(Beställ en prenumeration på Sverigedemokraternas nyhetsbrev på www.sverigedemokraterna.se.)

(Antal e-postprenumeranter denna vecka: 7 118)

Om… den spännande veckan
Som jag berättade förra veckan har jag alltså haft Jan Guillou som bihang under veckan. Mest har vi åkt tåg, fikat och pratat med partikamrater från olika delar av landet. Våra samtal har i första hand kretsat kring invandringsproblematiken och det vänstervåld som vi ofta utsätts för i olika sammanhang. Det blev ganska underhållande, precis som jag trodde.

Övriga mediers intresse för detta projekt har, på några håll, varit förhållandevis stort och det har gått att läsa om vårt möte i några lokaltidningar. Jag kommer troligen att ge min bild av veckan i en längre version vid ett senare tillfälle. Först vill jag dock ta del av det reportage som Jan Guillou ska skriva för Aftonbladet. Det bör komma inom en snar framtid.

Några av er läsare har uttryckt misstänksamhet och förvåning över det faktum att jag låtit Jan Guillou följa mig nära i vardagen. Jag har redan gjort klart att jag har viss förståelse för den reaktionen. Samtidigt är det viktigt att slå fast, att Sverigedemokraterna är ett öppet parti.

Jan Guillou må vara en journalist och författare med uttalad politisk agenda och, ja, jag fattar att han inte vill mig väl, åtminstone inte politiskt. Det har dock ingen betydelse. Den som aspirerar på politiskt inflytande ska tåla granskning och vi väljer inte vem eller vilka som granskar oss. (Vi har förvisso, i samband med några större möten, låtit bli att ackreditera journalister från vänsterextrema tidningar. De besluten har dock haft vår egen säkerhet som utgångspunkt och ska alltså inte ses som ett sätt att slippa granskning. Vi kan helt enkelt inte släppa in stenkastarna eller deras nära vänner i våra egna lokaler. Det är sunt förnuft.)

Reportern Jan Guillou har under veckan som gått uppträtt som just reporter och han har gjort det på ett, vad jag kan bedöma, korrekt sätt, även om vi vid några tillfällen hamnat i såväl politiska som privata diskussioner. Vad han skriver i tidningen har jag ingen möjlighet att påverka och jag har inga förhoppningar om att det ska vara till min fördel. Det är inte heller det som är meningen. Han ska skriva om vad han sett och hört, med sina ögon och öron. Eftersom jag har andra ögon och öron är det inte alls säkert att jag håller med om det han skriver, men då får jag ta det. Och kämpa vidare.

(För övrigt väntar jag nu spänt på en inbjudan till Filip & Fredriks nya talkshow, som tydligen ska sändas från New York. Det låter lagom lyxigt. Jag tror dock inte att X2000 går dit, så då tvingas jag ta flyget…)

Om… dramatiskt i Expressen
I torsdags publicerades jag på Expressens Sidan 4. Ämnet var regeringsfrågan efter valet 2010 – något som jag tagit upp åtskilliga gånger i mitt veckobrev. Resonemanget står också fast: vi håller alla dörrar öppna, vi kan samarbeta med alla partier om vi får något tillbaka och får vi inget tillbaka så är vi inte det minsta rädda för att fälla en minoritetsregering och tvinga fram ett nyval.

Min huvudpoäng är dock, att jag inte tror på något nyval. Istället tror jag att de övriga partierna, när regeringsmakten står på spel, tar sitt förnuft till fånga och överger sin utlovade frysa-ut-SD-politik. En vågmästarroll i riksdagen kan alltså betyda reellt, politiskt inflytande.

Läs artikeln här...

Om… pensionsbromsen – igen
I och med det faktum att framför allt pensionsbromsen kommer att leda till försämrade pensioner under nästa år (vilket jag tidigare tagit upp i veckobrevet) verkar partierna bakom pensionsuppgörelsen för 10 år sedan ha vaknat till liv. Nu säger man sig vilja göra något åt saken. Framför allt vill man undvika de kraftiga svängningar från år till år som nuvarande system riskerar att leda till. Försäkringskassan har därför fått i uppdrag att föreslå lösningar.

Att pensionerna är beroende av hur det går för landets ekonomi i stort är naturligtvis inget konstigt. Däremot är det helt nödvändigt med någon form av utdragningseffekt, så att det inte blir så, som förväntas den närmaste tiden: upp drygt 4 procent i år och ned ungefär lika mycket nästa år. Beräkningsunderlaget behöver bli mer rationellt.

När bromsen slår till måste pensionärerna kompenseras. Inte minst måste straffbeskattningen av landets pensionärer bort.

Om… välkommen uppgörelse
I veckan kunde vi glädjas åt en historisk energipolitisk uppgörelse mellan de borgerliga partierna. Särskilt glädjande var den del av förslaget, som innebär att förbudet mot att ersätta uttjänta kärnkraftsverk hävs.

Trots den internationellt sett höga säkerhetsnivå, som omgärdar den svenska kärnkraftsutvinningen, är naturligtvis användningen av detta energislag inte problemfritt och den långsiktiga visionen måste fortsatt vara att en övergång till helt förnyelsebara energikällor skall ske.

Samtidigt måste vi vara realister. Om vi skall klara att kraftigt sänka våra utsläpp av växthusgaser, undvika att göra oss beroende av främmande staters godtycke och samtidigt klara av att upprätthålla den produktivitet och tillväxt som den svenska välfärden är beroende av, så måste kärnkraften för överskådlig framtid finnas med som en del av ekvationen.

Mot bakgrund av framförallt detta välkomnar vi den borgerliga energiuppgörelsen och beklagar vänsterkoalitionens avvisande hållning. Det svenska näringslivet och energimarknadens aktörer behöver långsiktiga spelregler och vi lovar att efter riksdagsinträdet 2010 stå som en garant för att huvuddragen i den nya hållningen i kärnkraftsfrågan ligger fast.

Sverigevänliga hälsningar

Jimmie Åkesson
Partiordförande