(Antal e-postprenumeranter denna vecka: 8 087)

Om... extrem EU-minister
Statsministern har efter lång tid av spekulationer nu utsett folkpartisten Birgitta Ohlsson till ny EU-minister. Det är knappast ett okontroversiellt val. Birgitta Ohlsson har sedan hon trädde in på den rikspolitiska arenan som ordförande för Liberala ungdomsförbundet gett uttryck för en rad uppfattningar, som med svenska mått mätt kan betraktas som direkt extrema. Avskaffande av kungahuset och en svensk NATO-anslutning är ett par exempel, dock inte de värsta.
I en debattartikel på Sveriges nationaldag 2001 pläderade Birgitta Ohlsson för att "avskaffa Sverige". Bland annat skrev hon:

”Det är dags för oss som kallar oss för världsmedborgare att damma av världsfederalismen som vision för en mer rättfärdig värld genom att sträva efter en global union med federalistiskt statsskick. Varje land ska avstå delar av sin nationella suveränitet. Genom en global rättsordning kan mellanfolkliga konflikter lösas fredligt. En världslag ska stiftas av ett demokratiskt valt världsparlament och hävdas genom världspolis.”

Ohlsson har mig veterligen aldrig tagit avstånd ifrån, eller försökt nyansera sitt uttalande. Valet av Birgitta Ohlsson får därmed ses som talande för den borgerliga regeringens EU-politik och hon kommer säkert att ta sig an arbetet med att implementera Lissabonavtalet med stor entusiasm.

Så sent som i mellandagarna skrev Birgitta Ohlsson en debattartikel i Corren med rubriken ”Tillåt böneutrop från svenska minareter”:

”Vi är många som besökt muslimska länder och kan intyga att böneutropen inte är mer störande, starkare eller speciella än ringande kyrkklockor om söndagarna. Stökiga grannar torde vara ett större problem är (sic!) religiösa ljud.”

Jag har naturligtvis respekt för Birgitta Ohlssons starka åsikter, men det skrämmer åtminstone mig att den här typen av extrema uppfattningar nu nått ända in i Rosenbad.

***

Om... att prata OM men inte MED
I söndagskvällens partiledardebatt i SVT:s Agenda styrde programledare vid ett par tillfällen in debatten på Sverigedemokraterna. Flera partiledare, i synnerhet Göran Hägglund (KD), passade då på att gå till hårt angrepp. Agendas upplägg till trots tilläts inte Sverigedemokraterna att delta.

Vi hade inför denna debatt påpekat det orimliga i att vi stängs ute från debatterna inför valet. Inte minst med tanke på att flera av riksdagens nuvarande partier vid tidigare val tillåtits delta utan att först ha passerat fyraprocentspärren till riksdagen. I opinionsmätningarna har SD det senaste halvåret konsekvent haft ett högre genomsnittligt stöd än Kristdemokraterna, och de senaste månaderna även större än Centerpartiet. Vissa mätningar har placerat SD som Sveriges fjärde största parti.

SVT:s agerande, där man först utestänger oss från debatten och sedan bjuder in riksdagspartierna att oemotsagda framföra falska beskyllningar och kränkande omdömen om vårt parti, var så magstarkt och demokratiskt tvivelaktigt att vi beslutade oss för att anmäla Agenda till granskningsnämnden för bristande opartiskhet. Det brukar förvisso inte leda någonstans, men det är för oss en viktig markering.

***

Om... kapardrama på (DN-)svenska
Ett kapardrama utspelade sig i Sverige i veckan. Sverigedemokraterna påstods ha kapat en opinionsmätning genom att, enligt DN:s första version av artikeln, mobilisera ”horder av sympatisörer”. Det rörde sig dock om en SMS-omröstning, arrangerad på text-TV av TV4 och Kanal 5. ”Horderna” ska i själva verket ha utgjorts av 263 personer.

Hursomhelst stängdes omröstningen ner sedan SD fått nästan hälften av rösterna. Lika bra det. Vem som helst borde förstå att man inte kan mäta partisympatier på det sättet. Och det var förstås heller aldrig syftet med den aktuella omröstningen, alltså att ge en rättvisande bild av opinionsläget. Snarare hoppades man väl att horder från samtliga partier skulle mobiliseras och på så sätt få fart på SMS-intäkterna.

