Då den svenska vänstern ofta kategoriserat konservativa rörelsers högtidlighållandet av datum som den sjätte och trettionde november, som ett våldsförhärligande hyllande av icke-demokratiska, historiska personer, så tyckte jag att det kunde vara intressant att titta närmare på bakgrunden till arbetarrörelsens egen högtidsdag den första maj.

Nedanstående citat är hämtat från den statliga utredningen: "Hotet från vänster"

1 maj har sedan länge varit allmän helgdag i Sverige. Bakgrunden till
detta är dock inte lika välkänd. Den 1 maj 1886 demonstrerade en mycket stor folkmassaa(siffran 80 000 har nämnts) på Chicago Haymarket för åtta timmars arbetsdag. Fler demonstrationer och strejker följde de närmaste dagarna och den 3 maj sköt polisen ihjäl
fyra personer i ett försök att hindra en attack mot strejkbrytare. Dagen efter hölls en protestmarsch mot polisvåldet. När polisen försökte upplösa folksamlingen kastades en bomb som dödade en polisman. I tumultet som därefter uppstod dödades flera personer bland de demonstrerande samt sju polismän. Fyra anarkister dömdes till döden och hängdes 1887; en femte undgick avrättning genom att ta sitt eget liv...

(...)År 1889 beslutade Andra Internationalen vid sin konstituerande kongress att förklara 1 maj som arbetarnas högtidsdag och sedan 1890 har arbetarrörelsen demonstrerat denna dag.

Som kuriosa kan nämnas att den Andra internationalen, förutom de svenska socialdemokraterna, också inkluderade bland annat massmördaren Vladimir Lenin och hans ryska bolsjeviker, som fram till 1917 faktiskt kallade sig socialdemokrater och som bland annat fick låna pengar av de svenska socialdemokraternas ungdomsförbund.

Som ytterligare kuriosa noterade jag precis att författaren till faktarutan i denna UNT-artikel om 1 maj-firandets bakgrund "råkat" glömma det faktum att den anarkistiska mobben i Chicago försökte lyncha strejbrytare och mördade 8 polismän.

Syndikalisten, journalisten, författaren och Hezbollah-anhängaren ,Andreas Malm, har nyligen utkommit med boken "Hatet mot muslimer", där han pekar ut i stort sett alla västerlänningar, som står till höger om revolutionär kommunistisk ungdom, som islamofober och potentiella framtida massmördare. Boken har naturligtvis fått ett varmt mottagande på landets blodröda kulturredaktioner, som höjt Malm och hans intellektuella mästerverk till skyarna.

Vi vet ju alla att islamofober är dåliga människor och ingen vill ju vara en dålig människa, inte ens jag. Eftersom Andreas Malm nu hyllas som vår främsta expert på just islamofobi, så skulle jag vilja vädja till honom om att hjälpa mig ur det mentala dilemma, som jag nyligen hamnade i när jag tittade runt lite på Youtube.

Enligt Andreas Malm är det ju islamofobiskt att hävda att Europa riskerar att omvandlas till en muslimsk kontinent, innebär detta då att nedanstående muslimska ledare skall betecknas som islamofober? Eller är det islamofobiskt att kalla en muslimsk ledare för islamofob?

Snälla Andreas Malm, berätta för mig hur jag skall tänka för att komma ut på den goda sidan av denna islamofobfälla!

Petter Larsson är en journalist som ofta anlitats av stora medier för att skriva "granskande" artiklar om Sverigedemokraterna. Senast ut var tidningen Sydsvenskan, som tidigare i våras gav Larsson uppdraget att skriva en mycket omfattande artikelserie om partiet. (Ett videoklipp från SD-Televison, där jag kommenterar denna artikelserie kan ses här)

Idag rapporterar den syndikalistiska tidningen Arbetaren följande från ett socialistiskt strategimöte i Stockholm kring hur bland annat Sverigedemokraterna skall stoppas:

"Den motsatta positionen intogs av journalisten Petter Larsson, som framhöll vikten av att brännmärka partiet i varje givet läge. Detta för att kunna använda dem som ett slagträ mot främlingsfientliga tendenser hos till exempel Folkpartiet och Moderaterna."

Den objektive granskaren har talat...

Tro dock inte att detta kommer att hindra landets medier från att anlita Larsson som "SD-expert" även i framtiden.

Ända sedan jag som fyraåring fick mitt första bambumetspö och på "första metardagen" fick följa med morfar till en vassbevuxen insjövik i hjärtat av mörkaste Småland, har fisket varit en viktig del av mitt liv.

Fritidsfisket och kanske speciellt det fria havsfisket utan krav på fiskekort har skänkt mig fantastiska naturupplevelser. Att för en stund lämna civilisationen och alla krav och måsten bakom sig och ge sig ut på en fisketur har för mig liksom för miljontals andra svenskar kommit att bli stark symbol för personlig frihet.

Kravlösheten i detta fritidsnöje var dock uppenbarligen någonting som irriterade den totalitära EU-byråkratin och därför lade man för en tid sedan fram ett förslag om att alla fritidsfiskare, som önskade fiska i vatten inom EU-området, först skulle tvingas ansöka om tillstånd, och därefter föra protokoll och rapportera in sin fångst till en kontrollerande myndighet.

Förslaget rev dock upp en folkstorm bland Europas miljontals fritidsfiskare och enligt "Sportfiskarna" backar nu EU-kommissionen från förslaget.

Sveriges fritidsfiskare kan alltså andas ut, men som Sportfiskarna skriver är:

"Faran att EU ska lägga byråkratiska dimridåer runt sportfisket på inget sätt över"

Även om man ibland gör den här typen av tilfälliga strategiska reträtter, så är EU-elitens ambition sedan länge klar. Man tänker inte ge sig förrän de Europeiska nationalstaterna har likriktats till döds och förrän den nya monsterstatens tentakler sträcker sig in i varje liten vrå av våra liv. Det är just därför vi måste göra oss kvitt eländet medan vi fortfarande kan...

P.S EU-kommissionens förslag som beskrivits ovan fick mig osökt att tänka på serietecknaren Lindströms underbara bild av två sura byråkrater som står på en strand och funderar över möjligheten att införa en badskatt

Veckans "snackis", åtminstone inom den del av samhället som någon gång besökt en Dreamhack-festival eller suttit på en uteservering i Visby under Almedalsveckan, har ju varit Piratpartiet och domen i Pirate bay -målet.

Beträffande själva domen som sådan, så är jag i nuläget inte tillräckligt insatt eller ens tillräckligt intresserad för att uttala mig om huruvida den var rätt eller fel.

