(Beställ en prenumeration på Sverigedemokraternas nyhetsbrev på www.sverigedemokraterna.se.)

Vecka 46, 2008
(Antal e-postprenumeranter denna vecka: 6 921)

Om... trevlig helg i Värmland
Detta veckobrev författas huvudsakligen under en tågfärd genom vårt land, närmare bestämt genom Värmland, Närke, Östergötland och Småland. (Utskicket sker dock vid en senare tidpunkt, då internettillgängligheten har vissa brister längs spåret. Ber om ursäkt för förseningen.)

Veckoslutet har jag tillbringat i Karlstad, där jag under lördagen fick möjlighet att träffa en hel del av våra medlemmar. Det blev ganska många nya ansikten, och det är alltid lika trevligt.

Alltid trevligt är det också att besöka vårt Värmlandsdistrikt. Den här gången bjöds det på både flera intressanta tal och ett bildspel över det gångna verksamhetsåret. I Värmland satsar de mycket på kulturella och sociala aktiviteter vid sidan av den rent politiska verksamheten. Distriktsordförande Runar Filpers brinnande engagemang för det lokala kulturarvet är rakt igenom äkta och det smittar av sig.

Tack för en givande helg!

Om… sd-debatt i riksdagen
För ett par veckor sedan uttryckte jag i veckobrevet förhoppningar om tv-sänd interpellationsdebatt från riksdagen. Det gällde Luciano Astudillos fråga om statsministerns planer för hur vi ska behandlas när vi kommer in i riksdagen i nästa val. Är den borgerliga regeringen beredd att regera vidare med vårt stöd? I tisdags sändes debatten direkt i SVT24.

Man kan förstås fråga sig vad en sådan fråga har att göra i riksdagen överhuvudtaget? På vilket sätt har den saken med statsministerns roll som regeringschef 2006-2010 att göra? Märkligt nog fick den ställas och debatten blev förhållandevis lång.

Hur tänkte Astudillo och hans parti här, egentligen? (För man får väl utgå från att han inte ställt den här interpellationen utan att först stämma av med partiledning och strateger. Det är trots allt en ganska känslig fråga.) Vad uppnår man med ett sådant agerande, mer än att blottlägga sprickor i den fasad som man med viss framgång enats bakom över partigränserna sedan våra framgångar i valet 2006?

Första meningen i statsministerns interpellationssvar lyder: "Att föra spekulationer utifrån att Sverigedemokraterna sitter i riksdagen gynnar endast Sverigedemokraterna." Han har förstås helt rätt och även Luciano Astudillo måste åtminstone ha snuddat vid samma slutsats. Ändå väljer han att ställa frågan och han väljer att kräva statsministern på ett rakt svar.

Fredrik Reinfeldts konsekventa vägran att ge just ett rakt svar kan tolkas på flera sätt. Det mest sannolika är att han faktiskt, när vi har skarpt läge i slutet av september 2010, vill ha dörren lite på glänt Det kan vara så att vi då är hans sista chans att få behålla nycklarna till Sagerska palatset i ytterligare fyra år. Oavsett vad Fredrik Reinfeldt tycker om den saken är han i högsta grad medveten om att det är ett möjligt scenario och att det faktiskt är regeringsmakten som står på spel. Inga dörrar ska stängas redan två år före valet.

Vi stänger inte heller några dörrar. Vi är beredda att samarbeta med alla partier, förutsatt att vi, och i synnerhet våra väljare, får något för det. Det finns dock ingen anledning att sälja sig billigt. Vår utgångspunkt är att under nästa mandatperiod kunna förbättra vardagen för människorna i det här landet och i det avseendet finns inget stort utrymme för kompromisser. Vi är beredda att förhandla med alla, men då ska det också gälla våra kärnfrågor och det ska ske på lika villkor.

Om… fortsatt följetong om arbetskraftsinvandring
I veckan röstade en bred majoritet i riksdagen för förslaget om nya, liberala regler för arbetskraftsinvandring. Endast vänsterpartierna var emot. Frågan har blivit lite av en följetong i mina veckobrev och faktum är att jag under mina resor i landet den sista tiden träffat massor med människor som har oerhört svårt att förstå logiken bakom detta och som är oroliga för hur deras vardag kommer att påverkas. (Att det är en berättigad oro bekräftas till exempel av SVT:s Rapport, som i en enkätundersökning visat att svenska patienter fått fel medicin för att läkaren har bristfälliga kunskaper i svenska. Bland annat har en äldre man fått lugnande medel mot sin onda fot. Mer än var fjärde landstingsläkare är rekryterad från ett annat EU-land.)