Jag betraktar alltså det här som en tämligen löjlig sak, men det faktum att 263 Sverigevänner kan skapa en riksnyhet på det här sättet säger något om den desperation som råder inom, åtminstone delar av, etablissemanget. Vissa tycks ta varje chans att smutsa ner oss. Ibland försöker de kanske en aning för mycket...

Sverigevänliga hälsningar

Jimmie Åkesson
Partiordförande

(Antal e-postprenumeranter denna vecka: 8 085)

Om... löjeväckande skärpning
Efter en mandatperiod som präglats av en nästan häpnadsväckande passivitet på det kriminalpolitiska området presenterar regeringen nu ett förslag om skärpa straff. Det får ses som ett lamt, trevande steg i rätt riktning. Att man överhuvudtaget rör på sig är naturligtvis positivt. Tyvärr är de förslagna straffskärpningarna så i underkant att det i vissa fall blir löjeväckande. Onekligen är det nödvändigt med hårdare straff, särskilt för grova våldsbrott, men jag hade hoppats på krafttag, inte ännu mer fegspel. Här finns mycket mer att göra.

Till skillnad från regeringen anser sverigedemokraterna att straffen för grova och upprepade brott är så låga att en radikal skärpning måste till. Andra för oss prioriterade frågor såsom slopandet av mängdrabatten på brott, införandet av obligatorisk utvisning av utländska medborgare som begår grövre brott i Sverige och införandet av verklig livstid utan möjlighet till tidsbestämning eller benådning, nämner regeringen inte överhuvudtaget. Det är uppenbart att de väljare som vill se en lagstiftning som är i samklang med den allmänna rättsuppfattningen bör välja andra alternativ än den borgerliga alliansen.

Blir då ett samhälle tryggare av att straffen skärps? Ja, det är min övertygelse. Inte nödvändigtvis för att grova brottslingar blir mindre benägna att begå brott av att sitta längre tid i fängelse, utan snarare för att inlåsningen i sig förhindrar dem att angripa laglydiga samhällsmedborgare. Grova brottslingar ska inte vistas fritt på gator och torg, de ska sitta i fängelse.

***

Om... stopp för ritualslaktat kött
Nyheten om att kött ifrån djur som ritualslaktats i utlandet säljs i Sverige utan att konsumenterna informeras om det har skapat stor upprördhet den senaste tiden. Kampen mot det djurplågeri som den obedövade ritualslakten innebär har länge varit en prioriterad fråga för oss sverigedemokrater, vilket framgår av bland annat vårt valmanifest från 2006 och den intensiva kampanj vi drev kring frågan inför förra årets EU-val.

Senast jag berörde frågan var i min debattartikel i Aftonbladet angående islamiseringen av det svenska samhället. Jag fick då kritik för att jag tog upp saken, bland annat från COOP:s presschef som menade att ”det här är en slaktmetod som är väldigt noga kontrollerad”.
 
När jordbruksministern, Eskil Erlandsson, nyligen uttalade sig i Svenska Dagbladet lägger han hela ansvaret för kampen mot försäljningen av ritualslaktat kött i Sverige på de svenska konsumenterna. Jag menar att detta är fegt och otillräckligt. Vi sverigedemokrater kommer under valrörelsen med kraft driva kravet på införandet av ett tvingande kontrollsystem för grossisterna och att importen av ritualslaktat kött och andra produkter som framställts genom att åsamka djur onödigt lidande, såsom till exempel kinesiska pälsverk och fransk gåslever, skall förbjudas.

***

Om... dags att ta debatten, Göran!
Jag skrev nyligen om mina försök att få möta KD-ledaren i debatt. Nu är det dags att göra ett nytt försök, sedan Hägglund i egenskap av socialminister tillsatt en utredning som syftar till att ta fram nya regler som skall tvinga samtliga landsting att erbjuda gratis vård till illegala invandrare. 