Piratpartiet har dock fått ett rejält medialt uppsving och sägs ha fått tusentals nya medlemmar på bara några dagar. Exakt hur mycket substans det ligger i uppgifterna om den fantastiska medlemsökningen är svårt att säga eftersom medlemskapet är gratis och partiet också tycks registrera fiktiva personer och människor från all världens länder, men ett visst uppsving har de säkert fått och partiledningen tycker sig nu ha både Europaparlamentet och Riksdagen inom räckhåll, även om samtliga hittillsvarande opinionsmätningar pekat i en helt annan riktning.

Även om jag förbehållslöst hade delat Piratpartiets ståndpunkt i fildelningsfrågan, hade jag ändå tyckt att det vore en förlust för samhället om de vann något mandat i en politisk församling. Jag tillhör nämligen inte dem som anser att enfrågerörelser i första hand skall ses som en tillgång och en vitalisering av det politiska systemet. (Jag vet att även SD ofta anklagats för att vara just ett enfrågeparti, men det har aldrig funnits någon substans i dessa anklagelser och det gör det definitivt inte idag.)

Att kandidera och låta sig väljas in en politisk församling, oavsett nivå, är ett oerhört stort ansvar. Man förvaltar inte bara det dyrbaraste vi har dvs demokratin, man har också ett direkt ansvar för andra medborgares liv och välbefinnande. Jag vet att frågor som äldreomsorg, sjukvård, kriminalpolitik, demokratifrågor och utbildning inte uppfattas som lika hippa och sexiga som t ex fildelningsfrågan eller att kedja fast sig vid ett valfångsfartyg, men varje politiker kommer att ställas inför hundratals beslut i dessa och liknande frågor och de har en djupgående inverkan på människors liv och samhällets utveckling. För att kunna fatta kloka, konsekventa och väl avvägda beslut på dessa områden måste man därför ha gjort en övergripande samhällsanalys, man måste kunna göra prioriteringar och man måste i förväg ha diskuterat och satt sig in i de frågor och områden man kommer att ställas inför. Detta har enfrågerörelserna inte gjort, men trots det skulle deras godtyckliga agerande eller icke agerande i samband med ett visst beslut kunna komma att få en avgörande betydelse för hur min morfars äldreomsorg utformas eller vilket stöd min son får om han får problem i skolan.

Till skillnad från många av dagens debattörer ser jag inte framväxten av enfrågerörelser i första hand som ett bevis på det traditionella partisystemets misslyckande. Jag ser dem snarare som ett belägg för den tes som författaren Carl Hamilton lägger fram i sin bok "Det infantila samhället" dvs att allt fler människor i den moderna Västvärlden flyr ansvar och andra tunga värden som tidigare varit en naturlig del av att bli vuxen. För att hårddra det, så lever vi helt enkelt i en kultur som mer och mer präglas av tonåringens och barnets perspektiv, värden och utgångspunkter. I relation till just enfrågerörelserna så menar jag att det märks i bland annat oförmågan eller oviljan mot att fokusera på mer än en sak, att ta helhetsansvar. Likt ett barn som fått syn sin favoritchoklad i affären och hellre lägger sig ned och skriker i protest än att vänta till lördagen, så vill man också ha omedelbar belöning och försöker därför hitta genvägar förbi den organisatoriska mognadsfasen och den traditonella demokratiska processen och där får man ofta hjälp av medierna.

Det märks också i det att engagemanget ofta tar sin utgångspunkt i ett egenintresse snarare än i ett samhällsintresse. De piratpartister som de senaste dagarna arrangerat dödskalleinramade manifestationer i våra större städer må tala stort och väl om vikten av att skydda den personliga integriteten i det framväxande informationssamhället. De har dock inte lyckats övertyga mig om att deras engagemang egentligen har någon annan grund än att få vara med i nått nytt och häftigt och att få "rätten" att kostnadsfritt kunna ta del av filmer och musik utan att riskera böter.

Även om det tveklöst medför en större samhällsskada har jag i detta avseende ändå större respekt för vilken kommunistisk eller nyliberal kommunfullmäktigeledamot som helst. Deras engagemang medför iallafall erkännandet av ett helhetsansvar och tar sin utgångspunkt i en genomtänkt vision och en vilja att förbättra samhället på ett övergripande plan.

Avslutningsvis skulle jag vilja citera ett stycke ur vänsterproggaren, Björn Afzelius sång: "Medan bomberna faller". För säkerhets skull vill jag dock klargöra för Kaliberredaktionen och den övriga journalistkåren att detta på intet sätt innebär att jag sympatiserar med Afzelius närmast antisemitiska israelhat eller hans stöd till diverse kommunistiska mördarregimer i tredje världen:

Nej, politik är inget mode,
ingen "ball och trendig grej"
För dom flesta är det en livsnödvändighet.
Och dom fjantar som kan unna sej
att "satsa på sej själv"
dem ger väl fan i resten av vår mänsklighet!

I mitt förrförra blogginlägg berörde jag som hastigast mitt första intryck av Pontus Mattsons bok "Sverigedemokraterna in på bara skinnet" och sade då att boken både är högst läsvärd och i stora stycken förvånansvärt nyanserad. Jag berömde också Mattsson för hans unikt hederliga arbetsmetoder. Detta är ett omdöme som jag står fast vid även efter en närmare genomläsning.

Jag vill dock inte förleda någon till att tro att det är en heltäckande eller helt igenom rättvis bild av partiet som presenteras i boken. Trots den objektiva ansatsen lyckas Mattsson ändå inte dölja att han egentligen tycker, åtminstone nästan, lika illa om partiets politik, som merparten av sina journalistkollegor. Även om det är betydligt mer subtilt än vad man är van vid, så skymtar det stundtals fram en ton av nedlåtande von oben-perspektiv i synen på partiets politik och samhällsanalys.

När det gäller beskrivningen av partiets politiska uppfattningar tycker jag att betoningen på invandringspolitiken stundtals blir överdriven, även om jag givetvis instämmer i att det är vår klart dominerande fråga, och jag förvånas lite över att vårt genuina och långvariga engagemang i te x äldreomsorgsfrågor knappt berörs alls.

Ett avsnitt i boken där jag tycker att Mattssons egna uppfattningar kommer fram särskilt tydligt och där han också ger prov på den tidigare nämnda von-oben attityden är avslutningen på kap. 6 där han diskuterar partiets syn på invandrarnas överrepresentation inom brottsstatistiken. Dels ansluter sig Mattsson till den vanliga missuppfattningen om att vi skulle mena att överrepresentationen uteslutande kan förklaras med kulturella faktorer. I själva verket menar vi ju dock att det är en kombination av kulturella faktorer och den alienation och rotlöshet som en alltför för stor invandring i kombination med ett underskott på arbetstillfällen och frånvaron av en assimilieringspolitik har skapat. I samma avsnitt framhåller Mattson också kön och klass som fullgoda förklaringsmodeller till överrepresentationen, trots att BRÅ i båda sina stora studier har kompenserat för dessa faktorer och visat att överrepresentationen kvarstår även efter att dessa faktorer neutraliserats. Därefter försöker han ytterligare trivialisera frågan om invandrarnas överrepresentation genom att lyfta fram några enstaka exempel på svenska våldsbrottslingar och antyder implicit att vi inte bryr oss om den brottslighet som svenskar står för.

