Den tredje maj festar den samlade extremvänstern loss på Stockholms universitet. Festen tillägnas "motkraft.net", som fyller tio år som samordnande portal och rapporteringssite för den extremaste vänsterkantens aktioner. Stockholms universitet varken känner till eller visar nämnvärt intresse för tillställningen. Men står det verkligen rätt till i samhället när våra skattefinansierade universitet anordnar fester för krafter som förespråkar våld mot meningsmotståndare och ett störtande av demokratin? Låt oss börja från början.

Det är lunchtid den 10 december 2007. Uppemot 1000 vänsterextremister har samlats i Stockholmsförorten Salem. Man är där för att försöka hindra den sk "Salemfonden" från att kunna genomföra en minnesmanifestation för en ung nationalistisk pojke som, på dagen 8 år tidigare, mördades på platsen av ett invandrargäng. Ett flertal banderoller syns i samlingen. Det är banderoller från Antifascistisk Aktion (AFA), Revolutionära Fronten, syndikalister m fl. På en av banderollerna syns en avbildning av den mördade pojkens gravsten, tillsammans med texten: "En fixad - nu tar vi resten!"

För sjätte året i rad är man där. Man har aldrig lyckats stoppa manifestationen, däremot har man ställt till en våldsam oreda. Under de senaste tre åren har man lyckats sätta eld på både papperskorgar, "gatubarrikader" och skolor, man har orsakat våldsamma sammandrabbningar med polisen och man har saboterat pendeltågen. Det sistnämnda efter att en, med skattemedel finansierad, folkhögskola i Malmö låtit en terrorist föreläsa om hur tågens signalsystem kan förstöras.

Strax innan klockan tre på eftermiddagen skickas två nödraketer upp i luften, från tåget med vänsterextremister. Detta är en signal som resulterar i att halva tåget gör en rusning. Syftet är att överrumpla polisen och på så vis bryta sig loss från den av ordningsmakten övervakade demonstrationen. De hundratals som brutit sig loss rusar in i ett villaområde där man bygger barrikader, delvis bestående av utemöbler som man stjäl från folks villaträdgårdar. Barrikaderna tänds på för att skapa en kaossituation och hålla polisen såpass sysselsatta att vänsterextremisterna ska kunna agera fritt i området.

Allt detta är noggrant regisserat och väl samordnat. I Salem, liksom vid de flesta större vänsterextrema upplopp, är det folk knutna till nätportalen "motkraft.net" som dels håller i samordningen, och dels rapporterar minutiöst direkt från "fält". Kortare direkta textuppdateringar men även ljudfiler och videoklipp där extremister redogör för vad som sker, publiceras på sidan. I ett videoklipp denna dag får man följa rusningen in i villaområdet i förstapersonsperspektiv, filmat av en av de rusande.

Motkraft.net har funnits i 10 år och har under lika lång tid fungerat som samordnande organ för vänsterextrema aktioner. Det har rört sig om aktioner där allt ifrån politiska motståndare till samhällsfunktioner har angripits fysiskt eller med hot. I vissa fall genom nattliga aktioner mot enskilda personers hem, t ex domare och politiska motståndare. I andra fall genom större upplopp där stora delar av städer har vandaliserats i form av ”Reclaim the streets” eller genom kravallerna mot toppmötet i Göteborg 2001. Motkraft hade en omfattande rapportering av det senare. Här är ett exempel ur rapporteringen:

Frågan är inte om det är rätt att utmana statens våldsmonopol när man attackeras, utan om det är möjligt. Och det var det i Göteborg. Aldrig förr i Sveriges moderna historia har polisprovokationer bemötts så resolut och med så stark och utbredd solidaritet som nu.
Att polisen klarade att hålla ställningarna vid Hvitfeldska berodde på att demonstranterna inte insåg att polisen tvingades slåss på flera fronter samtidigt. Folk överskattade deras styrka och underskattade sin egen. Ingen insåg nog i stundens hetta att det var vi som höll på att vinna! I samband med tumultet kunde aktivister vid två tillfällen fly från skolan.
Nästa dag avstyrdes polisens angrepp och slogs tillbaka på Avenyn till folkmassans stora jubel och applåder.Gatan var folkets. Massan hade upptäckt styrkan i sin direkta självverksamhet. De massiva protesterna och motståndet spred mod och hopp.