Regeringens förslag om att tvinga alla landsting att erbjuda kostnadsfri vård till illegala invandrare väcker en rad frågor som jag, och säkert också många väljare, vill ha svar på:

Hur tänker sig regeringen och Göran Hägglund att den reglerade invandringen skall kunna upprätthållas när man samtidigt belönar de utlänningar som saknar rätt att vistas här och som struntar vårt lands lagar genom att garantera dem fri utbildning och sjukvård?

Vilken effekt tror Göran Hägglund att det aviserade förslaget kommer att få på människosmugglingen och den illegala invandringen till Sverige?

Vari ligger rättvisan i att fattiga svenska skattebetalare tvingas betala för något som illegala invandrare får gratis?

Jag kräver ett svar på dessa och andra frågor och jag tycker att det är hög tid att Göran Hägglund visar att han är en politiker som menar vad han säger genom att leva upp till sitt offentliga löfte från Almedalen 2008 om att möta mig i en öppen debatt.

Sverigevänliga hälsningar

Jimmie Åkesson
Partiordförande

(Beställ en prenumeration på Sverigedemokraternas nyhetsbrev på www.sverigedemokraterna.se.)

(Antal e-postprenumeranter denna vecka: 8 083)

Om... valåret har inletts
Valåret kan sägas vara officiellt invigt i och med partiledardebatten i riksdagen. Det blir allt tydligare vad den förestående valrörelsen kommer att domineras av. Jobb, skatter och sjukförsäkring framstod som viktigast, även om statsministern inledningsvis gjorde ett försök att få upp kriminalpolitiken på agendan. Det senare berördes dock inte alls under de följande tre timmarna, så inte heller den misslyckade massinvandringspolitiken. (Det är för övrigt mycket märkligt att man kan debattera politik i tre timmar utan att alls ta upp en fråga som påverkar så stora delar av samhället och välfärden. Det kommer vi att ändra på.)

Det är fortfarande väldigt lite konkret politik som presenteras när landets viktigaste politiker möts. De röda skyller på regeringen, de blåa skyller på finanskrisen. Däremellan en hel del påminnelser om vad tidigare regeringar gjort fel. Min spontana sammanfattning omedelbart efter debatten löd: ”Bred debatt med få överraskningar.” Det är också mitt bestående intryck.

***

Om... ingen Åkesson i debatten
Att jag fick följa riksdagsdebatten på teve får väl anses naturligt eftersom mitt parti ännu inte sitter i riksdagen. Det kommer dock att bli andra partiledardebatter de kommande månaderna som vi borde få delta i. En sådan hålls i SVT:s Agenda inom kort.

I samband med att jag besökte Publicistklubben för en debatt om hur SD bemöts i media ställde jag en fråga till SVT:s representant, Eva Landahl, om just detta. Beaktat den senaste tidens uppenbara trend i opinionen – har man överhuvudtaget övervägt att låta Sverigedemokraterna delta?

Svaret var väntat men knappast logiskt. Nej, Sverigedemokraterna kommer inte att få delta. Skälen? Dels kan man inte lita på opinionsmätningar, dels kommer debatten främst att handla om sådant som skett under den här mandatperioden och eftersom vi inte sitter i riksdagen nu fyller vi ingen funktion i en sådan debatt. (Detsamma gäller för övrigt höstens partiledarutfrågningar.)

Det senare av skälen är, enligt min uppfattning, synnerligen anmärkningsvärt. Menar man på fullaste allvar att debatter och utfrågningar inför valet inte kommer att handla om vad partierna vill göra under den kommande mandatperioden? Förväntas medborgarna välja parti enbart utifrån vad som skett de senaste åren och inte utifrån vad partierna avser göra i framtiden?

Sett till årets första opinionsmätning, där tre av de nuvarande riksdagspartierna hamnar under spärren medan SD hamnar på 5 procent, och den långsiktiga trenden vore det mest rimliga att låta oss också delta i tv-debatten. Hur länge ska medieetablissemanget blunda för att den politiska kartan har ritats om, att det numera finns ett nytt parti på banan?

***

Om... oroväckande i Nederländerna
Onsdagen den 20 januari ställdes den nederländske partiledaren och parlamentsledamoten Gert Wilders inför rätta för att i starka ordalag ha kritiserat islam. Det finns en starkt oroande trend i flera europeiska länder mot att makthavarna försöker kriminalisera oliktänkande. I en demokrati bör meningsmotståndare bemötas med argument och inte med polisanmälningar.

