undertecknad, är problemen värre än någonsin tidigare. Våld, mobbning, hot och trakasserier, med otrygghet som följd, har kommit att bli en del av vardagen på allt för många av våra svenska skolor. Bara i min egen hemstad Karlskrona har vi i lokalmedia under hösten kunnat läsa om ett gäng bestående av 15-20 personer som ofredar och sextrakasserar svenska tjejer på en av kommunens gymnasieskolor. Tillmälen som ”svenska hora” har blivit vardagsmat för skolans tjejer, i varje fall tjejer med blont hår, eftersom gänget framförallt valt att inrikta sig på dem.

Svensk skola tappar i kvalitet
Industriländernas ekonomiska samarbetsorganisation OECD, kom 2003 med sin andra så kallade PISA-rapport (Programme for International Student Assessment) där man jämförde skolresultat från 41 länder (varav 30 var med i OECD). Vad som framkom i undersökningen var att det hade gått utför med Sverige jämfört med undersökningen 2000, både vad gäller ämneskunskaper, problemslösning och disciplin.

I vårt grannland Finland är situationen dock den omvända; Finland låg nämligen enligt ovan nämnda rapport i den absoluta toppen – i alla avseenden. I den norska tidningen Aftenposten den 12 december 2004 valde den finske professorn Matti Klinge att ge sin syn på saken. Han menade bland annat att Finlands stränga invandringspolitik, lett till att kvaliteten i den finska skolan kunnat bibehållas, vilket inte är fallet i länder med stor invandring. Han pekade också på att undervisningen i finsk historia och litteratur har en stark position i Finland: ”Att nedtona undervisningen i nationens historia eller att göra historieundervisningen internationell, har aldrig varit något alternativ i Finland. Vi har inte, som i Sverige, levt med idéer om varken det gränslösa eller det mångkulturella samhället”, menade professor Klinge, samtidigt som han påpekade att man i Finland valt att hålla kvar vid disciplinen i skolan, vilket länder som Sverige inte gjort.

Sämre ämneskunskaper
I den senaste PISA-rapporten från 2006 är resultaten inte mycket bättre, de har i vissa fall till och med försämrats. Inte minst har Sveriges position i förhållande till övriga länder som deltar i undersökningen försämrats. I PISA-rapporten från 2000 hade sju OECD-länder ett signifikant bättre resultat än Sverige, 2003 var motsvarande antal åtta länder. 2006 är det så många som 12 OECD-länder som har signifikant bättre resultat än Sverige. I naturvetenskap och matematik ligger svenska elever i dag på en genomsnittlig nivå, medan de i de två tidigare undersökningarna placerat sig strax över genomsnitten, vilket är en tillbakagång. I topp ligger fortfarande vårt grannland Finland tillsammans med länder som Kanada, Nya Zeeland, Japan och Australien.

Att svenska elever blir allt sämre i matematik och naturvetenskap framkommer även i andra undersökningar. Den internationella TIMSS-undersökningen (Trends in International Mathematics and Science Study) från 2003 visade på en kraftig nedgång i de svenska resultaten i matematik och naturvetenskap. Lika nedslående resultat visar TIMSS-undersökningen från 2007, där de svenska eleverna (årskurs fyra och åtta) presterar sämre resultat i matematik och naturvetenskap jämfört med undersökningarna 2003 och 1995, samtidigt som man ligger under EU/OECD-genomsnittet i dessa båda ämnen. Skolverkets generaldirektör Per Thullberg sammanfattade vid en presskonferens nyligen resultatet som ”dyster läsning”.

På ett område står sig de svenska eleverna fortfarande ganska väl och det är i läsförståelse, det gäller PISA-rapporten från 2006 såväl som TIMMS-undersökningen från 2007, även om det även här sker en liten tillbakagång. Oroväckande är dock att TIMMS-undersökningen från 2007 visar att det förekommer en ökad spridning mellan elever; det vill säga att klyftan mellan elever som presterar bra respektive dåligt ökar, med en ökad segregation som följd. Vidare visar undersökningen att elever i friskolor presterar bättre än vad elever i kommunala skolor gör.

Mångkultur skapar otrygghet och sämre resultat
Jag är övertygad om att professor Matti Klinge har mer än en poäng i vad han säger. Jag är övertygad om att de problem den svenska skolan i dag brottas med är en direkt följd av att det en gång trygga och homogena svenska samhället nu ersatts av ett hårt, kallt och segregerat mångkulturellt samhälle. Jag är övertygad om att svensk invandringspolitik måste förändras i grunden om vi överhuvudtaget ska kunna återskapa ett tryggt och välmående Sverige.

Vidare, i likhet med de åsikter professor Klinge för fram i Aftenposten, menar Sverigedemokraterna i sitt handlingsprogram för Skola och utbildning därför att skolan måste bli bättre på att förmedla ”en djupgående förståelse och acceptans för vårt svenska kulturarv”, och att skolan ska betona ”kärnfamiljen, tidigare generationers samlade kunskap och erfarenhet, den kristna etikens och den västerländska humanismens centrala betydelse i vårt samhälle”. Vidare måste kunskaper i svenska språket betonas starkare än i dag. Om ämnet historia säger Sverigedemokraternas handlingsprogram för Skola och utbildning: ”Sverigedemokraterna menar att undervisningen i ämnet historia måste öka påtagligt. Svenska barn måste få tillgång till sin egen svenska historia i väsentligt större omfattning än idag.”

Förutom krav på omdömen i ordning och uppförande skriver Sverigedemokraterna dessutom följande i handlingsprogrammet för Skola och utbildning:

”Mobbning, sexuella trakasserier och utanförskap måste motverkas på samma sätt som på alla andra arbetsplatser. Elever som inte fungerar i skolsituationen skall kunna placeras i en specialskola – även mot den enskilda elevens och dess föräldrars vilja. Det garanterar de skötsamma elevernas trygghet samtidigt som de stökiga elevernas behov kan tillgodoses med hjälp av en väl uppbyggd kompetens på den aktuella skolan. Trygghet och studiero för skötsamma elever måste alltid vara överordnad de bråkiga elevernas behov. För det syftet bör också kvarsittning vara en disciplinär metod som skolan är tillåten att använda.”

Behov av Sverigedemokraternas politik
Jag skrev tidigare att Alliansregeringen håller på med en kursändring i den svenska skolan, och jag står fast vid att den i stora drag är mycket bra. Problemet är att de förändringar man nu håller på att genomföra endast är att likna vid kosmetiska ingrepp. Man försöker nämligen åtgärda de omfattande problemen i den svenska skolan genom att lappa hål, täcka över sprickor och måla med en stor pensel på flagnande ytor.

De grundläggande problemen kvarstår; massinvandring och mångkultur har kommit att slå sönder det en gång så trygga och homogena Sverige, och därigenom också den svenska skolan. För detta finns endast ett recept; Sverigedemokraterna i riksdagen 2010.