Varje år utförs mer än 30 000 aborter i Sverige. Detta ska jämföras med att det föds ca 90 000 barn varje år. Antalet aborter är så pass högt trots att vi har sexualundervisning i skolan samt ungdomsmottagningar och preventivmedelsrådgivning som är gratis. Alltså avslutas en fjärdedel av alla graviditeter i förtid genom moderns beslut. En abort är inte ett lätt val för en kvinna, och många gånger är det ett tungt beslut även för mannen. Tanken på att avsluta ett växande liv väcker svåra etiska, moraliska och religiösa frågor hos vanliga svenskar.

Även ur demografisk synvinkel finns anledning att ifrågasätta det höga aborttalet. De sju politiskt korrekta partierna i Sveriges riksdag anser, möjligen med undantag för kristdemokraterna, att vårt höga aborttal är helt i sin ordning. I Sverige föder en kvinna i genomsnitt 1,8 barn. För att vidmakthålla en oförändrad befolkning (utan invandring) krävs födelsetal som ligger något över 2. De låga födelsetalen kommer att innebära betydande påfrestningar för pensionssystem och sjukvård. De politiskt korrekta vill lösa detta genom massinvandring från länder med högt barnafödande, det vill säga Mellanöstern och Nordafrika. Som Sverigedemokrat inser jag att en sådan politik kommer att leda till förödande kulturkrockar som på sikt kommer att bryta ner vårt Sverige. Vore det inte bättre att se till att driva en politik som sänker aborttalet istället? Om vi hade låtit bara en tredjedel av de aborterade fostren födas så skulle det påstådda behovet av demografiskt betingad invandring vara helt eliminerat.

Sedan 1974 har det varit fri abort i Sverige. Enligt abortlagen får en kvinna avbryta graviditeten före utgången av 18:e graviditetsveckan utan att behöva ange sina skäl för det. Den medicinska utveckling som skett under de 35 år som gått sedan den svenska abortlagen infördes gör det i många fall möjligt att ge ett barn som föds vid 21-22 veckors ålder ett fullvärdigt liv. Enligt Världshälsoorganisationen ska också alla som föds efter 22 fullgångna veckor räknas som barn. Med utgångspunkt i detta anser Sverigedemokraterna att abortlagen ska ändras så att tidsgränsen för fri abort sätts till utgången av 12:e graviditetsveckan.

Under de senaste dagarna har ett för Sverige nytt fenomen dykt upp. En gravid kvinna kräver att få fostervattenprov gjort på Mälarsjukhuset i Eskilstuna för att könsbestämma sitt foster. När det visar sig vara ett flickfoster gör kvinnan abort, eftersom hon vill ha en pojke. Efter en tid upprepas samma procedur ytterligare en gång. Sedermera har det framkommit att kvinnans make blivit dömd av tingsrätten för att ha utövat olaga hot mot läkaren, med syfte att framtvinga besked om barnets kön. Familjen ifråga, som härstammar från Balkan, har redan sju barn, varav sex flickor. Jag tycker hela ärendet är ytterst makabert.

I vissa länder är det ett faktum att flickfoster aborteras i stor skala. Unicef uppskattar att det saknas ungefär 200 miljoner kvinnor och flickor i världen, på grund av könsselektiva aborter och på grund av att flickor dödas efter födseln. Är det möjligen en effekt av den av liberaler så högt skattade globaliseringen att sådana medeltida fenomen nu dyker upp i Sverige?

Jag anser att vi måste införa ett regelverk i Sverige som omöjliggör för blivande föräldrar att få veta fostrets kön genom tester i den skattefinansierade vården. Om blivande föräldrar ändå väljer att i privat regi skaffa vetskap om sitt blivande barns kön för att sedan abortera ”felkönade” foster kan vi väl tyvärr inte göra mer åt saken än att fördöma deras beteende.