Mina tankar och mitt fulla stöd går till Geert Wilders. Skulle Wilders fällas, innebär det i praktiken en kriminalisering av islamkritik i Nederländerna och i värsta fall början till slutet för yttrandefriheten i Europa. Jag hoppas innerligt att detta inte blir fallet.

Sverigevänliga hälsningar

Jimmie Åkesson
Partiordförande

(Beställ en prenumeration på Sverigedemokraternas nyhetsbrev på www.sverigedemokraterna.se.)

(Antal e-postprenumeranter denna vecka: 8 070)

Tyvärr har vi tekniska problem och kan därför inte skicka ut Åkesson om... som nyhetsbrev via e-post. Samtliga veckobrev kommer dock att skickas ut så snart problemet är åtgärdat.

Om… Guillous intellektuella haveri
Förra veckan summerade jag 2009 och tog upp min vecka med Jan Guillou som en av de viktigare händelserna under året. Om det var som en reaktion på detta eller bara en slump vet jag inte, men några dagar in på det nya året gick Guillou plötsligt till attack mot mig och partiet i en krönika i Aftonbladet. Nu har han ändrat sig.

Visst, det låter lite bisarrt, men under några månader förra året fungerade självaste Jan Guillou som en av våra bästa försvarare. Många av er har säkert hört P1-Nordegrens intervju med honom, där han tydligt deklarerar att flera av de vanliga anklagelserna mot oss inte är riktiga. Det som nu fått honom att revidera den uppfattningen påstås vara min debattartikel om islam i Aftonbladet. Han betraktar den som ett ”öppet rasistiskt utspel”.

Det är sannolikt inget fel på Jan Guillous intelligens, men han är uppenbarligen lynnig och älskar att provocera. Under de fem dagar vi hängde ihop var det framför allt två ämnen som diskuterades: vänstervåld och islams påverkan på det svenska samhället. Det resonemang jag senare förde fram i Aftonbladet var inga nyheter för Guillou. Tvärtom, det var själva utgångspunkten för hans reportage i Aftonbladet, det han valde att kalla ”SD:s svarta kärna”.

Ur Guillous intervju med mig:

– Det svenska samhället ska inte anpassas efter dem, tvärtom. Vi ska alltså inte sluta servera fläskkött i skolan, inte segregera badhusen, inte avskaffa skolavslutningen i kyrkan, inte bevilja lov på muslimska helger. Budskapet är: såhär ser det ut i Sverige, det får ni anpassa er till!

Och ur min debattartikel:

”…att svenska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor, att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött, att svenska skolor skulle införa nya lov för att fira avslutningen på Ramadan samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare.”

Vad är det egentligen som förändrats, Jan Guillou?

Ingenting.

Ingenting, mer än att tolvslaget den 31 december 2009 innebar att vi gick in i valåret 2010. Det nu etablissemanget ska lägga det lilla som finns kvar av intellektuell hederlighet åt sidan och koncentrera all kraft på att stoppa ett nytt, obekvämt partis intåg i riksdagen. Då finns inget utrymme för saklighet.

***

Om… debatten som försvann
Redan 2007 sa sig KD:s Göran Hägglund vara villig att möta mig i debatt. När han i samband med sitt Almedalstal i juli året därpå gick till hård attack mot Sverigedemokraterna upprepade han detta budskap, varpå vi skickade honom en debattinbjudan.

Dagen därpå var det minst två radioprogram som var intresserade av att arrangera denna debatt. Göran Hägglund var dock tvungen att åka på semester och hade därför inte tid att delta. Vi fick så småningom följande svar från hans pressekreterare:

From: Petra Kjellarson
Date: Jul 16, 2008 3:05 PM
Subject: ang inbjudan
To: Mattias Karlsson

Hej Mattias!

Tack för din inbjudan till debatt som vi fick per mail. Vi återkommer efter semestern!