Ett annat stycke som fick mig att höja lite på ögonbrynen var följande citat från slutet på kap. 11:

"När Sverigedemokraterna håller möten lyser både nyckelharporna och folkdräkterna med sin frånvaro. Det känns betydligt närmare till både folkdanslag och rotslöjd när Centerpartiet med den "svensk - och Sverigefientliga" Maud Olofsson i spetsen håller Centerstämma och iförda folkdräkter går stämmotåg genom arrangörsstaden"

Jag vet inte om det är så att Pontus Mattsson inte har bevakat några Centertåg på länge eller om han helt enkelt bara har en väldigt annorlunda syn på saken än jag, men nedanstående bilder får iallafall inte mig att tänka på rotslöjd eller någon annan del av traditionell svensk kultur heller för den delen:

Rotslöjd?

Folkdräkter och folkdanslag?

Sedan åtminstone början på 1990-talet har det funnits officiell statistik från källor med oanstastlig kredibilitet, som bortom allt rimligt tvivel slagit fast att det finns ett mycket starkt samband mellan våldtäkter och etnicitet. Svenska kvinnor är kraftigt överrepresenterade som offer och utländska män, företrädelsvis från Afrika och arabvärlden är kraftigt överrepresenterade som förövare. Bilden bekräftades senast av Brottsförebyggande rådets studie "Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet 2005:17" som visade att invandrare har en överrepresentation på 5 gånger när det gäller brottskategorierna våldtäkt och våldtäktsförsök.

Trots detta har inga etablerade partier tagit upp frågan, inga etablerade medier har granskat fenomenet, inga feministiska organisationer har höjt sina röster och inga forskare har försökt fördjupa sig i vilka föreställningar, värderingar och drivkrafter det är som får män från vissa kulturer att i högre utsträckning än andra vilja våldföra sig på - och förnedra kvinnor från majoritetsbefolkningen.

För en dryg vecka läste jag om den irakiska gruppvåldtäktsligan, i Södertälje, som står åtalade för att ha våldfört sig på flickor så unga som 12 år. Idag läser jag i den norska tidningen Dagbladet om att samtliga överfallsvåldtäkter i Oslo de senaste tre åren har begåtts av utomeuropeiska invandrare.

Och jag frågar mig vad som egentligen krävs för att etablissemanget skall erkänna den nya våldtäktsvågens etniska dimension? Hur många fler 12-åriga flickor skall få sina liv förstörda innan det blir tillåtet att diskutera problemet och hur skall vi någonsin kunna lösa problemet om vi inte kan tala om och erkänna dess orsaker?

Kommentar:

Kommentatorn "Victor" ställde en relevant fråga, men eftersom jag av någon anledning inte kan skriva i kommentarsfältet på min egen blogg, så får jag svara här.

- Nej, Victor, självklart har inte våldtäktsmannens genetiska ursprung, hudfärg och utseende någonting att göra med det faktum att han väljer att våldta. Det är kulturellt och socialt betingat. Däremot är jag övertygad om att offrets hudfärg och utseende har en avgörande betydelse för att gärningsmannens väljer just henne. Detta var anledningen till att jag valde att använda begreppet etnicitet, som ju täcker in både ursprung och kultur.

Har precis skummat igenom Pontus Mattssons bok "Sverigedemokraterna in på bara skinnet". Jag lär förmodligen återkomma med en mer uttömmande kommentar när jag fått lite tid att närmare reflektera över innehållet.

Även om det givetvis finns saker att anmärka på, så vågar jag ändå redan nu rekommendera andra sverigedemokrater att läsa den. I sin journalistiska gärning är Mattsson en av få kvarvarande reportrar, som ofta föredrar att låta de berörda parterna presentera två olika synpunkter på en händelse och sedan överlåta åt lyssnaren att avgöra vem som har rätt, snarare än den gängse metoden att ställa sig själv i centrum och ensidigt propagera för den egna ståndpunkten. Mycket av detta förhållningssätt återspeglas också i boken. I jämförelse med Expos tidigare böcker och Anna-Lena Lodenius obegåvade propagandaskrift "Slaget om svenskheten", som nyligen utkom på Premiss förlag, så framstår iallafall Mattsons bok som ett under av nyans och seriositet.

Det jag spontant upplevde som det mest intressanta avsnittet i boken var kapitlet "De orepresenterade" där Mattsson, genom i första hand samtal med valforskaren Henrik Oskarsson vid Göteborgs universitet, försöker teckna en bild av den typiske SD-väljaren.

Slutsatsen som dras är ungefär densamma som resultatet av partiets egna analyser dvs att våra kärnväljare i hög utsträckning känner till - och sympatiserar med partiets kärnfrågor och att de i första hand består av män från LO-kollektivet, som har en värdekonservativ grundsyn, men lutar åt vänster i välfärdsfrågor.

Allra mest intressant för mig personligen var uppgiften från valforskningsprogrammet i Göteborg, som pekar på att Sverigedemokraternas väljare är mer abortkritiska än samtliga övriga partiers, inklusive kristdemokraternas.

Denna uppgift var särskilt intressant i ljuset av den debatt som följde på mitt blogginlägg om abortfrågan i höstas, där den huvudsakliga kritiken inte riktades mot min ståndpunkt som sådan, utan snarare kretsade kring spekulationer om att det var strategiskt oklokt att lyfta fram en kritisk ståndpunkt i abortfrågan eftersom det sades att denna hållning hade ett svagt stöd i partiet och riskerade att stöta bort våra väljare.

Påståendet om att SD:s väljare är mest abortkritiska av alla skall givetvis tas med en nypa salt innan den bekräftats av ytterligare undersökningar, men tills dess att någon studie pekar på motsatsen väljer jag ändå att tolka detta som att ett ökat fokus på abortfrågan inte alls behöver bli den opionsmässiga katastrof för partiet som vissa befarar.

I en bloggpost från december förra året utsåg jag tidningen Expo till mästare i den oädla konsten "skuld genom association". Bakgrunden till utmärkelsen var att tidningens chefredaktör, Daniel Poohl, i den syndikalistiska tidningen Arbetaren, pekat ut SD som indirekt ansvariga för det då upptrappade nazistiska våldet. Vår skuld låg enligt Poohl i att vi ökade vårt väljarstöd och öppet motsatte oss svenskfientlighet dvs rasism och diskriminering mot etniska svenskar på grund av deras etniska tillhörighet. Eftersom nazister också motsätter sig svenskfientlighet, så blev de stärkta av att vi ökade vårt väljarstöd och när de blev stärkta så blev de också mer våldsamma. Alltså var det nazistiska våldet egentligen SD:s fel.

