![]() |
|
|
I dag debatterar riksdagen den så kallade FRA-lagen. Det är en knepig debatt, där det civiliserade samhällets behov av att skydda sig mot terrorism och organiserad brottslighet ställs mot den personliga integriteten. Vilka kontrollbefogenheter vill vi ge staten?
Det är en av statens viktigaste uppgifter att skydda samhället och medborgarna från såväl inre som yttre hot. Det innebär att det ibland är nödvändigt att göra intrång i den personliga integriteten. Den gängse ordningen är att en domstol ska avgöra när det får ske, även om det numera finns möjlighet för myndigheterna att gå andra vägar. Det aktuella lagförslaget tar det hela ytterligare ett steg. Försvarets radioanstalt, FRA, ska få möjlighet att bedriva signalspaning på all kabelburen trafik. Det innebär i praktiken möjlighet att avlyssna dina telefonsamtal, läsa din e-post och studera dina surfvanor.
FRA har hittills bara fått avlyssna radiotrafik, och ursprungligen handlade det om att övervaka Warszawapaktens militära kommunikationer. Såväl den tekniska som den politiska utvecklingen går framåt. Numera är hoten några helt andra än Warszawapakten och kommunikation mellan människor sker i hög grad via andra kanaler än radio. Det gäller naturligtvis också i kriminella kretsar och bland terrorister.
Jag upplever det som skrämmande att vår underrättelsetjänst, civil såväl som militär, i dag inte kan göra sitt jobb fullt ut samtidigt som vi med all säkerhet vet att vårt land är ett tillhåll för allehanda terrorister och internationella brottssyndikat. FRA-lagen är - i grunden - en logisk konsekvens av globalisering och teknisk utveckling. De yttre hoten är en realitet, som vi måste förhålla oss till.
Ska man överhuvudtaget kunna bedriva en meningsfull underrättelseverksamhet i framtiden måste det finnas en möjlighet att också övervaka trafik via exempelvis mobilnät och internet. Det är en utgångspunkt jag tror att de flesta svenskar köper. Frågan är hur det ska få ske och hur säkra vi kan vara på att det inte kommer att missbrukas i framtiden?
Som företrädare för ett, i etablissemangets ögon, kontroversiellt politiskt parti kan jag ändå inte låta bli att känna ett visst obehag inför det här lagförslaget. Det finns historiska exempel på hur statliga kontrollbefogenheter missbrukats i politiskt syfte. Ute i Europa höjs röster för att mer eller mindre kriminalisera invandrings- och EU-kritiska organisationer. Var hamnar FRA-lagen i det perspektivet, nu och i framtiden?
Andra frågetecken:
- Är förslaget förenligt med grundlagen?
- Vilka sökbegrepp kommer att användas för informationsfisket på nätet?
- Vad händer med överflödig information?
- Vad innebär egentligen begreppet "yttre hot"?
Personligen delar jag uppfattningen om att vi behöver en moderniserad lagstiftning på området. Med det inte sagt att lagförslaget, som det ser ut nu, i alla detaljer är särskilt tydligt och bra. Den här versionen har hastats fram under mer eller mindre kuppartade former och det finns många otydligheter. Därför finns det all anledning att skynda långsamt och ta FRA-lagen åtminstone ett varv till genom byråkratin.
Denna post är stängd för kommentarer.
|
Åkesson om...
|
|
|
Arkiv
|
|
|
Prenumerera
|
|
|
Administrera
|
|