Vänliga hälsningar

Petra Kjellarson

Petra Kjellarson
Pressekreterare hos socialminister Göran Hägglund
Press Secretary to the Minister for Health and Social Affairs
Socialdepartementet
S-103 33 Stockholm

Vi har inte hört någonting sedan dess. Det kan förstås vara så att Göran Hägglund har en väldigt lång semester eller så har han helt enkelt ändrat sig. När han intervjuades i Politikerpuben, passade jag på att fråga honom om detta via Twitter. Mycket riktigt, han har ändrat sig.

Tråkigt nog kommer han undan med det utan att någon konfronterar honom med hans tidigare uttalanden. Vi kommer dock att fortsätta skicka inbjudningar, till Göran Hägglund och till de andra partiledarna.

***

Om… jakt i raketfart
Licensjakt på varg blev ett hett ämne under årets första vecka. På bara ett par dagar var jakten över, men debatten rasar förstås vidare.

Sverigedemokraterna tog i samband med Landsdagarna i oktober ställning för licensjakt på varg. Skälen är flera, där det viktigaste argumentet för regeringen tycks ha varit att hålla efter och vitalisera stammen medan den interna debatten hos oss mest har handlat om situationen för de människor och tamdjur som lever i de vargrika delarna av vårt land. Båda är tungt vägande skäl.

Frågan är oerhört känslig, polariserande och markerar kanske tydligare än någon annan fråga en skarp gräns mellan stad och landsbygd. Enligt en Sifoundersökning som gjordes mitt under vargjakten är en tydlig majoritet av svenskarna för licensjakt i någon omfattning.

Som vanligt är svensken i gemen balanserad, och det försöker jag också vara. Jag tillhör absolut inte den skara som tycker att vargar gör sig bäst i djurparken. Vargen är ett naturligt inslag i vår natur värt att slå vakt om, men stammen ska hållas på en rimlig nivå och anpassas regionalt.

Låt oss hoppas att den nu genomförda licensjakten ger önskad effekt.

***

Om… helomvändning i Vellinge
Så kom den då till sist, Vellingemoderaternas helomvändning i frågan om att ta emot invandrarungdomar. Häromdagen fattade kommunstyrelsen ett beslut om att teckna avtal om mottagande.

Jag är inte det minsta förvånad – det var uppenbart redan när debatten satte igång att de förr eller senare skulle falla för trycket.

Man kan tycka att en handfull ungdomar inte är något att bråka om, men frågan är viktig såväl symboliskt som principiellt. Symboliskt därför att Vellinge länge har varit en av få kommuner som vägrat bli en del av statens ansvarslösa invandringspolitik. Principiellt dels därför att det kommunala självstyret i praktiken sätts ur spel, dels därför att den svenska så kallade flyktingpolitiken är ett haveri som möjligen hjälper ett fåtal individer men som samtidigt struntar i den stora massan verkliga flyktingar runt om i världen. Dessutom skapar den stora problem i det svenska samhället.

Intresset från allmänheten i Vellinge har varit svalt. Endast två familjer har visat intresse för att hysa ungdomarna, bara en av dessa kan komma i fråga.

Två familjer? Det är lite märkligt, kan jag tycka, att de politiker som fattar ett beslut inte själva är beredda att ta ansvar för det utan förväntar sig att vanligt folk ska ställa upp. De som deltog i kommunstyrelsens beslut borde vara de första att ställa upp som värdfamiljer och ta ansvar för att de invandrarungdomar som nu kommer till Vellinge får en så bra tillvaro som möjligt.

Det är som vanligt. Det är lätt att vara generös med någon annans pengar och det är lätt att förespråka kulturell mångfald när man själv kan välja vad i denna mångfald man vill ta del av.

Jag vågar gissa på stora framgångar för Sverigedemokraterna i Vellinge i höstens kommunval…

Sverigevänliga hälsningar

Jimmie Åkesson
Partiordförande

(Beställ en prenumeration på Sverigedemokraternas nyhetsbrev på www.sverigedemokraterna.se.)

(Antal e-postprenumeranter denna vecka: 8 040)

Om… ännu ett framgångsrikt år
Året är strax slut och den som med sverigedemokratiska ögon ger sig på att summera 2009 kan lägga ännu ett framgångsrikt år till handlingarna. Två val, Landsdagar, framgångar i opinionsmätningarna och medialt genomslag… Jag ska försöka sammanfatta de viktigaste händelserna under 2009 i detta årets sista Åkesson om.

