Texten nedan är ett svar på ledaren "Höftskott från SD" av Hans Bülow, politisk chefredaktör på Sydöstran, som publicerades den 5 november. Ledaren kan läsas i sin helhet här.

Hans Bülows ledare, inte minst när han försöker skriva om Sverigedemokraterna, är ofta lite tragikomiska, och jag tycker nästan lite synd om honom där han sitter och försöker på sig sin omvärldsanalys genom sina (blod)röda solglasögon. Ofta passerar Bülows pekoral obemärkt förbi, men ibland känner jag mig nödgad att svara. Ett sådant tillfälle är ledaren från den 5 november där Bülow försöker med någon sorts analys (?) av Sverigedemokraternas budget, en uppgift han misslyckas med ordentligt.

Vad gäller besparingen på minskat flyktingmottagande som presenteras, är den högst rimlig. Vi har till och med valt att lägga oss medvetet lågt, för att vara säkra på att vi har belägg för vad vi påstår. Därför har vi inte räknat upp kostnaden, trots att Karlskrona kommun till exempel tvingades betala ut så mycket som 41,6 miljoner kronor i ekonomiskt bistånd till personer som är ”utrikes födda” år 2008, vilket är en ökning med drygt 8 miljoner kronor från året innan (siffrorna för 2009 har ännu inte presenterats). En kostnad som stannar på kommunens invånare och som är en mycket viktig förklaring till varför välfärden är på väg att nedmonteras. Dessa 41,6 miljoner kronor hade för övrigt i stort sett räckt till att täcka samtliga nämnders underskott för i år, vilket kan vara bra att känna till.

Att flyktingmottagandet tillfälligt minskar är positivt, men vi är naturligtvis tvungna att se mottagandet över en längre tid; då blir det tydligt att trycket mot Sverige ökat något enormt och att Sveriges andel, jämfört med övriga Europa, är fortsatt mycket stor. Att det sedan kan variera från ett år till ett annat, är helt naturligt. Dock är flyktingmottagandet endast en liten del av massinvandringen. En mycket stor del utgörs av den så kallade anhöriginvandringen, vilken inneburit och fortfarande innebär, oerhörda kostnader för det svenska samhället och i detta fall Karlskrona kommun.

Att ta fram en exakt kostnad på hur mycket den misslyckade invandringspolitiken kostar det svenska folket är dock svårt, eftersom våra riksdagspartier gör allt för att sopa frågan under mattan. Det finns dock en del beräkningar gjorda genom åren, vilka samtliga visar att invandringen kostar det svenska samhället enormt mycket pengar, kanske långt mer än 100 miljarder kronor netto årligen. Det hela är faktiskt lite lustigt och något av ett moment 22; när någon försöker räkna på kostnaden för den misslyckade invandringspolitiken, rycker hela det politiskt korrekta etablissemanget ut, däribland Bülow, och gör allt för att smutskasta och förneka. När någon kräver, vilket inte minst Sverigedemokraterna gör, att det ska göras en kostnadsberäkning, så blir det ett blankt nej och fortsatta anklagelser. Så håller man på år ut och år in. Strutsmetoden är dock dömd att misslyckas, det är min fasta övertygelse, vilket även Bülow kommer att bli varse om.

Richard Jomshof, Sverigedemokraterna

PS. Nej, vi är inget ”antimuslimskt” parti, utan ett antiislamistiskt parti. Något jag är oerhört stolt över, då större delen av samhället är för fegt för att ta kampen mot vår tids värsta och farligaste ideologi sedan nazismen och kommunismen.

PPS. Jag kan också meddela att när jag tar mig tiden att drömma lite, så är det om ett demokratiskt, tryggt och harmoniskt Sverige där till exempel våra äldre behandlas med respekt och där våra barn och ungdomar tillåts växa upp utan risk för att mobbas och misshandlas enkom för att de är svenskar, samt där de svenskfientliga och mångkulturalistiska åsikter Bülow företräder, har förpassats till historiens skräphög.

PPPS. Att jag var medlem i MUF under ett par år i min ungdom stämmer. Att jag röstat på Moderaterna i flera val stämmer också. Till saken hör att jag även röstat på Socialdemokraterna i ett val. Jag har nämligen aldrig känt mig riktigt hemma på höger- och vänsterskalan, utan har nog mitt hjärta till både höger och vänster; i värdekonservatismen såväl som i den folkhemstanke som länge förespråkades av Socialdemokraterna.

Det inträffar med jämna mellanrum händelser som får en att reagera extra starkt, händelser som i varje fall får mig att undra om allt står rätt till i gamla Svedala, som en äldre släkting till mig brukade kalla Sverige.

Dalarnas Tidningar skriver i dagens tidning om Per-Anders Petterson från Nås som dömts till ett års fängelse för övervåld. Bakgrunden är följande:

En hotfull, förvirrad och drogpåverkad 28-årig man stoppar en äldre kvinna som kommer åkande i sin bil på riksväg 71, vid Nås, den 18 maj 2006. 28-åringen tar sig in i bilen och angriper kvinnan, bland annat genom att ta strypgrepp på henne. Den äldre kvinnan skriker för livet och lyckas trycka ned signalhornet. Per-Anders, som befinner sig i närheten, hör hur hon skriker för sitt liv och rusar till undsättning. I sin hand har Per-Anders en domkraft som han använder vid två tillfällen under det tumult som uppstår när han försöker rädda kvinnan, vilket resulterar i en spricka i skallbenet på den drogpåverkade mannen. Trots att Per-Anders räddar livet på kvinnan, och trots att han visar ett oerhört civilkurage genom att med fara för sitt eget liv ge sig på den hotfulla och drogpåverkade mannen, döms Per-Anders till ett års fängelse samt till att betala 50 000 kronor i skadestånd till 28-åringen, som själv bara döms till villkorlig dom för misshandel.

Trots domen säger Per-Anders att han inte ångrar att han ingrep för att hjälpa den överfallna kvinnan, samtidigt som han bedyrar att han inte utdelade något slag i berått mod utan att det hela ”skedde i självförsvar i det tumult som uppstod”.

Tingsrättens enligt mig vansinniga dom fastslogs i oktober 2008 av Svea hovrätt. Per-Anders har överklagat domen till Högsta domstolen, som dock vägrar att ta upp fallet, vilket innebär att Per-Anders måste infinna sig i Norrköping den 13 november för att avtjäna sitt fängelsestraff. Samtidigt som skadståndet på 50 000 kronor till 28-åringen kvarstår.

Ursäkta, men detta är inte riktigt klokt! Jag har full förståelse för lagen som sådan, det vill säga att man inte ska bruka mer våld än vad nöden kräver. Samtidigt måste man också ha i åtanke att den som befinner sig mitt i en situation som denna, knappast kan trycka på någon stoppknapp och sätta sig ned och fundera över hur mycket våld situationen egentligen kräver. Jag har således full förståelse för att Per-Anders använde sig av ett tillhygge för att försäkra sig om att han själv inte skulle bli ett offer i den uppkomna situationen.

Det har nu startats en grupp på Facebook till stöd för Per-Anders Pettersson, eller ”Nåshjälten” som han också kallas. Jag har själv ingen Facebook, och kan således inte skriva på något upprop till stöd för honom. Däremot tänker jag skänka lite pengar till det konto som skapats till stöd för Nåshjälten i syfte att bidra till skadeståndet på 50 000 kronor. Jag uppmanar alla läsare att göra detsamma. Nåshjältens enda hopp står nu till en nådeansökan. Jag hoppas av hela mitt hjärta att den beviljas. (Ni kan läsa mer om detta här.)