![]() |
|
|
Söndagskvällens Wolodarski på TV8 bjöd på en synnerligen intressant utfrågning av kd-ledaren, Göran Hägglund. Jag vet faktiskt inte hur man ska tolka hans konsekventa vägran att ge raka svar? Vilka diskussioner förs egentligen mellan allianspartierna?
Ett utdrag ur intervjun:
- Anta att ni skulle komma i en situation efter nästa val likt den 1991. Ni, de borgerliga partierna, ni kan få majoritet i riksdagen tillsammans med Sverigedemokraterna. Skulle du kunna sitta i en regering som baserar sitt parlamentariska stöd på Sverigedemokraterna?
- Jag har väldigt svårt att tänka mig detta. I så fall måste Sverige vara i en väldigt utsatt och speciell situation. Men det är ett parti som framför allt har en människosyn som ligger väldigt, väldigt långt ifrån min. Där man graderar människors värde utifrån etniskt ursprung. Och det ligger så långt ifrån mitt tänkande som man överhuvudtaget kan komma.
- För i Danmark så är de borgerliga beroende av Dansk Folkeparti, en slags motsvarighet till Sverigedemokraterna, när de regerar.
- Mm…
- Det är inte någonting som du…
- Nej, alltså…
- …som du kan tänka dig? Är det ett löfte från dig, att du sätter dig, precis som Bengt Westerberg, du reser dig ur soffan…
- Nej, jag tycker det är dumt att resonera i de termerna. Vi ska bedriva en sådan politik så att alliansens partier tillsammans upplevs som så attraktiva så att vi får ett fortsatt stöd. Det är ju det som är utgångspunkten för det arbete som vi gör dagligen. Vad som händer efter nästa val, det…
- Jo, det är ju klart att ni hoppas på att ni ska få egen majoritet, men om de kommer in i riksdagen och ni faktiskt blir beroende av dem, vilket... Det har ju inträffat förr…
- Mm…
- Kan du lova väljarna att du sitter inte i en regering som baserar sig på Sverigedemokraterna?
- Jag tycker att det är en meningslös diskussion i det här sammanhanget.
- Men är det inte ganska viktigt att väljarna vet vad en röst på en borgerlig...?
- Alltså, väljarna ska veta att jag kommer att göra mitt yttersta för att undvika att hamna i en situation där någon regering blir beroende av ett parti…
- Men om du hamnar i den situationen?
- Jo, men om, om, om…
- Det har ju hänt förr.
- Ja, du tänker på Ny Demokrati då?
- Ja.
- Ja… Jag kommer att göra mitt yttersta för att mitt parti och de andra allianspartierna aldrig någonsin hamnar i den situationen, för Sverigedemokraterna är ett parti med en människosyn som jag hoppas aldrig någonsin kommer att få ett inträde till riksdagens kammare.
Jag har sagt och skrivit det förr i olika sammanhang, men det kan vara klokt att i det här läget vara väldigt tydlig på en punkt: Sverigedemokraterna kommer efter valet 2010 inte att sätta sig i knäet på vare sig socialister eller borgare. Vi kommer inte att upprepa de misstag som andra liknande partier i Europa gjort när de valt att agera stöd åt olika regeringskonstellationer. Vi är inte ute efter rollen som litet stödparti åt andra. Finner man sig i den rollen en gång så kommer man med största sannolikhet också att bli kvar där. Vår ambition är högre och mer långsiktig än så.
När vi går in i valrörelsen 2010 söker vi inte mandat för att stödja det ena eller det andra regeringsalternativet. Vi ber om stöd för att genomföra den politik vi beskriver i vårt eget valmanifest. Om vi efter 19 september 2010 hamnar i en förhandlingssituation har vi ingen anledning att nöja oss med mindre än att också vi, och i synnerhet våra väljare, får ut någonting. Vi har under partiets tjugoåriga existens lärt oss att vara tålmodiga och det är en egenskap vi kan få stor nytta av när vi träder in i riksdagen.
Denna post är stängd för kommentarer.
|
Åkesson om...
|
|
|
Arkiv
|
|
|
Prenumerera
|
|
|
Administrera
|
|