Trots all sin erfarenhet på området, så fick dock Expo idag se sitt gamla rekord slaget av ledarredaktionen på Uppsala Nya Tidning.

I artikeln "SD - två klick från nazismen" försöker UNT bevisa att Jimmie Åkesson har fel när han hävdar att SD har förändrats och att det är felaktigt att påstå att SD har sina rötter i nazistiska organisationer.

Beviset för att Åkesson har fel består enligt UNT i (håll i er nu!) att två lokala SD-företrädare på sina bloggar länkar till en annan blogg som heter Fria nyheter och Fria nyheter har i sin tur tagit in en betald annons för ett bokförlag som bland annat säljer antisemitisk litteratur.

Originaliteten och den extrema långsöktheten i detta resonemang gör att UNT:s ledarredaktion måste betraktas som nya rekordhållare i skuld genom association. Nu väntar vi spänt på Expos kontring...

I det sista avsnittet av Kaliber rapporterade man om Malmös så kallade "demokratikommunalråd", Anneli Philipsson (v), som i tidningen Malmö city 2008-10-16 gav sitt stöd till de våldsamma motdemonstrationerna mot SD:s torgmöten i höstas, där flera företrädare för Malmövänstern aktivt deltog.

För de av er som vill stifta närmare bekantskap med Malmövänsterns syn på mötesfriheten och snedvridna uppfattning om vad lagarna på området faktiskt säger, vill jag passa på att tipsa om webbsändningarna från Malmö kommunfullmäktiges januarisammanträde. Under den sista punkten för dagen uppstod en intressant interpellationsdebatt kring mötesstörningarna. Under denna debatt beskrev demokratikommunalrådet Philipsson attackerna mot SD:s torgmöte som "ett sundhetstecken" (16.44 min in i sändningen) och hon vägrade att ta avstånd från motdemonstrationerna. Gång på gång hävdade hon också att var och en har en grundlagsstadgad rätt att störa och överrösta ett tillståndsgivet torgmöte. I det sistnämnda fick hon också stöd av kommunfullmäktiges ordförande, Kjell-Arne Landgren (s), som i raljerande ton upplyste SD-ledamoten Christer Voigt om att Philipsson inte kan ändra grundlagen och att det krävs två på varandra följande riksdagsval för att ändra grundlagen (35.33).

Strax efter debatten upplyste jag Anneli Philipsson om att hon hade fel när hon hävdade att mötesstörningar var grundlagsskyddade och att hennes partikamrater faktiskt gjort sig skyldiga till bland annat brottet "störande av allmän sammankomst". Philipsson vidhöll dock sin uppfattning och menade att det var jag som hade fel.

Dagen efter debatten skickade jag ett mejl med följande innehåll till Anneli Philipsson:

Hej Anneli,

Med anledning av den diskussion vi hade i KF, angående gällande lagstiftning vid motdemonstrationer, vill jag tipsa dig om följande dokument där polismyndigheten klargör rättsläget kring brottet störande av allmän sammankomst:

"3 §
Underlåter deltagare i folksamling som stör allmän ordning att efterkomma för ordningens upprätthållande meddelad befallning eller intränger han på område som blivit för sådant ändamål fridlyst eller avspärrat, dömes, om ej upplopp föreligger, för ohörsamhet mot ordningsmakten till böter eller fängelse i högst sex månader.

"Motdemonstration"
Grundregel; alla demonstrationer åtnjuter samma grundlagsskydd. Skyddet är emellertid inte obegränsat. Deltagare som "stör" demonstration med endast plakat, banderoller eller flaggor, eller lugn uppläsning av en appell, bör inte fällas till ansvar enligt denna paragraf. Om motdemonstranterna däremot genom skrik och skrän eller på annat sätt uppträder på ett sådan sätt att förfarandet når upp till ofredandenivån, bär de kunna dömas för störande av allmän sammankomst."

http://www2.polisen.se/PageFiles/21437/Allmanna_sammankomster_media_ESF2008.pdf

Vidarebefodra gärna denna information till dina partikamrater.

Med vänlig hälsning

Mattias Karlsson
Politisk sekreterare (SD)

Philipsson tackade artigt för lästipset.

Låt oss nu hoppas att inte bara vänsterpartiets företrädare utan även de lokala polismyndigheterna har detta rättsläge klart för sig inför den stundande torgmötesturnén i EU-valskampanjen...

P.S Jag anser att det redan idag finns lagstöd för att döma, åtminstone de mest våldsamma motdemonstranterna, för Högmålsbrott/Brott mot medborgerlig frihet, med flera års fängelse som påföljd, men detta är ett ämne som kräver sin egen bloggpost och tillämpandet av lagen om Störande av allmän sammankomst vore iallafall en början.

Efter att ha följt nyheterna idag kan jag konstatera att det sista avsnittet av Kalibers granskning också var det enda vars innehåll inte återrapporterades och förstorades upp av övriga riksmedier.

Om jag inte visste bättre, så hade jag nästan kunnat tro att landets journalister tycker nästan exakt likadant i vissa frågor, att de låter sina egna politiska åsikter styra nyhetsrapporteringen och att man bara tycker det är intressant att rapportera om SD när vinklingen är sådan att nyheten sannolikt missgynnar partiet.

Men så kan det naturligtvis inte vara. Svenska journalister är ju objektiva och politiskt neutrala. Kaliber deklarerade ju till exempel idag att deras granskning av SD varit helt "förutsättningslös".

Anledningen till att det tredje Kaliber- programmet fått betydligt mindre uppmärksamhet än de två föregående har självklart ingenting att göra med att innehållet i detta program, i motsats till de andra, skulle kunna skapa sympatier för SD. - Nej, den naturliga förklaringen är givetvis att det rent objektivt finns ett mycket större nyhetsvärde i att en grupp unga sverigedemokrater sjungit en vulgär snapsvisa på en Estlandsfärja, än i att våldet från den extrema vänstern vuxit till en sådan omfattning att det utgör ett reellt hot mot demokratin och att ett av landets riksdagspartier öppet sanktionerar lagbrott och attacker mot yttrande- och mötesfriheten.

Det finns vissa inslag i resultatet från Kalibers infiltration som inte kan eller bör försvaras. Jag tänker då i första hand på kommentaren om invandrade lekkamrater till barnen från Göteborg, muslimskämten i Lidingö och Palmevisan från SDU:s Estlandsresa. (Beträffande Palmevisan vill jag återigen understryka att det inte är någon nidvisa om Palme och att texten inte innehåller ett enda ont ord om honom, men att det är djupt olämpligt att sjunga om en så tragisk händelse till en så uppsluppen melodi)

Som jag skrivit tidigare är det dock väldigt farligt om vi på grund av detta undlåter att bemöta alla andra överdrifter och rena lögner som nu kastas mot partiet. Våra politiska motståndare är redan i full gång med att skapa en myt kring vad som hände på Estlandsresan. Om vi inte slår tillbaka mot detta kommer denna myt snart att bli upphöjd till en etablerad sanning, som våra motståndare sedan kommer att använda som vapen mot oss i åratal framöver. Jag är uppriktigt oroad över att flera SD-sympatisörer som jag pratat med de senaste dagarna inte tycks inse detta.

