Så kom då äntligen svaret - som svensk tillhör jag ingen grupp och kan därmed inte betrakta mig som diskriminerad, skriver signaturen Anette i en insändare.

Under vintern-09 sökte jag i min enfald en bussförarutbildning i arbetsförmedlingens regi, en så kallad arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Till min förvåning fick jag veta att arbetsförmedlingens främsta uppgift är att, i första hand, se till att de som anses tillhöra "de prioriterade grupperna", det vill säga funktionshindrade, långtidssjukskrivna, långtidsarbetslösa och nyanlända kommer ut på arbetsmarknaden, alltså ingen utbildning för min del. Detta är ett regeringsbeslut.

Min omedelbara reflektion blev att pröva det hela hos diskrimineringsombudsmannen, (allt i syfte att pröva min "grupptillhörighet" som svensk) att hävda att jag som svensk upplevde mig diskriminerad eftersom jag inte ens fick möjlighet att söka till denna utbildning. Det tog ett halvår för DO att utreda saken och häromdagen kom svaret: Ingen åtgärd!

Det är alltså inte diskriminerande att jag som varande "enbart" svensk är utestängd från arbetsmarknadens utbildningar! Men, tänkte jag, om jag som nyanländ, homosexuell, krogkösbråkare, muslim och så vidare nekas en utbildning då pratar vi diskriminering på hög nivå och vi kan dessutom räkna med en hög debattnivå i ämnet under ett antal veckor. Men inte i mitt fall!!

Jag frågade handläggaren på DO vilken grupp jag anses tillhöra, tyvärr hade hon inget svar på det. Det är väl inget större fel på timanställningar inom äldreomsorgen men ett C-körkort hade gett mig ett bra jobb efter utbildningen. För er som vill veta mer hänvisar jag härmed till DO:s hemsida, där finns massor av fall som betraktas som diskriminerande för individen.

För egen del kan jag bara häpna inför fakta, svensk lagstiftning värnar nyanländ arbetskraft i form av betalda utbildningar via folkets skattsedel, däremot inte den egna ursprungsbefolkningens utbildningar.

Annette