Torsten Karlsson bor i Kungshamn, Bohuslän. Han är 89 år. Han har genomlidit tre hjärtinfarkter och han är nästan blind. Tidningen Bohusläningen berättar att hans hustru har plats på ett särskilt boende. Trots Torstens krämpor, och trots att han och hustrun far illa av att inte kunna hålla varandra sällskap, så får Torsten inte flytta till sin hustru på det särskilda boendet. Sotenäs kommun förvägrar honom detta. I moderaternas Sotenäs finns alltså inget utrymme för att ge gamla människor rätt att bo tillsammans på ålderns höst. Vissa borgerliga partier gick till val på att införa parboendegaranti, men detta har man struntat i. Jag tycker det är skandalöst.

Per Gudmundson avslöjade igår på Svenska Dagbladets ledarsida en del fakta om hur staten spenderar Torstens, och andra svenskars skattepengar. Ungdomscoachen Sara Darabi, som jobbar på ett boende för ensamkommande "flyktingbarn", meddelar att ett stort antal av de "barn" hon möter i sitt jobb är upp till tio år äldre än de påstår sig vara. Norska Utlendningsdirektoratet har gjort tandtester för åldersbestämning. Nio av tio "barn" är äldre än de uppgivit. Hälften av de som påstått sig vara barn, dvs under 18 år, är istället över 20. År 2009 kom 2.250 ensamkommande "flyktingbarn". På två månader i år har 392 "barn" kommit. Av de som kommit i år är 317, alltså mer än 80 procent, pojkar.

Gudmundson drar slutsatsen att den ojämna köns- och åldersfördelningen antyder att tillströmningen inte beror på plötsliga humanitära katstrofer. Istället misstänker han att familjer i vissa patriarkalt styrda länder (Afghanistan, Somalia och Irak) väljer ut en högt värderad son. Man samlar ihop de 150.000 kronor som en smuggelbiljett kostar, och skickar iväg sonen till Sverige.

Det hela handlar alltså om en krass investeringskalkyl, där man ställer smuggelbiljetten mot värdet av att sonen skickar hem svenska bidragspengar, pengar som Torsten och vi andra tvingas betala i skatt. Som en extra jättebonus öppnas möjligheten att återförena familjen i Sverige, med därtill kopplad evig bidragsförsörjning.

Gudmundson redogör också för kostnaderna i det svenska mottagandet av ensamkommande "barn". Staten betalar 1.900 kronor per dygn för boendet. Skolgången ersätts med 64.300 kronor per år. Kompensation utgår för gode män, särskilda behov och för "extraordinära kostnader". Varje mottagningskommun får dessutom 500.000 kronor per år för att "underlätta mottagandet samt öka kvalitén". Till detta kommer den dagpenning som utbetalas till varje asylsökare, alltså pengar till snask, cigaretter och annat som underlättar tillvaron för de unga männen.

Gudmundson är i grunden politiskt korrekt, och han gör därför ingen summering av alla kostnaderna. Men det har jag gjort; det är inte så svårt när han har plockat fram underlaget. Vi landar på minst 800.000 kronor per år och "barn". Kostnaden för särskilt boende i Sveriges kommuner varierar stort, och är heller inte lätt att få fram. Jag har hittat en uppgift om att en plats i särskilt boende kostar i snitt 400.000 kronor per år för en kommun. Varje plats för ensamkommande "barn" motsvarar alltså två platser för människor i Torstens situation.

För mig är valet enkelt. Självklart ska Torsten Karlsson ha rätt att bo i särskilt boende med sin hustru. Lika självklart är att mottagandet av flyktingar måste begränsas till dem som har asylskäl enligt Genevekonventionen, samt kvotflyktingar som väljs ut av UNHCR. Detta betyder maximalt 5.000 personer per år, i motsats till nuvarande mottagande av ca 80.000 personer som inte har flyktingskäl enligt internationella regelverk. En sådan politik skulle ge Torsten Karlsson, och alla andra som har samma behov, den rätt till parboende som de nu förvägras av svenska kommuner. Dessutom skulle stora belopp kunna frigöras till att hjälpa asylsökarna på den plats där pengarna skulle kunna göra verklig nytta, nämligen i eller nära deras hemländer.