Gävle Dagblad skriver att "ledande medlemmar" sjungit "Horst Wessel-sången, de tyska nazisternas egen partimarsch". Även Sydöstran skriver att sverigedemokrater skall ha sjungit "Horst Wessel lied". Den mycket välbesökta vänsterbloggen "Jinge" uppger att SDU-ledningen skall ha sjungit om att "skära hjärtat ur Zion"

Det ovanstående är alla exempel på rena osanningar. Kaliber har aldrig hävdat att någon SD:are eller SDU:are skulle ha sjungit de mycket extrema sånger som nämnts. Däremot spelade den tokstolle, som sparkades ut ur SD för femton år sedan, som Kaliber ägnade 10 minuters programtid åt och använde som sanningsvittne angående SD:s utveckling de senaste 15 åren, upp Horst Wessel-sången för Kaliber när de besökte honom i hans hem.

SVT och ett stort antal tidningar har hävdat att deltagarna på Estlandsresan skrålade vit makt texter med uttalat rasistiskt innehåll.

Hos mig och säkert också hos många andra skapar dessa formuleringar en mental bild av en hop berusade skinnskallar, som med utsträckta högerarmar står och vrålar ut sitt hat mot andra folkgrupper och sjunger sånger om den vita rasens överlägsenhet.

För att var och en skall kunna göra en bedömning av hur väl denna bild överensstämmer med verkligheten presenterar jag nedan en sammanställning av vilka kontroversiella sånger, som vid sidan av schlagers, visor och socialistiska kampsånger, verkligen sjöngs samt något om vad sades och gjordes i anslutning till detta:

Ultima Thule - Bäring Nord

Jag seglat över havet, snart nog i tjugo år,
lärt hur dystra dagar kommer och går,
alla oceaner har varit för mig en bädd
och i storm på vilda vatten, jag aldrig varit rädd

Men nu kallar mig den jord,
Där i norr den sköna Nord
Och det tär min kropp och själ,
Att jag ej är där
Och för mitt inre öga,
Ser jag skogens stammar höga
Vid den plats som för mig kan kallas hem

Brevet från min son, kom likt vinden norrifrån
En dröm att följa pappa, att gå i faders spår
Så drar jag sakta handen genom mitt gråa hår
och från fårad kind i stillhet, jag stryker bort en tår

Ja, nu kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord
och det tär i min kropp och själ att jag ej är där
och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga
vid den plats som för mig kan kallas hem

Längtans starka vingar bär mig hem
Skall aldrig mera lämna släkt och vän
I Sverige finns du kvar
Jag minns dig kära far

Kaliber har lagt upp ett klipp på sin hemsida som visar att SDU:arna faktiskt skrålar till denna visa. Man skall också ha sjungit några andra Thule-låtar med liknande texter. Kaliber uppger att Ultima Thule "haft kopplingar till högerextrema grupper", vilket mig veterligen bestod i att de under 1980-talet fick sitt första skivomslag sponsrat av BSS och att de vid ett tillfälle, under det tidiga 1990-talet, uppträtt på samma konsert som ett högerextremt band. Till och med kaliber är dock tvingade att medge att Ultima Thule tydligt distanserat sig från extremism. Bandet har fördömt rasism och nazism vid otaliga tillfällen. Se t ex här hur sångaren blir heligt förbannad, avbryter en spelning och skäller ut en person i publiken som gjort hitlerhälsning.

Sven- Olof Lindholm - Friheten Leve

Du folk, som förslavades i lögner och skam,
se frihetens dag ännu kan gry,
i tätnande led marscherar ungdomen fram
till kamp över stad och land och by.
Från nordlandets dunkelblåa skogar och fjäll
till soliga österskär och sund
vi ropa kring, dalarne och bergen vårt hell
för denna frihets unga morgonstund

Refräng:
Sverige fritt är en lösen för alla när vårt folk bryter upp ur sina främmande band
kapitalsmidda bojor skall falla för valkig hand.
Vi se borgarnas bleka fanor slakna och hur marxismen står i brand
då vi höja vårt rop: Sverige vakna kring härjat land.

Till kamp går signalen mot förtryckarnas här
som slog oss i skulder och i nöd,
vi vill inte längre inför guldets begär
se folket bereda sig på död.
Det brinner en eld i hundratusende bröst
för frihet, för hem och fosterjord,
allt högre mot himmeln stiger ungdomens röst:
vi måste leva - kraft i våra ord.

(refr.)

Låt fanorna stiga över kämpande led,
till resning i morgonljus vi gå
det finns ingen återväg, det finns ingen fred,
så länge förtryckarvapen slå.
Låt sångerna ljuda om de skapandes rätt
i Sverige, vårt framtidsland och tro
om arbetets härdade och friborna ätt,
som under fanan tryggad måste bo!

Kaliber uppger att sången skrevs av en svensk nazistledare på 1930-talet och att den omtolkats på senare år av högerextrema band. Detta är helt sant. Kaliber uppger också att Erik Almqvist och William Petzäll vid ett tillfälle nämner den här sången. Erik säger att han vet att det är en extremist som har skrivit den, men att den trots det faktiskt sjöngs inom den svenska marinen förr i världen och att det finns "en ganska cool" antimarxistisk strof i den. Därefter sjunger Erik och William den del av refrängen som handlar om att borgarnas bleka fanor har slaknat och marxismen står i brand, en gång. Och det är allt.

Fyrdung - Folklig vrede

Våra förfäder gav sig ut på stormande hav
Navigerade efter Nordstjärnan, hela världens nav
Samma blod flyter ännu i våra ådror, släkte ifrån nord
Vi delar ännu nordisk tro, nordiskt sinne och nordiskt mod

De som önska strida än och kampens vägar vandra
De strida ibland liksom druckna män i dårskap med varandra
Men när vi alla står förenade under månens kalla sken
Då skall nordanvinden vina genom vår evige fiendes märg och ben

Vi är Nordens söner, och vi kämpar för en vision
Om ett folkligt uppror, en nordisk revolution
När vi alla står förenade under månens kalla sken
Då skall nordanvinden vina genom vår evige fiendes märg och ben

När den här sången spelas på mp3-spelaren börjar de närvarande skoja och ironisera över nazister och man härmar nazister på ett sätt som får nassar att framstå som lätt utvecklingsstörda. Man skojar också om hur dåliga nazister är på att skriva musiktexter. Någon frågar Erik vad de sjunger. Erik svarar då: "Nåt om nordiskt mod... eh..nä...jag vet inte. (Han kan alltså inte texten). Precis i slutet sjunger Erik med i den absolut sista raden på texten. Annars är det ingen som sjunger någonting. Detta kan man se på ett av de videoklipp som Kaliber lagt upp på sin hemsida. Kaliber uppger att Fyrdung är ett mycket extremt band och att andra sånger av Fyrdung har ett mycket extremt innehåll. Detta är sant.

