Nader Helwai är en 47-årig irakier med kaldeisk bakgrund - det vill säga han är troende katolik - som varit bosatt i Sverige sedan 2001, då han flydde undan Saddam Husseins mördarregim. Han bodde först i södra Dalarna men är sedan 2007 bofast i Södertälje med fru och två döttrar. Han utbildade sig till maskiningenjör i Irak men försörjer sig som bussförare i sitt nya hemland.

För något år sedan valde Nader Helawi att bli medlem i Sverigedemokraterna, där han på kort tid blivit en verklig tillgång för regionföreningen Västra Södertörn - där han är suppleant i styrelsen - och SD Södertälje, där han återfinns på andra plats på kandidatlistan till fullmäktige efter undertecknad. Nader är intelligent, energisk och en god partikamrat. En av anledningarna till att Nader valde Sverigedemokraterna när han bestämde sig för att aktivera sig politiskt var att SD är det enda partiet i Sverige som aktivt engagerar sig mot den tilltagande islamiseringen.

Som kristen blev Nader Helawi och hans familj förföljda och allmänt illa behandlade i Irak och andra muslimska länder där Nader arbetade. Han och andra kristna SD-medlemmar med sina rötter i Mellanöstern vill av naturliga skäl inte att något liknande skall hända i deras nya hemland!

I samband med att SD Södertäljes fullmäktigelista - som förutom Nader Helawi innehåller ytterligare två namn med anknytning till Mellanöstern - blev offentlig gjorde Länstidningen (LT) ett stort och objektivt reportage om Naders engagemang för Sverigedemokraterna, vilket av naturliga skäl väckt viss uppmärksamhet. Samma dag som reportaget publicerades kontaktades Nader av Peter Boström som är ordförande för bussförarfacket (Kommunals klubb 12) i Södertälje.

Under det mycket obehagliga möte som följde påstod Boström att SD är ett "rasistiskt" parti med "fascistiska" rötter vilket i Södertälje dessutom leds av en person - undertecknad - som bland annat haft oförsyntheten att kritisera Olof Palme. Boström krävde att Nader skulle gå ur SD om han ville fortsätta vara medlem i kommunalfacket.

Nader Helawi vägrade, som den kämpe han är, att godta detta ultimatum. Följden härav blev att Peter Boström i ett brev begärt att Nader skall uteslutas ur bussförarfacket. Brevet lyder:

"Klubbstyrelsen i klubb 12, Södertäljebuss, har i dag 2010-04-28 inlämnat ett brev som begär en medlem i fackklubben utesluten. Vi anser att organiserat spridande av rasism inte är förenligt med fackets värderingar om alla människors lika värde. I samband med detta kommer vi tillsammans med Kommunal avdelning Stockholm att inom kort (några få veckor) arrangera demokratidagar för alla våra medlemmar. Vi söker just nu lokal här i Södertälje. Alla kommer att kunna delta eftersom vi kör i flera omgångar. Peter Boström ordf. klubb 12."

På vilket sätt invandraren Nader Helawi skulle ha spridit "rasism" framgår icke av Boströms ynkliga epos, som dessutom antyder att facket kommer att göra en stor sak av fallet Nader Helawi - vars enda försyndelse varit att välja "fel" parti" - i samband med apostroferade "demokratidagar".

Är det någn normalbegåvad människa som tror att en fackförening med här ovan beskrivna inställning till demokrati och yttrandefrihet har något som helst att lära ut i det ämnet?

Det kan och får inte råda någon tvekan om att Peter Boström grovt överskridit sina befogenheter i fallet Nader Helawi. Detta anser även Anders Sannerstedt, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet, som bland annat forskat kring Sverigedemokraternas väljare. Tillfrågad om sin åsikt i Länstidningen den 27 april citeras Sannerstedt på följande sätt:

"Man ska ska ha frihet att kandidera för vilket parti man vill. Facket kan inte censurera sina medlemmar...Nej, det är inte acceptabelt i ett demokratiskt samhälle... Det spelar principiellt ingen roll vilket parti det är - man får tycka vad man vill politiskt."

Annika Öhrn, kanslichef på Kommunals förbundskontor, tycker i princip likadant när hon tillfrågas av LT:

"Vi kan inte tafsa på åsiktsfriheten. Enbart medlemskap i Sverigedemokraterna räcker inte för att utesluta någon ur Kommunal, det måste ske en handling som är oförenlig med våra stadgar."

