Bygg en moské, baby, bygg gärna tre, baby...

Jo, jag har faktiskt varit moderat en gång. Det var på 1970-talet när jag bodde i Stockholm några år. Var ansluten till Johannes församlings moderatförening som leddes av Joen Lagerberg, för övrigt son till en känd diplomat med samma namn.

Därjämte var jag med i såväl Moderata ungdomsförbundet (MUF) som Fria moderata studentföreningen; den senare föreningen dock fristående från moderata moderpartiet. Mitt huvudsakliga politiska engagemang ägde dock rum inom den antitotalitära organisationen Demokratisk Allians, vilken inom parentes sagt vimlade av främst ungdomliga moderatsympatisörer.

Jag märkte dock snart att Moderata samlingspartiet - namnbytet från Högerpartiet hade skett på Yngve Holmbergs tid som partiledare 1969 - var ett påfallande hierarkiskt och byråkratiskt uppbyggt parti. För att kunna avancera inom partiet måste man iakttaga en obrottslig lojalitet gentemot de av partiet fastlagda ståndpunkterna och dessutom se till att man inte förargade någon nyckelperson inom hierarkin.

Det här var givetvis ingenting för en bohemisk konservativ som undertecknad, varför jag snart för ansenlig tid framöver övergav det partipolitiska till förmån för andra former av engagemang. Måste dock tillstå att jag tyckte mycket bra om Holmbergs efterträdare Gösta Bohman, som faktiskt också svarade personligen på de brev jag skrev honom. I varje fall ända till dess att handsekreteraren och senare svärsonen Carl Bildt började bestämma vad Bohman skulle tycka.

Moderata samlingspartiet har i stort varit på väg uppåt vad gäller väljarsympatier sedan partiet nådde botten på Yngve Holmbergs tid. Jag vågar påstå att detta har mer med olika typer av förändringar i valmanskåren att göra än med den politik moderaterna bedrivit.

I takt med att det gamla klassamhället - där det beroende på yrke och samhällsklass var noga utstakat vilket parti du borde/kunde/skulle rösta på - varit föremål för en gradvis upplösning har också väljarsympatierna varit mer lättrörliga. Äldre tiders partilojaliteter har naggats i kanten eller helt försvunnit.

Detta förhållande var naturligtvis välbekant för de så kallade Nya Moderater vilka, inom alliansregeringens ram, tillvällade sig regeringsmakten i valet 2006. Genom en smart reklamkampanj och genom att ge avkall på äldre idégods framstod (M) nu som ett parti som vem som helst kunde rösta på. När detta skrivs har partiet desslikes gått om Socialdemokratiska arbetarepartiet som Sveriges största parti.

Det pris som de så kallade nya moderaterna varit till synes mer än villiga att betala är ett övergivande av gamla fina konservativa ideal och ställningstaganden. Försvarsvänligheten, stödet för den traditionella familjen och äktenskapet mellan man och kvinna, motsåndet mot fackföreningsrörelsens politisering, de kristna grundvärderingarna...allt detta och ännu mer har slängts på sophögen.

Den nya moderata inriktningen får ett intressant nedslag i den nya valsång som partisekreterare Schlingmann presenterade härförleden. "Flyter" heter den och har ihoptotats av Wille Crafoord, Mange Schmidt och Sofia Talvik. Sången börjar så: "Det här är en låt/Låt den klinga sitt plong/Utan tvingande tvång/Det är bara en sång."

Inte direkt någon centrallyrik, kanske, men vilken kampanjsång har någonsin varit det?

Sången har det gamla beprövade budskapet, att bara man har entreprenörsanda och är villig att jobba hårt för att få igenom sina idéer utan hänsyn till andra så är det frid och fröjd. Inga konstigheter, således, det är väl ungefär det moderaternas budskap går ut på. Intressant blir det först när vi når fram till följande textrader:

Bygg en moské, baby, bygg gärna tre, baby
Låt ingen annan jävel krossa din idé, baby

Det är bara att konstatera, att 2006 års nya moderater i nådens år 2010 har blivit ännu nyare. Här flirtar man således hejdlöst med landets växande muslimska väljargrupp, samtidigt som man tror sig ge en känga åt Sverigedemokraterna.

Frågan är emellertid om inte baron Crafoord och hans medmusikanter skjuter sig själva - och sitt parti - i foten. Valresultatet får utvisa.