Svensk ungdom - Sverige har fallit

Ibland dimhöjda fjäll, ibland urskogens träd,
runtom åkrarnas vajande säd,
ser man svenskar som bygger och bor i sitt land.
Som de vårdar med arbetsam hand.

Under en grönskande skördmogen slätt,
vilar benen från folk av vår ätt.

Sverige har fallit i fiendehand
Och nu är det får plikt att ta strid.
Nu måste vi dra ut till försvar för folk och land.
Gör din plikt, nu när kampen tar vid!

Men i öknen är jorden helt utbränd och död,
Här finns inget förutom just nöd.
Ty det stråtrövarband, som från land och till land
Härjar fram, har gett stjälpande hand.

Han syns flitigt där det ockras och köpslå hit och dit.
Snacka skit kan vår kosmopolit!

Med sin sabel i vädret han snittar sig fram,
bland basarer och nöjen och glam.
Men så hugger han till, och så ligger du still

- han får alltid till slut som han vill.

Han spottar på all heder och han fnyser åt moral
Han är sniken och svekfull och hal.

Uti Norden det kommer en främling i land
han har haltat från hemtraktens sand.
Och så fort han satt foten på nordmannajord,
skall han börja predika sitt ord.

”Nordmän! Ni är onda, vänd blott andra kinden till
så jag lätt kan få er dit jag vill”

Nu är folket i fängsel av lömskaste sort,
och vårt andliga arv sopas bort.
Men ingen ser vad som egentlig sker,
att vårt folk av de här brytes ner.

För den striden förs ej öppet, men vår fiende är van,
och han följer en genomtänkt plan.

Medelst svekfulla lögner och lismande tal,
kuvas svenskar från korsbeprydd sal
Folket är som förtrollat, men upp går en man,
i vars bröst ännu stoltheten brann.

Och från altaret vrålas förbannelser och hot,
emot svensken, som sätter emot.

”Men du mystiske främling, förklara för mig,
varför lyder vi plötsligt just dig?
Vad har hänt med vårt folk när du sagt du vill väl?
Nästan var man är nu som din träl!”

Ett plötsligt hugg i ryggen och vår nordman faller ner
Och den onde går bortåt och ler.

Nu ligger han stilla med blödande rygg
I det land där han förr var så trygg.
Och han ristar i jorden med runor av blod
Vad han först då på riktigt förstod…

Den här sången skall tydligen ha spelats vid två tillfällen på mp3-spelaren. William Petzäll skall ha sjungit med i refrängen vid ett tillfälle. Vid det andra tillfället är Jimmie Åkesson närvarande. Den gången spelas sången så lågt att man knappast hör. De närvarande diskuterar kemtvätt och hur man skall får bort fläckar från skjortor. Ingen sjunger med eller verkar ta någon som helst notis om musiken. Det sistnämnda kan man se på ett av de videoklipp som Kaliber lagt upp på sin hemsida. Kaliber och Anna-Lena Lodenius hävdar att detta är en typisk vit makt - text och att sången är antisemitisk. Det som sägs avslöja sången som antisemitisk är orden "ockra" och "kosmopolit", vilket enligt Lodenius är antisemitiska kodord. Den vedertagna betydelsen av kosmopolit är dock världsmedborgare.

William Petzäll uppger för bloggen att han inte är närmare bekant med gruppen som gjort den här sången, att han aldrig funderat närmare över texten och endast känner igen refrängen, men att han uppfattat den som "Nån form av ond framtidssaga om vad som kan hända om man inte inser faran med den militanta islamismen och vad som kan hända om radikala muslimer tillåts ta över Sverige". Petzäll säger också att han aldrig skulle nynnat på någon del av den här sången om han trott att dess budskap var antisemitisk. Detta då han är en uttalad Israelvän och bland annat anordnat manifestationer till minne av kristallnattens offer i sin hemstad Borås.

Min egen kommentar till kalibers avslöjande om sjungandet eller spelande av ovanstående sånger är följande:

Med undantag av Ultima Thule skulle jag aldrig acceptera att någon av de ovanstående sångerna framfördes i något officiellt SD-sammanhang. Jag skulle heller aldrig rekommendera någon att spela eller sjunga dem privat, vilket ju är det vi talar om här eftersom allt sjungande och spelande ägde rum i SDU-medlemmarnas privata hytter på deras fritid, efter att konferensen och utbildningarna avslutats.

Jag kan dock konstatera att det inte i något fall är tal om några uttalat rasistiska och än mindre någon uttalad nazistiska texter. I värsta fall kan det vara tal om mycket subtilt rasistiska texter, men för att avslöja detta måste man nästan ha tillgång till någon form av uppslagsbok över mystiska nazistiska kodord. Tolkningar är dessutom alltid tolkningar och en text kan mycket väl ha olika innebörd för olika personer. Te x så sägs det att Björn Afzelius "Sång till friheten" egentligen skrevs som en hyllning till den kommunistiska sandinistgerillans lyckade revolution i Niacaragua, men jag tänker främst på min fru när jag hör den.

Påståendet om att det skulle handla om vit makt -texter bygger på att flera av de grupper och personer, som skrivit de ovanstående texterna är - eller vid något tillfälle i sitt liv har varit rasister/nazister och att de skrivit andra sånger som har ett betydligt extremare innehåll.

Jag kan dock inte köpa denna utgångspunkt. Som Björn Söder påpekade i SVT debatt, så har Joakim Thåström gjort en mycket vacker tolkning av Evert Taubes "Briggen bluebird of Hull". Thåström har dock också skrivit punklåten "Beväpna er" där han pläderar för att kungahuset och hela borgerligheten skall avrättas. Enligt Kalibers resonemang så skulle då även tolkningen av "Bluebird av Hull" kategoriseras som en text präglad av vänsterrevoltionär blodtörst.

Kalibers skambeläggning av de SDU:are som privat sjungit eller spelat de ovanstående sångerna bygger också på antagandet om att man alltid håller med om allt som sägs i en text och allt som författaren till texten tänker och tycker, till och med om man samtidigt som man lyssnar sitter och gör narr av bandet och dess åsikter. Här borde det dock uppstå ett dilemma med tanke på att samma SDU:are också sjöng socialistiska kampsånger... Kaliber, våra politiska motståndare och övrig media går dessutom ännu ett steg längre när de hävdar att textförfattarnas åsikter inte bara skall tillskrivas de personer som sjunger eller spelar någon av deras låtar, utan även hela det Sverigedemokratiska partiet.

