Det har varit mycket om SD i media den senaste tiden. Efter Landsdagarna i Ljungbyhed sändes mötet på SVT 24 och på måndagen efter mötet publicerades Jimmie Åkessons debattartikel om islam i Aftonbladet. Och ällan har väl våra telefoner varit så nedringda som då. Liknande bevakning tror jag inte vi har upplevt sedan Muhammed-konflikten. Många av de människor som ringde oss ville förstås uttrycka sitt stöd, det tycks finnas en enorm uppdämd irritation där ute över hur det svenska samhället anpassas efter de som kommer hit utifrån, istället för tvärtom. Antalet medlemsansökningar som strömmade in under de följande tre dagarna saknar motstycke i partiets historia.

Sen finns det den andra sidan. Trista mail, enstaka hot, blogginlägg där man uttrycker sin avsky för SD och våra företrädare. Mängder med artiklar i tidningar, debatter på TV och uttalanden från etablerade politiker och mediepersonligheter. Med denna enorma mängd text och tal som producerats med anledning av vår artikel skulle man ju kunna tänka sig att det skulle finnas en mångfald bland fördömandena och argumenten (med tanke på hur fantastiskt det ska vara med mångfald enligt bland andra Maud Olofsson), men nej. Det är samma skräp alltihop.

Det skulle vara rasistiskt (islam är en religion och en ideologi, inte en ”ras”) att kritisera islam. Påståendena skulle vara felaktiga (vi har redovisat källor för alla påståenden, och de flesta källor är svensk etablerad media), men ändå har man inte redovisat några källor som säger motsatsen till det vi påstått. Möjligen har man sagt att det vi påstår kan man inte entydigt veta av den källa vi uppgivit, vilket rimligtvis inte kan betyda att det är absolut falskt heller. Vår anledning att kritisera islam skulle vara att vi är rädda för allt som inte hör till bilden av Bullerby-Sverige. Som om Bullerby-Sverige skulle vara något att förakta. Kritiken mot oss som personer tenderar ofta att handla om att vi är fega, korkade och dåligt pålästa. Men det slutar ju alltid där. Man slänger bara ur sig ett påhopp på oss som personer, och tänker väl att det räcker där. Men jag tror att man tänker fel då.

Väljarna är i allra högsta grad kapabla att tänka själva. Väljarna lever ute i det verkliga Sverige, i den mångkulturella sörja våra riksdagspartier har skapat, med vanligt folks väl och ve som insats. Vanligt folk vet mycket väl hur det ser ut med överrepresentation inom brottslighet, oavsett om de läst BRÅ:s rapporter eller inte. Svenskarna är inte dumma. Folket vet mycket väl varför det har varit nedskärningar inom snart sagt alla kärnverksamheter i många år nu, inte bara sedan finanskrisen slog till. Väljarna vet vad det är som kostar. Särskilt de väljare som bor i Malmö, Stockholms förorter och gamla små brukssamhällen som plötsligt fått en flyktingförläggning eller två. Därför kan jag tycka att det är så oerhört naivt och rent ut sagt korkat av politiker och politiserad media att fortsätta att hårdnackat vägra erkänna att invandringen har kostat mer än den smakat för Sverige och svenskarna.

Varför fortsätter man hävda att de som får uppehållstillstånd i Sverige är flyktingar när det inte är sant? Varför fortsätter man försöka komma med bortförklaringar till invandringens olika problematiska följder, istället för att säga ”okej, vi hade fel. Det blev inget paradis av det här. Nu måste vi diskutera en faktisk lösning på de problem som uppstått? Om nu SD i riksdagen 2010 är ett sånt enormt skräckscenario att man börjar diskutera seriöst oheliga allianser för att förhindra att vi får inflytande, varför försöker man då inte eliminera risken genom att faktiskt ta väljarna på allvar och ärligt diskutera det som oroar dem? Och med ärligt menar jag förstås att stå för hur brottsstatistiken ser ut, hur siffrorna för anhöriginvandring respektive faktisk flyktingmottagning ser ut, och vad invandringen faktiskt kostar varje år och vad man kan få för de pengarna i invandrarnas ursprungsländer, respektive i Sverige. Och kanske skulle man också våga prata om kulturskillnader, vad som är acceptabelt att kräva som invandrare och vad som kan krävas av invandrare, om hur man beter sig mot varandra i Sverige och vilka svenska kulturyttringar som faktiskt har fått stryka på foten i mångkulturens spår.

Men för all del, kära etablissemang. Fortsätt gärna behandla väljarna som idioter, de kommer att betala tillbaka. Och det, mina vänner, det kommer att kännas.

Gabriella