***

Om… en vecka med Guillou
Under hösten avslöjades Jan Guillous kontakter med KGB. Tidigare under året skapade han visst rabalder genom att objektivt granska Sverigedemokraterna. Under en vecka följde Jan Guillou med mig på en resa genom landet, med nedslag i bland annat Stockholm, Göteborg, Gävle och Karlstad.

Det hela resulterade i ett förhållandevis verklighetstroget reportage i Aftonbladet. Jag gav min egen bild i SD-Kuriren (Nr 81, maj 2009), och skrev bland annat:

”Jag tänker att jag gillar honom, att han är förbaskat udda men trevlig och lätt att umgås med. En skön prick. Och så tänker jag att det är tråkigt att jag snart kommer att bli arg på honom, när resultatet av vår vecka ska tryckas i Aftonbladet. Men jag gillar honom fortfarande. Och snart ska jag ta mig tid att läsa någon av hans böcker…”

Läs hela min skildring av Guillouveckan på SD-Kurirens hemsida.

***

Om… att få nosa på fyraprocentaren
Ett av mina starkaste minnen från vårens landsomfattande valturné är Sven-Olof Sällströms ständiga optimism. Oavsett hur dåliga siffror vi fick i opinionsmätningarna hittade han alltid ett sätt att räkna ut att vi egentligen låg mycket nära fyraprocentsspärren. Vi andra skrattade lite åt detta, men nog hade han rätt ändå. När den allra första valnattsprognosen kom upp på val.se stod det faktiskt ”SD 4,0 %”.

De under hela valkampanjen så ointresserade riksmedierna började trilla in på vår anspråkslösa valvaka och telefonerna gick varma. TT gick till och med ut med ett telegram om att vi tagit ett mandat i Europaparlamentet.

Tyvärr föll vi tillbaka något under de följande timmarna, men det blev en betydligt mer spännande valvaka än någon kunnat ana. Det var skoj att i ett riksval åtminstone få nosa på den där förbaskade spärren.

Vi gjorde ett bra EU-val, trots förutsättningarna. Vi visste från början att våra basväljare inte röstar i EU-valen. Vi insåg också tidigt att konkurrensen om det mediala utrymmet skulle bli hård, inte minst på grund av Piratpartiets vältajmade satsning och medieetablissemangets gullande med Gudrun Schyman. Vår kampanj var omfattande men ändå en förhållandevis försiktig ekonomisk satsning. Utgångspunkten var att kampanja med små medel för att inte dränera valkassan inför 2010. Ändå nådde vi nästan hela vägen fram, vilket får betraktas som en fantastisk bedrift.

***

Om… konsekvent underskattning
EU-valet bekräftade något vi länge hävdat, nämligen att vi konsekvent underskattas i opinionsmätningarna. Med det i åtanke är det svårt att inte bli smått häpen av de siffror vi sett hos nästan samtliga institut under årets sista månader.

Det är förstås viktigt att inte stirra sig blind på någon enskild mätning, även om den mediala dramaturgin blir närmast absurd när statsvetare och andra förståsigpåare tvingas ge kloka kommentarer till partiernas uppgångar och ras i mätning efter mätning utan att hänsyn tas till den långsiktiga trenden. För det är naturligtvis bara den – den långsiktiga trenden – som är intressant.

I mitt sista Åkesson om… förra året skrev jag, att Sverigedemokraterna under 2008 blev ”ett stabilt parti omkring eller över spärren”. Under det här året har vi tagit ytterligare ett (eller möjligen två) kliv uppåt, vilket kan tydliggöras genom att jämföra medelvärden. Så här ser medelvärdena ut för december månad de senaste åren:

2006: 2,8 %
2007: 3,2 %
2008: 3,1 %
2009: 5,1 %

Hur man än mäter, pekar kurvan uppåt.