Själv anser jag att varje text måste bedömas för sig och jag kan villigt erkänna att jag relativt ofta lyssnar på vänsterprogg från 1970-talet därför att jag tycker att det många gånger finns en skön energi och fyndiga texter i dessa låtar. Jag dock lova att jag inte delar någonting av textförfattarnas syn på ekonomi, familj, kommunistiska mördarregimer i tredje världen etc. Av någon mystiskt anledning är jag heller inte särskilt orolig över att behöva springa gatlopp i media för att just skrev detta.

Som ni redan anat kommer det inte att bli något entydigt avståndstagande från min sida i det här avseendet även om jag inte tyckte det var särskilt klokt att spela eller sjunga merparten av ovanstående sånger och fast att jag tycker att merparten av textförfattarna ovan representerar en avskyvärd åsiktsriktning.

När statlig media genom infiltration och smygfilmning börjar kartlägga vilken musik ungdomar lyssnar på i privata sammanhang och sedan dömer ut någon form av offentligt skamstraff om de i något fall väljer ett icke godkänt alster, så anser jag att man har passerat en anständighetens gräns. Steget härifrån till att till exempel börja kartlägga vilka böcker människor lånar på biblioteket eller vilka internetsidor de besöker och sedan hänga ut dem som vid något tillfälle väljer "fel" är faktiskt inte särskilt långt...

Eftersom det idag tycks finnas ett högst begränsat intresse av att diskutera någonting annat än Palmevisan skjuter jag lite på den fortsatta granskning av Kalibers påståenden och metoder som jag utlovade under gårdagen.

Nu när dammet börjat lägga sig lite, ser mina egna, kanske ännu inte helt sorterade och något inkonsekventa, tankegångar kring den numera berömda (och fördömda) vis-affären ut ungefär enligt följande:

1. Det är utan tvivel en, inte minst till tonen, respektlös och vulgär visa som inte borde ha sjungits och som jag nog avfärdade lite väl lättvindigt i min föregånde bloggpost.

2. Det är samtidigt extremt viktigt att framhålla att visan faktiskt handlar om polisutredningen och inte är en hyllning till mordet, vilket SVT, försökte framställa det som under gårdagen och som många gått på.

3. Det är bra att Åkesson tagit ansvar, avbrutit sin i och för sig mycket välförtjänta semester och att han under gårdagskvällen visade medkänsla med dem som tagit illa vid sig och skickade ut ett uttalande där han tydligt tog avstånd från det inträffade. Det är också bra att han följt upp detta under dagen med uttalanden i bland annat Dagens Eko och Expressen, liksom att han imorgon skall medverka i SVT Debatt, åtminstone via telefon om han inte hinner hem i tid.

4. Dylika sånger borde inte sjungas av SD eller SDU-företrädare ens i privata sammanhang.

5. Samtidigt borde, principiellt sett, även politiska aktiva ha rätt att säga, tänka och sjunga mindre genomtänkta saker i den privata sfären utan att det skall basuneras ut till hela svenska folket via statsanställda spioner.

6. Att vissa partikamrater sagt eller gjort mindre välbetänkta saker på sin fritid förändrar inte det faktum att Kalibers granskning representerar något av det lägsta svensk politisk journalistik någonsin presterat eller att deras lögner, vinklingar och övedrifter måste avslöjas och bemötas.

7. Den som är naiv nog att tro att vad som sägs och sjungs är mer avgörande än vem som säger och sjunger det, för hur mycket negativ publicitet man drabbas av, bör betänka följande:

2004-02-20 avslöjade Smålandsposten att SSU (som då var regeringspartiets ungdomsförbund)under sin distriktskonferens tryckt upp ett sånghäfte och gemensamt sjungit sånger innehållande strofer som:

Vi skall fylla våra badkar med den unga högerns blod Borgarväldet skall vi krossa ja nu tar vi deras makt. Vi skall fylla våra badkar med den unga högerns blod. Borgarpacket skall torteras till de tar sitt eget liv.

I samma artikel sägs att liknande sånger förekomit även inom MUF.

Den samlade mediastormen som detta orsakade bestod i:

- En artikel i Smålandsposten...

Det tycks finnas dem ibland till exempel kommentatorerna till denna blogg, som anser att eftersom det funnits vissa inslag i Kalibers sändningar som är svåra eller omöjliga att försvara, så skall man koncentrera sig på att be om ursäkt och gå vidare, istället för att bemöta de lögner, halvsanningar och överdrifter som utgör huvuddelen av granskningen. Det tänker dock inte jag göra. Jag tänker istället systematiskt skärskåda varje enskilt påstående och se om det håller för en närmare granskning. Först därefter vet vad vi eventuellt har att be om ursäkt för.

Det är en väl beprövad metod inom propagandajournalistiken att fullkomligt ösa ur sig anklagelser i hopp om att motståndaren antingen inte skall hinna/orka bemöta alla felaktigheter och överdrifter eller att motståndaren skall strunta i att bemöta de falska anklagelserna av rädsla för att det då skall framstå som att man förringar allvaret i de anklagelser som faktiskt är sanna. Det kan också vara så att man utgår ifrån att motståndaren struntar i att bemöta en överdrift eftersom den egentliga sanningen inte heller är så smickrande även om den är bättre. Ett typexempel på det sistnämnda är det ständigt återkommande påståendet om att SD under mitten på 1990-talet var så nazianstruket att man tvingades utfärda ett uniformsförbud vid sina demonstrationer.

De motståndare som för fram detta påstående vill naturligtvis inympa bilden av att det under denna period vimlade av personer som spatserade omkring i ridstövlar, armbindlar och koppel. Detta är naturligtvis en helt falsk bild. Partiet har dock aldrig på allvar försökt bemöta detta eftersom det som verkligen åsyftades med förbudet mot "uniformsliknande klädsel" var skinnskallekläder i form av bomberjackor och kängor. Trots att det förmodligen var en klar minoritet av 1990-talets tusentals skinnskallar som var nazister och trots att skinnskallemodet ett tag var så mainstream att det till och med marknadsfördes av helyllefenomen som de stora modekatalogerna från Borås, så har skinnskallar idag så dåligt rykte att det helt enkelt inte känns värt besväret att ta strid för att bevisa att det faktiskt inte var uniformsklädda nazister utan skinnskallar som ibland bevistade partiets manifestationer under 1990-talets första hälft. Därmed har en falsk bild blivit en etablerad sanning som partiet får dras med än idag och som bland annat tagits upp av just Kaliber.