Sverigedemokraterna har i många år krävt parboendegaranti för de gamla som önskar det, samt en kraftig begränsning av invandringen till Sverige. Vi kommer att driva dessa enkla krav lika konsekvensent i framtiden.

Vid nyår ska ett väl fungerande kärnkraftverk i Ignalina, Litauen, stängas. Detta är följden av att EU krävde avveckling av den litauiska kärnkraften för att släppa in Litauen i unionen. Förhoppningen var väl att annan energi skulle ha ersatt kärnkraften, men så har inte skett, lika lite i Litauen som i Sverige.

Tidpunkten för stängningen är väldigt olycklig. Temperaturen vintertid i Litauen går ofta ner mot 20 minusgrader. Litauerna har vädjat till EU om att få några års respit med stängningen, men unionen har varit helt kallsinnig. Nu hänvisas litauerna till osäkra och dyra elleveranser från den forna ockupationsmakten i öster. Alternativt får man finna sig i att frysa.

Kärnkraften står för ungefär 70 % av Litauens elenergi. I Sverige är 50 % av elenergin krärnkraftsbaserad. Jag kan bara konstatera att det finns inget realistiskt alternativ till kärnkraftsproducerad el, varken i Litauen eller i Sverige.

Min svärmor, 83 år, är förbannad. Det socialdemokratiska försäkringsbolaget Folksam har nu stulit nästan hälften av hennes begravningsförsäkring. Om hon dör idag får dödsboet ut 12.000 kronor. Innan har Folksam utlovat 21.200 kronor. Svärmor har, sedan hon fyllde 65, betalat in 80 kronor i månaden (i dagens penningvärde) till Folksam. Hon, och 420.000 andra pensionärer, har velat försäkra sig om att kunna få en värdig begravning.

Den genomsnittliga livslängden är ungefär 80 år för oss svenskar. En vanlig försäkringstagare i Folksam har alltså betalat in 14.400 kronor när hon dör. Folksam har alltså försnillat 2.200 kronor av försäkringstagarens pengar och dessutom inte lyckats åstadkomma någon som helst avkastning på försäkringskapitalet.

Folksams VD är den före detta socialdemokratiske ministern Anders Sundström. Han fick i fjol sin lön höjd med fyra procent och han tjänar nu mer än fem miljoner kronor per år. Det är skamligt att bolaget betalar en sådan lön till en oduglig direktör, på bekostnad av låginkomsttagarnas begravningsförsäkring. Detta är ytterligare ett bevis på hur den politiska eliten pungslår det svenska folket.

Det är nu dags att döpa om försäkringsbolaget Folksam till Folkskam. De 420.000 blåsta försäkringstagarna gör nog bäst i att sätta in sina 80 kronor per månad på ett bankkonto istället.

Att ifrågasätta ett moskébygge är detsamma som att trycka på den politiskt korrekta larmknappen hos ett antal profeter av olika politisk kulör. Jag är imponerad av deras reaktionsförmåga, en hel sida i Blekinge Läns Tidning efter bara en dag. I övrigt finns inte mycket att bli imponerad av. Jag tänker nu bemöta några av deras inlägg.

Ann- Louise Trulsson: Hon har en fantastisk arbetskapacitet, producerar insändare och artiklar i rasande fart, det är nästan så att man kan tro att hon har hjälp av någon. Trulsson är präst i Svenska Kyrkan. Jag vet inte hur prästutbildningen är upplagd, men grundläggande kunskap om andra religioner ingår nog. Hon borde veta att islam hävdar muslimernas överhöghet gentemot kristna och att bekännare till vissa andra religioner är att jämföra med apor och hundar. Ganska långt från det kristna budskap som Trulsson predikar, anser jag. Vad tycker Trulsson om den muslimska människosynen, där kvinnans värde är mycket mindre än mannens? Vad tycker hon om att vissa muslimska familjer i Sverige stöter bort och dödshotar sina barn när de kommer ut som homosexuella? Detta dokumenterades i ”Dokument inifrån” den 4 oktober. Detta är bara ett par exempel på obehagliga inslag i islam.

