En av de viktigaste insatserna en representant för Sverigedemokraterna kan ta sig för är att skriva insändare och/eller debattartiklar. Det visar på aktivitet och talar om att partiet finns. Jag höll nyligen en kvällskurs om detta ämne på partikansliet i Stockholm och fick stort gensvar. Bland annat delade jag ut en sammanställning omfattande tio råd om denna viktiga konst. Eftersom jag tycker ämnet är viktigt publicerar jag dessa råd här.

De råd och rön som här redovisas är frukten av ett relativt långt liv som journalist, författare och politiker. En del har jag lärt mig genom ibland smärtsamma självupplevelser, annat har jag snappat upp från goda läromästare. I det sammanhanget vill jag särskilt nämna Expressens legendariske redaktionschef Sigge Ågren, som jag hade förmånen att ha som lärare på Poppius journalistskola (dagspresskursen) 1978-79.

De av mina läsare som redan upplever sig kunna allt som behövs om skrivkonsten ber jag om överseende. Ni kan sluta läsa här. Till er andra: här följer råden!

1. En insändare skall vara kort och kärnfull, helst inte längre än motsvarande en halv A4-sida med dubbelt radavstånd. Då är det också störst chans att den publiceras. En debattartikel kan vara längre, men håll dig inom maximalt 1,5 A4.

2. Meningarna bör vara så korta och enkla att blir lätt att följa med i texten. Undvik alltför svåra ord, särskilt sådana du själv inte begriper!

3. Antingen du svarar på vad någon annan skrivit eller tar upp en egen debattråd så skall du alltid hålla dig till ämnet och inte sväva ut i onödiga utvikningar.

4. Håll dig alltid till sakfrågan och avstå från rena personangrepp. Använd inte svordomar. Men om en person inom exempelvis kommunalpolitiken gjort en dundertabbe skall vederbörande givetvis få veta detta!

5. Håll dig till den konkreta politiken och ägna dig inte åt ostrukturerat gnäll.

6. Tänk på att det är skillnad mellan att skriva en insändare eller debattartikel till en tidning och en kommentar till ett blogginlägg. Tidningsinlägget kräver att du är mer noggrann med språket. Läs igenom det du har skrivit både en och två gånger - eller fler - innan du skickar iväg det.

7. Det är också skillnad på att skriva som privatperson eller som representant för ett parti. En artikel eller insändare du skriver som företrädare för Sverigedemokaterna skall spegla partiets ståndpunkter, som privatperson kan du ta ut svängarna mer.

8. Försök skriva så att ditt inlägg väcker intresse. Det är bra om du kan komma med ett konkret politiskt förslag eller åtminstone en snärtig formulering. Att fila på formuleringarna kan löna sig.

9. Undvik att vara alltför kategorisk och/eller fördömande, även om du vet att du har "bra på fötterna". I stället för att drämma till med att det minst sagt rutinerade kommunalrådet Velberg i Åtgärde kommun är en senil sopa som borde ha knuffats utför ättestupan för länge sedan, kan du kanske skriva att han "visserligen är ute i ett gott syfte men hamnar alldeles fel" eller motsvarande. Ditt inlägg får större tyngd om det är hyfsat nyanserat.

10. Till sist det kanske viktigaste rådet av alla: skriv inte i affekt! När du är riktigt förbannad tänker du vare sig klart eller efter. Låt det mogna över natten eller ännu längre innan du slår dig ner vid tangentbordet - då kommer du också på fler och bättre argument och slipper ångra dig efteråt. Du kanske rentav drar slutsatsen, att det allra bästa är att inte skriva alls.

Jag har själv någon gång brutit mot alla dessa råd, men det är ju genom erfarenheten man lär sig. Det är för att du som skribent inte skall behöva göra samma misstag som jag har gjort jag delar med mig av dessa råd!