Enligt nämnda kriterier skulle alltså Nader Helawi kunna känna sig lugn - han har rätten på sin sida medan Peter Boström har fel. Återstår dock att se vad som kommer att ske i fackföreningarnas snåriga värld där sverigedemokrater inte precis behandlats med silkesvantar i tidigare fall.

Slutligen måste några ord sägas om den lokale fackbossen Peter Boström, vilken trots att han företräder ett socialdemokratiskt färgat fackförbund är förankrad i den lilla extremistsekten Rättvisepartiet Socialisterna. Det är en trotskistisk kamporganisation som tidigare gick under namnet Offensiv, som på sin tid ägnade mycket tid och kraft åt att infiltrera Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU). Bärande idé är Trotskijs tes om den "ständiga revolutionen".

Peter Boström har i ett flertal kommunalval i Södertälje kandiderat för Rättvisepartiet Socialisterna (eller Socialistiska Rättevisepartiet, som man också kallat sig emellanåt). I valet 1998 var man bara några få röster från att komma in i fullmäktige. Boströms extremistiska parti har på programmet bland annat "direkt demokrati" av närmast anarkistiskt slag.

För ett antal år sedan valde medlemmar i partiet med frontorganisationer exempelvis att ockupera Stadshuset i Södertälje för att visa sitt missnöje med den parlamentariska demokratin. Mitt under ett fullmäktigesammanträde i slutet av oktober 1997 stormade vidare en kvinna från Rättvisepartiet Socialisterna upp i talarstolen och ropade slagord, samtidigt som en grupp anhängare viftade med plakat och slamrade med kastrullock. Jag minns detta väl, eftersom jag själv representerade Täljepartiet vid tillfället.

Peter Boström har under sin tid som föga framgångsrik kommunalpolitiker i Södertälje städse hyllat antidemokratiska tilltag av detta slag. Nu har denne revolutionäre aktivist dock lyckats infiltrera den rumsrena arbetarrörelsen i Sverige och hotar utifrån sin nuvarande maktposition flyktingar med uteslutning ur facket, därför att de valt att engagera sig i "fel" parti.

Den mannen har absolut ingenting att lära vare sig Nader Helawi eller någon annan vad demokrati eller rasism är. Snarare är det han som borde uteslutas ur Kommunal, inte Nader Helawi!

Lev Trotskij är Peter Boströms ideologiska förebild.

Den som är ute mycket på "nätet" vet att det sedan jag tillträdde som SD-Kurirens chefredaktör för snart ett år sedan pågår en extremnationalstisk kampanj mot undertecknads person i text såväl som bild. Mellan tummen och pekfingret skulle jag uppskatta att det producerats omkring sju-åtta videor, vilka alla har samma budskap: Tommy Hansson är en förfärlig, ja faktiskt "ofattbar" individ!

Den här kampanjen har flera bottnar. Dels anses jag uppenbarligen inte vara tillräckligt "nationalistisk". Dels sticker det i ögonen på diverse brunmelerade politiska krafter att jag - och SD - stöder Israel såsom varande Mellanösterns enda demokrati samt kraftigt tar avstånd från den återuppståndna antisemitismen. Och dels, vilket måhända är det viktigaste skälet till smutskastningskampanjen mot mig, känner Nationaldemokraterna (ND) sina ställningar hotade i Södertälje, där jag är fullmäktigelistans förstanamn.

De som känner mig vet att jag tar lätt på sådana här saker. Har man som jag gjort stått på barrikaderna och tagit fighten med både röd- och brunskjortor sedan början på 1970-talet får man inte direkt skrämselhicka av att bli kallad "ofattbar individ", "sionist", "sekterist" eller "varghatare" eller att hatvideorna illustreras med ett nio år gammalt foto där jag råkade ha långt skägg och hatt.

Propagandan mot min person är dock intressant som ett tecken i tiden och som ett bevis på att Sverigedemokraterna som parti dessbättre har gått en mycket lång väg från tiden innan Mikael Jansson valdes till partiordförande 1995.

Hatvideorna brukar sluta med ett reklaminslag för ND:s partitidning Nationell idag, vilken förklaras vara en höjdare jämfört med SD-Kuriren. Och även om inte riktigt all greuelpropaganda mot undertecknad emanerar från ND så är det detta minipartis intressen som tillvaratages. När de personer som kom att bilda ND lättade från SD 2001 förutspådde några av utbrytarna att snart skulle det inte längre finnas något SD, ty inom SD var man inte längre riktiga nationalister.