Aktionerna som sådana utförs normalt under namn som "AFA" och "Osynliga Partiet". I praktiken är det oftast samma människor bakom och vilket nätverk som väljer att ta på sig aktionerna är mest en taktikfråga.

För ett par veckor sedan lades följande "artikel" upp på motkraft:

Lund: Extreme Home Make-Over

Natten till lördagen den 5 april besöktes Sverigedemokraternas representant i kommunfullmäktige i Lund av antifacister från Sydöstra Skåne. Erik Almqvists trapphus har en helt ny look och färg.

Antifascisterna i Sydöstra Skåne vill även uppmärksamma alla andra slipsfascister att nästa Extreme Home Make-Over kan bli i just DITT hus!
2008-04-06

/Antifascister i Sydöstra Skåne

I detta fall hade "antifascisterna" valt fel trapphus, då jag flyttade från det aktuella trapphuset nästan ett år tidigare. Men denna typ av aktioner är knappast något nytt fenomen. En rad av mina partikollegor har också blivit utsatta för olika attentat – attentat som sedan snabbt rapporterats på motkraft. I valrörelsen 2006 rapporterades det även flitigt om de attacker på borgerliga politiker som gjordes under namnet "Osynliga Partiet".

I mitten av april i år dyker det upp en inbjudan till fest på motkraft. I inbjudan skriver man:

Motkraft har under åren spelat en viktig roll under globaliseringsrörelsens toppmötesprotester och sociala forum, i antifascistiska mobiliseringar, kampanjer som Osynliga partiet, kampen för sociala center som Ungdomshuset och i spridandet av en nya hybrid av fackliga social rörelseaktivism kring arbetsplatskamp. Genom sajten har aktionskampanjer kunnat koordineras och nå en samtidigt.

Jag bestämde mig för att ringa upp Stockholms universitet för att ta reda på varför man upplåter sin mest centrala fest- och eventlokal (Allhuset), för den mest dominerande av alla våldsförespråkande aktörer på den vänsterextrema scenen. Efter lite runtringande fick jag kontakt med Maria Erlandsson, presschef på Stockholms universitet. Maria kände inte till festen, som går av stapeln den 3 maj, och menar att universitetet har låtit studentkåren disponera lokalerna i Allhuset. Jag frågar hur det avtalet med studentkåren ser ut. Får de verkligen använda lokalerna till precis vilken verksamhet som helst utan att universitetet bryr sig? Kan inte universitetet stoppa odemokratiska och våldsförespråkande organisationer från att anordna fester inom universitetet? Har man någonsin stoppat en tillställning som kåren upplåtit plats för?

Maria känner inte till denna fest, men ber att få återkomma med detaljer kring avtalet med kåren. Under hennes tid på universitetet har man aldrig stoppat en tillställning som kåren beviljat.

Om universitetet har gett kåren förtroende att förvalta hela Allhuset, så kanske kåren har antagit någon policy för vilka arrangemang man tillåter. Jag vet nämligen av erfarenhet att kåren är väldigt noggrann att följa egna etiska regler, då man för några år sedan stoppade en studentförening efter att det upptäckts att ett par av de inblandade studenterna samtidigt var medlemmar i Sverigedemokraterna. Jag får tag på Sofia Lagergren som är pressinformatör för kåren.

Men inte heller Sofia känner till festen och vet än mindre hur kåren resonerat när festen beviljades. Hon ber att få återkomma och tar min e-postadress. Några dagar senare får jag följande e-post:

Jag fick din adress vidarebefodrad av vår informatör som lät hälsa mig att du önskar ett uttalande om nyhetsportalen Motkrafts arrangemang på allhuset. Det är som pressekreterare min uppgift att delge kårens hållning i dylika frågor.Arrangemanget anordnas av en kårförening och det står varje kårförening fritt att arrangera aktiviteter som faller inom ramen för den värdegrund som kårens stadgar innehåller. De stadgarna tolkas inkluderande då vi ser det som en viktig uppgift att värna yttrandefriheten och den öppna debatten, något som väl diskuteras flitigt på SD-kurirens sidor? Kåren lägger sig således inte i arrangemang som sker i enlighet med kårens stadgar. En nyhetstjänst på internet faller enligt vår bedömning inom ramen för detta. Arrangemang som klart faller utanför den ramen är, för att ta ett näraliggande exempel, sådana som har en främlingsfientlig idégrund. Om du har några fortsatta frågor så kan du återkomma, men generellt så ligger det inte inom ramen för vårt uppdrag, såsom det formuleras av kårfullmäktige, att uttala oss i sammanhang som din tidning företräder - återigen önskar vi dock värna yttrandefrihetens grundsatser.
För Stockholms Universitets Studentkår
Petter Nilsson

Då någon värdegrund inte finns definierad i stadgarna svarar jag Petter med följande mail:

Hej Petter!

Jag kan inte hitta det/de stycke/stycken i era stadgar som du pratar om. Skulle du kunna ange vilka kapitel i stadgarna du syftar på?

Mvh
Erik

Jag väntar än på svar från Petter. Kanske praktiserar han kårens hållning att det inte ligger "inom ramen för deras uppdrag" att uttala sig i sammanhang som min tidning (sdkuriren) "företräder".

Så vem är då denna Petter?

Petter Nilsson gjorde sig känd när han vann dokusåpan "Toppkandidaterna". Han hade redan innan deklarerat att vinstsumman på 250 000 kronor skulle fördelas mellan Syndikalistiska ungdomsförbundet, SUF, Pirate bay och ett marxistiskt bokförlag. SUF, som Petter själv är aktiv inom, är en förening som vill undergräva demokratin, bland annat genom den våldsanvändning man utövar genom nätverk som AFA, som misshandlar och hotar politiska motståndare, samt Osynliga Partiet, en kampanj som SUF drev i valrörelsen 2006 som gick ut på att slå sönder etablerade partiers lokaler, valbodar och valmaterial.

Petters uttalanden om politiskt våld i finalprogrammet var mycket talande för hans politiska syn. Som svar på frågan hur han ställer sig till fönsterkrossning kom Petter med utläggningar om att det viktiga är vad fönsterkrossarna vill förmedla, samt att de krossade fönstren i förlängningen generar arbetstillfällen. [sic!]

Han visade dock en mer välsinnad inställning till terrorister än vad han visade när det gäller folkvalda representanter för folket. På frågan vad han skulle göra om en terrorist hotade att spränga en barnfamilj i luften, och det enda som kunde rädda familjen var att få terroristen att tala, så tog han ställning mot tortyr och för terroristens mänskliga rättigheter.

Under Almedalen 2006 sprang Petter, och en mobb kring honom, runt i Visby och attackerade sverigedemokrater som försökte dela ut valmaterial. En sekvens från detta kunde ses i Aktuellt när undertecknad försöker ta tillbaka valmaterial som Petter och hans gelikar hade stulit. Petters upptåg i Visby resulterade i en polisanmälan mot honom. Idag är alltså Petter anställd av Stockholms universitets studentkår och agerar som deras talesman utåt.

Frågan man bör ställa sig är vad den starka politiseringen av Stockholms universitet får för konsekvenser. En demokratisk studentförening får inte ens tillstånd att bildas då den drivs av studenter som även är medlemmar i Sverigedemokraterna. Samtidigt upplåter man sina bästa festlokaler för en stor jubileumstillställning för själva navet i samordningen av den extrema, antidemokratiska och revolutionära vänstern. Och samma extremgruppers kanske främsta representant anställs som talesman utåt på universitetskåren. På vilket sätt och i vilken utsträckning påverkar detta studenters demokratiuppfattning? Hanterar Stockholms universitet sitt demokratiska ansvar, och de skattemedel man erhåller, på ett ansvarsfullt sätt?

Jag kom aldrig längre i min kommunikation med universitetet. Presschefen Maria Erlandsson kunde aldrig delge mig någon information kring hur universitetet ställer sig till arrangemang som detta. Kåren svarade bara en gång, då genom en person som själv är en central figur i den extrema vänstern. Vidare frågor bemöttes med tystnad.

Erik Almqvist