När jag för drygt tre år sedan stod inför partiets kommunkonferens i Karlskrona och pratade om att bli ”tredje, fjärde största parti i riksdagen” var det något som av många betraktades som en förvisso kaxig men sannolikt orealistisk målsättning. ”Sikta mot stjärnorna…” och så vidare. Så sent som i juni i år, när jag dagen efter EU-valet berättade för en TV4-reporter om denna målsättning undrade hon om jag verkligen menade allvar?

Nu har vi varit där och nosat i flera mätningar. Även om Miljöpartiet verkar ha parkerat på tredjeplatsen, tillfälligt, är vi med i matchen. Beaktat den bekräftade underskattningen och det faktum att valkampanjen ännu inte startat, ser vi idag vår målsättning som fullt realistisk.

En målsättning som nu dessutom stärkts och slagits fast av partistyrelsen: i riksdagsvalet i september 2010 ska Sverigedemokraterna bli tredje största parti.

Opinionsutvecklingen kan följas på www.status.st.

***

Om… stärkt position
Under året genomfördes ytterligare en omfattande kampanj, inför kyrkovalet. Det ska erkännas att jag själv var sparsamt engagerad i det sammanhanget, men så är det inte heller längre partiernas val på samma sätt som förr, när kyrkan var knuten till staten.

Om våra förutsättningar är dåliga i EU-valen är de faktiskt ännu sämre i kyrkliga val. Valdeltagandet är pinsamt lågt, och även om vissa bedömare påstår att vi gynnas av lågt valdeltagande, är det faktiskt precis tvärtom. De som stannar hemma är i mycket hög grad våra basväljare. För att lyckas måste vi nå nya väljargrupper, vilket är svårt för ett parti som så starkt förknippas med en kärnfråga i ett val med mycket begränsat valdeltagande. Ändå gick vi tydligt framåt, vilket bekräftar att vi numera är en etablerad kraft att räkna med inom Svenska kyrkan.

***

Om… medialt genombrott – igen
Jag hävdar fortfarande att vårt mediala genombrott kom i samband med Muhammedkonflikten våren 2006, men visst har det ändå hänt mycket sedan dess. Vi är idag med på ett annat sätt än tidigare. Bevakningen från Landsdagarna i oktober är ett bra exempel på hur mediernas bevakning av oss har utvecklats, samtidigt som det är ett exempel på hur vi fortfarande särbehandlas. De stora medierna är på plats och de rapporterar kontinuerligt på ett ganska normalt sätt. Och så tittar man på SVT24:s eftersändning och förvånas, nej, förargas över att de lagt in små efterhandskommentarer i de delar som de själva betraktar som icke politiskt korrekta. (Bara för att ytterligare understryka sitt förakt för den vanlige väljaren, som man inbillar sig inte är kapabel att göra egna analyser.)

Men, visst, det går åt rätt håll. Min debattartikel om islamisering i Aftonbladet gav upphov till en efterlängtad debatt. Locket lyftes och plötsligt hade vi flyttat fram våra positioner tillräckligt mycket för att få liv i diskussionen om hur regeringen kan och ska se ut efter valet. Partiets medlemsantal ökade med 15 procent på tre dagar och de mer långsiktiga effekterna har vi alltså börjat se i de många opinionsmätningar som gjorts de senaste månaderna.

Den som inbillat sig att vi förlorar på att nå ut med vårt budskap har tvingats omvärdera, inte bara den verklighetsfrånvända analysen utan hela sin världsbild: ”Är det verkligen så att det finns ett åsikts- och värderingsmässigt glapp mellan etablissemanget och Verklighetens folk..? Det hade vi ingen aning om...”

För mig personligen var debatten med Maud Olofsson en av årets höjdpunkter och ett konkret exempel på att vi tycks påverka politiken trots att vi ännu saknar formellt inflytande. Den islamistiske riksdagskandidat som Maud Olofsson drogs med i de egna leden och som hon hade uppenbara problem att ta ställning till meddelade så småningom att han inte längre avser kandidera till riksdagen…

***

Om… gott nytt valår
Med denna korta sammanfattning av året vill jag önska er alla ett riktigt gott nytt år. Ett år som blir det viktigaste och mest intensiva i partiets historia.

Välkomna till valåret 2010!

Sverigevänliga hälsningar

Jimmie Åkesson
Partiordförande