Det gick som vi alla vet inte riktigt som ND-gänget hade tänkt sig. Medan detta extremnationalistiska parti står och stampar på samma fläck, och dessutom leds av en brottsdömd homohetsare, har SD visat sig ha en enorm utvecklingspotential och siktar i dag på att bli Sveriges tredje största parti. Det är en tuff målsättning men absolut ingen omöjlighet. Och medan SD i dag är representerat i de flesta av Sveriges kommuner finns ND på plats i två - Södertälje och Nykvarn - med sammanlagt tre mandat. Patetiskt är ordet.

Nyligen har Nationell idag ondgjort sig över att SD:s kandidatlista till Södertäljes fullmäktige innehåller ett antal namn med invandraranknytning. Det rör sig noga taget om fyra personer med ursprung i Mellanöstern samt en med ett finskkligande efternamn. Övriga inklusive jag själv har renodlat svenska namn. Jag vill med en gång säga att jag är glad över att SD i Södertälje förfogar över de kandidater vi har oavsett bakgrund!

Det är dessa som visat intresse av att arbeta aktivt för vårt parti och detta skall de ha all heder av!

Den tid är definitivt förbi då SD med fog kunde anses vara ett rasistiskt parti och dess företrädare med darr på stämman talade om "den nordiska rasen" och liknande obsoleta honnörsord. Sverigedemokraterna anno 2010 är ett modernt, mittenorienterat parti med konservativ värdegrund som ställer sig kritiskt mot den expansivt okritiska invandringspolitik som alltför länge tillåtits dominera vårt land. Som vill sätta stopp för tilltagande islamisering, skenande brottslighet och styvmoderlig behandling av våra äldre och som vill värna svensk kultur och svenska seder.

Till skillnad från ND och avgrundsnationalisterna bortom detta så kallade parti väljer vi dock att anamma de individer - män som kvinnor - med invandrarbakgrund som faktiskt insett att det gått för långt med invandringen och är inställda på att låta sig assimileras i det svenska samhället genom att ta seden dit de kommit.

Det finns faktiskt gott om sådana individer, som sagt icke minst i min hemstad Södertälje.

"Konspiration" är numera ett ord som har ett löjets skimmer över sig, och detta inte utan skäl.

Detta beror som vi alla vet på att grupper av människor med jämna mellanrum brukar få för sig att dolska krafter konspirerar för att dölja verkligheten inom olika områden. Det kan vara fråga om att den nazistiska Förintelsen av judarna inte ägt rum, att månlandningen är en bluff, att jorden egentligen är platt, att den så kallade Bilderberg-gruppen kontrollerar världen, att AIDS framställdes i CIA:s laboratorier etcetera.

Sådana mer eller mindre galna "konspirationsteorier" är nästan utan undantag lätta att motbevisa.

Det råder emellertid inga tvivel om att det existerar verkliga konspirationer. Ett eklatant exempel på att så är fallet fick vi alldeles nyligen i samband med att Sentio/Researchs marsmätning gav Sverigedemokraterna 7,6 procent av väljarstödet. Detta är partiets högsta resultat i någon opinionsmätning över huvud taget.

I nämnda väljarundersökning är Sverigedemokraterna landets fjärde största parti efter Socialdemokraterna, Moderaterna och Miljöpartiet. Inte riktigt i nivå med SD:s målsättning att bli tredje största parti, men ändå. Partiet skulle enligt denna undersökning också bli vågmästare i riksdagen eftersom inget av blocken - där det röd-gröna leder knappt - når egen majoritet. Se de exakta siffrorna på annan plats i SD-Kurirens nätupplaga.

När SD fick 7,2 procent hos Sentio/Research i november i fjol noterades detta i den etablerade medievärlden. Så icke denna gång trots att mätningsresultatet rimligen måste anses vara en första rangens nyhet. Detta leder mig, och säkert många andra SD-medlemmar och - sympatisörer, till slutsatsen att gammelmedia kör en på förhand uppgjord, gemensam linje här. SD:s opinionsframgång skall mörkas till varje pris!

Nu har man väl inte mycket för det eftersom sanningen alltid har en tendens att sippra fram på något sätt. SD-framgången har exempelvis nogsamt noterats i en rad bloggar och diskussionsfora på nätet av såväl vänner som fiender till vårt parti.

Jag tar ogärna ordet "konspiration" i min mun i betydelsen av att konspirationen i fråga är ett väldokumenterat faktum. Men så är det i det här fallet. Den etablerade medievärlden har som på en given startsignal svikit sin informationsplikt getemot allmänheten i det enda syftet att hindra ett demokratiskt politiskt parti att nå riksdagen.

Något är ruttet i konungariket Sverige!