I dag, den 22 oktober, röstade som väntat Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, ja till att ansöka om att behålla vigselrätten. Det innebär att det från den 1 november är fritt fram för så kallade äktenskap mellan homosexuella i enlighet med de nya könsneutrala äktenskapslagar som trädde i kraft i maj i år.

Det innebär också att kyrkan ger efter för de starka politiska påtryckningar som utövats av den borgerliga alliansregeringen (undantagandes Kristdemokraterna), något som i sin tur bekräftar att Svenska kyrkan trots skiljandet från staten i allt väsentligt förblir ett statligt redskap.

Majoriteten för förslaget om att behålla vigselrätten och därmed godkänna samkönade "äktenskap" blev betryggande 176 - 62. 11 avstod från att rösta. Frågan har varit omtvistad sedan statsminister Reinfeldt gav direktiv om nyordningen förra året. Jag har inte undersökt hur kyrkomötets för närvarande fyra sverigedemokratiska representanter röstade men utgår från att det blev "nej", detta med tanke på att Sverigedemokraterna endast erkänner äktenskap mellan man och kvinna enligt den bibliska och traditionella synen.

Utgången av omröstningen innebär ett antal påföljder:

För det första kommer Svenska kyrkan oundvikligen att splittras på såväl riksplanet som det lokala planet. Det kan även förmodas att den teologiskt konservativa Missionsprovinsen, liksom frikyrkor och andra samfundsalternativ, får vind i seglen.

För det andra kommer Svenska kyrkan att isoleras internationellt. Det ekumeniska samarbetet med exempelvis den Romersk-katolska kyrkan, Anglikanska kyrkan och den Ortodoxa kyrkan får sig en allvarlig knäck, eftersom dessa världsvida kyrkor, till skillnad från Svenska kyrkan, håller sig till den bibliska synen om äktenskapet som en förening mellan man och kvinna.

För det tredje har bilden av Svenska kyrkan som ett politiskt korrekt rättfärdighetsinstitut eller salighetsverk i den sekulära statens ledband definitivt cementerats. Kyrkans andliga och religiösa trovärdighet reduceras till noll och intet.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att nyorienteringen sker samtidigt som Svenska kyrkan får sin första homoexuella biskop i Eva Brunne i Stockholm.

Jag utträdde ur Svenska kyrkan år 1999 som en protest mot ärkebiskop K. G. Hammars bejakande av den homosexuella livsstilen och stödet för Elisabeth Ohlsons perverterade fotoutställning om Jesus och hans lärjungar som bögar och transvestiter. Det är ett beslut jag inte ångrar en sekund.

För min del innebär klartecknet för de så kallade äktenskapen mellan homosexuella början till slutet för Svenska kyrkan. För mig personligen är Gud en realitet, och jag ser det som en självklarhet att Han nu väljer att helt ta sin hand från den monstrositet som Svenska kyrkan nu både de facto och de jure utvecklats till att bli. Däremot tvivlar jag starkt på att det kommer att bli någon våldsam rusning till de kyrkliga vigselförrättarna.

Det sägs att kyrkans präster även framgent skall ha rätt att vägra "viga" samkönade individer. Fan tro´t. Nästa steg i den politiskt korrekta opinionsbildningen kommer således med all sannolikhet att bli att påtryckningarna mot vägrarna trappas upp tills dessa ställs inför valet att acceptera nyordningen eller att säga upp sig.

Minns hur det gick med löftet om att präster skulle slippa viga kvinnor till präster om detta stred mot deras övertygelse. I dag blir man inte prästvigd om man är kvinnoprästmotståndare!

Den kristna religionen och därmed också Svenska kyrkan räknar sitt ursprung till Jerusalem, där Jesus Kristus en gång verkade. Den nya vigselordningen visar att Svenska kyrkan hädanefter anammar de seder och bruk som ledde till Sodom och Gomorras undergång.

Läs mer om detta i Första Mosebok 19, en läsning som jag med emfas rekommenderar icke minst ärkebiskop Anders Wejryd!

Sodoms undergång.