I klimatalarmismens tidevarv råder en mycket stark övertro på vad järnvägar kan åstadkomma. I nio av tio fall underskattas kostnaderna vid större infrastrukturprojekt i Sverige, ofta görs detta medvetet (!) av planerarna. Med några få undantag tillhör järnvägsprojekten de minst lönsamma, skriver Krister Maconi i en debattartikel.

Nettonuvärdeskvoten visar att den samhällsekonomiska nyttan är låg, undanträngningseffekterna är stora, mer lönsamma projekt blir aldrig av. Även andra delar av vår offentligfinansierade välfärdssektor såsom skola, vård och omsorg påverkas negativt. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv borde vi satsa mer på vägar, mindre på järnvägar! Nu planeras det för fullt för extremt dyra så kallade höghastighetsjärnvägar. Enligt miljö- och energiexperten Per Kågeson medger regeringens egen utredare att kostnaderna för projekten kan bli dyrare än beräknade 125 miljarder kronor! Utredningen om höghastighetstågen är förknippad med stora brister och präglad av önsketänkande hävdar Kågeson! Professor Lars Hultkrantz, själv sakkunnig i själva utredningen riktar om möjligt ännu skarpare kritik mot slutsatserna.

För inte så länge sedan presenterade Expertgruppen för miljöstudier, en kommittè under Finansdepartementet sin egen rapport "Höghastighetsjärnvägar- ett klimatpolitiskt stickspår". Resultatet var liknande även här vilket ju framgår med all tydlighet av själva titeln. Sammanfattningsvis har ett antal tunga remissinstanser och experter riktat allvarlig kritik mot de samhällsekonomiska samt klimatpolitiska kalkyler och slutsatser som ligger till grund för dessa planerade jätteinvesteringar.

Kostnaderna underskattas och nyttan överdrivs! Incitamenten för politikerna att hålla igen och kritiskt granska de skattefinansierade kostnads- och intäktskalkylerna är begränsade. Regionalpolitiska skäl, inte samhällsnytta väger tungt, ansvarsutkrävandet uteblir då svindyra glädjekalkyler spricker, kontrollmekanismer saknas under processens gång medan skattebetalarna som vanligt står för slutnotan. Att miljardslöseriet kan fortsätta på detta sätt år ut och år in utan att det får någon större uppmärksamhet i den offentliga debatten är rent ut sagt bedrövligt!

Trafikforskare och statsvetare efterlyser ett systemskifte på infrastrukturområdet, vissa förespråkar rentav tillsättandet av en ekonomisk haverikommission bestående av oberoende experter och organisationer! Jag önskar innerligt att så skulle bli fallet.

Krister Maconi