Det lät så väldigt bra när vi gick till omröstning om medlemskap i EU 1994. Ett av fundamenten i EU är den fria rörligheten för varor, tjänster och personer. Många svenskar kände oro för att smugglingen av alkohol och knark skulle öka, samt att illegal invandring skulle bli ett stort problem. Dessa farhågor viftades bort av den politiska eliten, med argumentet att tull och polis skulle förstärkas, samarbeta med andra länders myndigheter samt jobba med riktade aktiviteter inne i landet, istället för med gränskontroller.

Hur har det då blivit? Vi har nu facit, efter att ha levt några år med avskaffad gränskontroll. Verkligheten är dyster, precis som vissa av oss förutsåg redan 1994:

• Uppåt 100 000 människor strömmar in i landet varje år, som asylsökare och anhöriginvandrare. Eftersom gränskontrollen är avskaffad kan man åka rakt in i landet, kasta sina identitetshandlingar och söka asyl. 95 % av dem som kommer är så kallade ekonomiska migranter, alltså personer som vill skaffa sig mer pengar än de kan få i hemlandet. Dessa personer har ingen rätt till asyl enligt Genèvekonventionen men beviljas ändå uppehållstillstånd i Sverige, på grund av en naiv lagstiftning och en slapp asylhantering. Det stora flertalet av dessa människor kommer från arabiska och exsovjetiska länder, har usel eller ingen utbildning och har inga som helst förutsättningar för att bidra till det svenska samhällsbygget.

• De invandrare som fått uppehållstillstånd går i de allra flesta fall in i långvarigt bidragsberoende. Eftersom bidragen, trots att de är mycket generösa, inte räcker till för att ge nykomlingarna önskad levnadsstandard, väljer många av dem att satsa på kriminell verksamhet som extraknäck. En viktig orsak till att bidraget inte räcker till är att man, som lycklig innehavare av uppehållstillstånd i Sverige, också ska försörja de medlemmar av sin släkt som ännu är kvar i det gamla hemlandet, i avvaktan på att kunna fixa resan till Sverige.

• Det mest lukrativa extraknäcket är knarkförsäljning. En väl genomförd transport över svensk gräns kan innehålla 25 kilo amfetamin som betingar ett värde av 6 miljoner kronor vid försäljning till svenska ungdomar. Klart att detta är mer intressant än att anstränga sig med lönearbete.

Den senaste veckan har Tullverket beslagtagit två stora knarkpartier i Blekinge. Knarket kommer, gömt i bilar, med färjorna från de baltiska länderna eller Polen. De två beslagen handlar om amfetamin, totalt cirka 45 kilo, och försäljningsvärdet på gatan är mer än 10 miljoner kronor.

Den borgerliga regeringen har nu ålagt Tullverket att spara 500 miljoner kronor de närmaste fyra åren. Effekten kommer att bli att 280 heltidstjänster tas bort. Nästan hälften av de kontroller som nu genomförs på inkommande fordon kommer att försvinna. Regeringen är alltså totalt ansvarslös, och det finns ingen anledning att tro att sossarna hade haft någon annan inriktning.

Sverigedemokraterna har den enda hållbara politiken för att bekämpa importerad brottslighet och knarkhandel. Ordentliga gränskontroller måste återinföras. Personer som inte har klara papper vid gränsen ska återvisas till det land de senast kom ifrån. Tullverket måste få utökade resurser, inte minskade. Alla fordon och övriga godstransporter ska kontrolleras med hjälp av narkotikahundar.

Priset för Tullverkets nerdragningar kommer att bli mycket högt. Svenska ungdomar kommer att få betala i form av ökat knarkmissbruk med alla de personliga konsekvenser detta för med sig. Samhället kommer också att få betala dyrt. En vårdplats för en narkoman kan kosta 4 000 kronor per dygn, alltså 1,5 miljoner kronor per år.

Vi sverigedemokrater, som enda politiskt parti, värnar Tullverket och skyddet av de svenska gränserna!