Patric Siesing: Han representerar något som heter Antidiskrimineringsbyrån. Per Gudmundson beskriver på ett bra sätt i SvD den 9 oktober vad denna inrättning står för. Byrån startar nu i dagarna ett fullständigt löjligt projekt, nämligen att tillsända varje riksdagsman en ask med piller av märket ”Islamofobil”. Det ska användas vid ”islamofobiska eller muslimhatande symptom”. För att utveckla denna produkt har man anlitat en känd kvinnlig formgivare och debattör. Hon har bland annat sagt att ”Hitler var omtänksam jämfört med dagens extremism i Israel” och att ”man minns Förintelsen enbart för att legalisera folkmord på något annat folk”. Med detta avfärdar jag Siesing och hans statligt finansierade byrå. När man väljer att samarbeta med tokskallar är man faktiskt inte trovärdig.

Kent Viberg: Han hävdar att det inte finns någon svensk byggnadstradition. Jaså inte? Om jag ber den gode Kent att tänka på japansk byggnadstradition så har han, konstnär som han är, utan tvivel en tydlig bild av hur den ser ut. Det är märkligt att det ska vara så svårt att förstå vad det svenska innebär. Men när man har de politiskt korrekta glasögonen på så ser man naturligtvis bara det man vill se. Sedan säger Kent att vi Sverigedemokrater inte tror på ”en god integrationspolitik”. Där har han helt rätt. Det existerar nämligen ingen ”god integrationspolitik”. Det finns inte ett enda ställe i vår värld där så kallad integrationspolitik har fungerat. Snälla Kent, du kan väl i din vishet ge mig ett exempel? Nej, det finns bara ett sätt att få till en fungerande relation mellan svenskar och invandrare, och det är genom assimilation, det vill säga att de som kommer hit anpassar sig till de normer och regler som gäller i Sverige.

Vi Sverigedemokrater fortsätter med envishet att driva vår linje gentemot islam. Det är en religion som, i viktiga avseenden, står för en människosyn som vi inte kan acceptera. Det känns lite trist att präster och profeter i Karlskrona inte är mera klarsynta.

Per Björklund (SD)
Karlskrona

Citat från Sydsvenskan 5 oktober:

Skånepolisen försöker locka till sig fler invandrare. I dagarna har 25 ungdomar med utomnordisk bakgrund börjat en årslång praktik. Målet är att de ska söka in på Polishögskolan. När 21-åriga Samah Ghoneim berättade för sina vänner hemma i Rosengård att hon fått jobb hos Malmöpolisen trodde de knappt sina öron. De frågade hur hon gjort. Hur skulle de själva göra för att få jobb på polisen?

De reaktionerna är precis vad Skånepolisen hoppas på. Samah är en av 25 invandrarungdomar som efter en stentuff gallring valts ut för femton månaders polispraktik. Skånepolisen har två mål med projektet. Dels att höja sin kompetens genom att lotsa in fler invandrare i poliskåren. Dels att öka förtroendet för polisen genom att ge den mer av samma etniska mix som Sveriges befolkning.

Det är häpnadsväckande motiveringar som Elizabeth Torrisi, projektledare för mångfaldsprojektet Världen i Skåne, använder. Polisen ska höja sin kompetens genom att ta in outbildade invandrarungdomar. Jag baxnar. Det har gått långt i Sverige när man öppnar gräddfil för 35 invandrarungdomar in till det än så länge attraktiva polisyrket. Jag undrar bara vad våra svenska ungdomar tycker?