Vänsterns motstånd känns forcerat och missriktat. Man tar egentligen bara upp ett enda motargument, som går ut på att enskilda arbetskraftsinvandrare kan drabbas och att asylsökande som fått avslag på sina ansökningar kan hamna i en svår beroendeställning gentemot arbetsgivare. Det är förvisso synpunkter som ska beaktas, men perspektivet är snävt. Varför hörs inget om hur den nya lagen slår mot svenska intressen, mot den svenska modellen, mot lönebildningen, mot de arbetslösa och i förlängningen mot det svenska välfärdssystemet?

Det behövs ett Sverigevänligt parti i riksdagen!

Om… Bill och Berit, fiffel och båg
Sedan våra framgångar i kommunalvalen 2006 har frågan om partistödet fått ovanligt mycket uppmärksamhet. Politiker brukar inte vilja prata om sina egna ekonomiska förmåner och ersättningar, men sedan också vi fått rätt att ta del av dessa har det plötsligt blivit något som debatteras. (På vissa håll har de gamla partierna på olika sätt försökt stoppa stödet till oss, men generellt har vi fått ungefär det vi ska ha utifrån gällande regler.)

Sedan något år tillbaka har riksdagens konstitutionsutskott haft frågan på sitt bord. Det har handlat om att utreda hur det kommunala partistödet används. I veckan presenterade man resultatet av sin utredning och detta med tydlig adress till oss inom Sverigedemokraterna. Det heter att vi har "fifflat" med det kommunala partistödet och därför har moderaterna och socialdemokraterna via sina företrädare i utskottet, Per Bill respektive Berit Andnor, meddelat att man kommit överens om att ändra reglerna.

Så vad har egentligen hänt? Det så kallade fifflet består i att vår riksorganisation tar ut ett slags medlemsavgift från lokalföreningarna. Avgiftens storlek baseras på hur stora partistödsintäkter en förening har. Vi tycker att det blir mest rättvist så, att föreningar med stora intäkter betalar mer än de med mindre eller inga intäkter alls. Denna avgift används sedan till att hålla igång partiet och till att ge olika former av service och stöd till lokalföreningar och distrikt. Utan denna inkomstkälla skulle partiets riksorganisation få mycket svårt att överhuvudtaget bedriva någon verksamhet utifrån de krav som ställs på oss idag. Och det är ju precis det saken egentligen handlar om - att försvåra för oss att komma in i riksdagen. Det är därför man bryr sig om frågan först sedan vi nått framgångar och det är därför man väljer att misstolka vår interna hantering av kommunala partistödsmedel.

Om det verkligen föreligger ett skarpt förslag eller om det än så länge bara är prat kan jag inte svara på. Jag har mycket svårt att tro att de övriga partierna kommer att acceptera någon mer omfattande statlig inblandning i det kommunala partistödet. Det blir trots allt inte bara - eller ens främst - vi som drabbas av striktare regler. Jag vågar påstå att avgiftssystem som liknar vårt finns inom merparten av riksdagspartierna. Är det värt besväret..?

Om… årets makthavarseminarium
I torsdags var jag inbjuden till tidningen Fokus makthavarseminarium, som anordnades för andra året i rad. Årets huvudtalare var förre moderatledaren, Bo Lundgren, som knappast kan mäta sig med förra årets huvudnummer, Göran Persson. Det var säkert också förklaringen till att uppslutningen den här gången var betydligt sämre (åtminstone kändes det så) och att det inte fanns lika många tunga namn bland deltagarna. Intressant var det ändå.

Inbjuden blir man framför allt om man finns med på listan över Sveriges hundra mäktigaste. Man kan tycka vad man vill om den typen av listor och hur de tas fram. Mest intressant i år var att finansminister Anders Borg nu tagit över förstaplatsen från sin chef, statsminister Fredrik Reinfeldt. Lite märkligt kan tyckas, eftersom det torde vara så att finansministerns maktutövning är aningen beroende av statsministerns samtycke - något som Borg själv framhöll i sin segerintervju.

Själv behöll jag min plats bland de femtio första, närmare bestämt nummer 48. Fokus konstaterar att jag saknar såväl formell makt som ett betydande nätverk men att jag genom min blotta existens hotar samtliga riksdagspartier inför valet 2010. Det är förstås så att min person i det här sammanhanget representerar partiet Sverigedemokraterna och att det egentligen är partiet som sådant som har makt. Vi tar det för vad det är - kanske främst som ett erkännande?

Se hela listan på www.makthavare.se

Sverigevänliga hälsningar

Jimmie Åkesson
Partiordförande