För att återgå till Kalibers granskning, så anser jag att vi bortsett från själva metoden, där man kränker privatlivets helgd, klipper ner hundratals timmars inspelningar till några minuter, väljer bort allting som inte passar in i den förutbestämda bilden och förstorar allt som gör det, hittills har visat att:

1. SR:s Kanalchef, Nina Glans, inte kunde ge ett enda exempel på rasistiska uttalanden vid sidan av den ihopklippta minut man redan presenterat, trots att Kaliber hävdar att sådana var mycket vanliga och förekom på vart tredje SD-möte som man smygfilmat.

2.Elena Yurkovskayas kommentar om en förhållandevis stor förekomst av sjukdomsalstrande inälvsparasiter bland nyanlända afrikanska invandrare inte var ett bevis på rasim utan ett sakligt korrekt påstående, även om det rent språkligt kan låta hemskt. Samt att Kaliber vägrar svara på frågor om saken.

3. Kaliber medvetet försökt skapa en falsk bild av partiets utveckling, eller brist på utveckling, genom att använda en stolle som sparkades ut ur partiet redan i mitten på 1990-talet och inte haft någon kontakt med partiet sedan dess, som ett sanningsvittne över hur partiet har utvecklats de senaste 15 åren.

4. Den så kallade "Palmevisan" inte är hyllning av mordet på Palme utan en sarkastisk och förvisso mycket vulgär och tämligen respektlös kritik av den misslyckade polisutredning av mordet.

Nästa sak som jag bestämde mig för att titta närmare på var följande uttalande från Kaliber:

Hur vanligt förekommande är den här typen av musik? När vi gick igenom ungsvensk.se, SDU:s forum, hittade vi återkommande referenser till vit makt-musik, när medlemmarna diskuterade sin musiksmak.

Men utåt tar Sverigedemokraterna, både ungdomsförbundet och moderpartiet, gång på gång avstånd från rasism och nazism.

Ovanstående text är mycket symptomatisk för Kaliber och propagandajournalistik i allmänhet. Man ställer en fråga kring ett allvarligt ämne som man sedan besvarar med en i sak korrekt, men samtidigt intetsägande formulering som "återkommande". Den bild man vill skapa hos lyssnaren är naturligtvis att en stor andel av besökarna på SDU:s forum, www.ungsvensk.se, (där man inte behöver vara medlem eller ens sympatisör för att skriva) uppger att de lyssnar på vit makt - musik och att ingen reagerar på detta eftersom det sker internt och vi egentligen inte har någonting emot extremism. Begreppet "återkommande" säger dock som sagt ingenting om hur vanligt någonting egentligen är. Halleys komet är återkommande, den passerar jorden med 76 års mellanrum, men jag tror inte särskilt många skulle beskriva den som vanlig.

För att utröna hur vanligt det egentligen är att besökare på SDU:s forum uppger att de lyssnar på vit makt-musik har jag gått igenom hela den tråd som Kaliber syftar på. Tråden heter "Just nu lyssnar jag på" och innehåller totalt 450 inlägg.

Vad som är vit makt -musik är naturligtvis en bedömningsfråga. För att undvika kritik om att försöka försköna verkligheten har jag dock valt en tämligen generös definition och räknat in allt som andas chauvunistisk nationalism, rasism, fascism, antisemitism och nazism i begreppet.

Jag hittar totalt 4 inlägg som innehåller referenser till sådan musik. En av skribenterna som lyft fram en sådan sång säger samtidigt att han inte vet något om gruppen som gjort den, att han bara snubblat över den på ett annat internetforum och att han gillar det mesta av texten utom just det ord som antyder att den har en antisemitisk underton. De skribenter som uppgett att de lyssnar på extrem musik har fått skarp kritik av flera andra skribenter. Minst en av de skribenter som uppgett att han lyssnat på extrem musik har stängts av från forumet.

Totalt är det alltså knappt 0,9% av inläggen som innehåller referenser till något som skulle kunna kallas vit makt -musik.

Det är en betydligt större andel som uppger att de "just nu" lyssnar på socialisten Björn Afzelius och olika typer av hip-hop.

Så var det med det ungsvenska vurmet för vit makt -musik...

Jag kommer nog att återkomma till Kalibers politiska kampanj mot SD vid flera tillfällen den kommande veckan. Tänkte dock börja med den sång, som vid ett tillfälle skall ha sjungits i en av SD-ungdomarnas privata hytter. Kaliber försöker genom en intervju med en tokstolle, som som tvingades lämna partiet redan i mitten på 1990-talet, framställa detta som ett bevis på ett djupt rotat palmehat inom partiet och själva visan som en glorifiering av mordet på Palme.

Palmevisan, som är en snapsvisa från MUF-kretsar, är dock ingen glorifiering av mordet på Palme, utan en satir över den misslyckade palmeutredningen. Detta framgår om man lyssnar till hela sången vilket man kan göra här: Palmevisan på googlevideo

Texten kan läsas i sin helhet här nedan:

Olof Palme gick på bio,

tra la la la laa, tra lal lal laa.

Han kom ut strax efter tio,

tra la la la laa, tra lal lal laa.

Skottet brann, blodet rann,

Olof Palme - han försvann.

Olof Palme gick på bio,

tra la la la laa, tra lal lal laa.

Lisbeth såg pistolen blänka,

tra la la la laa, tra lal lal laa.

Strax därefter blev hon änka,

tra la la la laa, tra lal lal laa.

Mördarn sprang, han försvann,

Tunnelgatan bytte namn.

Olof Palme gick på bio,

tra la la la laa, tra lal lal laa.

Hans Holmer han börjar leta,

tra la la la laa, tra lal lal laa.

Ebbe kände Anna-Greta,

tra la la la laa, tra lal lal laa.

PKK, 42, 33 och SÄPO med.

Olof Palme gick på bio,

tra la la la laa, tra lal lal laa.

Algot ljög, den mytomanen,

tra la la la laa, tra lal lal laa.

Rätten knapte honom på kranen,

tra la la la laa, tra lal lal laa.

Det var båg, att han såg,

Christer sitta på ett tåg.

Olof Palme gick på bio,

tra la la la laa, tra lal lal laa

Visst är detta en grovkornig och ganska vulgär visa, men som bevis för att SDU:are i privata sammahang skulle glorifiera palmemordet håller det inte.

Följande mejlväxling har idag ägt rum mellan mig och redaktionen på Kaliber dvs samma redaktion som kritiserat Jimmie Åkesson för att han vägrat legitimera deras propagandajournalistik genom att svara på deras frågor i en bandad intervju som de sedan skulle få redigera fritt innan sändning:

Hej,

Jag vill informera er om att jag i mitt senaste blogginlägg på www.sd-kuriren.info behandlar er granskning av Sverigedemokraterna. I slutet av det aktuella blogginlägget ställer jag också en konkret, öppen fråga till Kalibers redaktion, som jag gärna skulle vilja ha svar på så snart som möjligt.

Hälsningar

Mattias Karlsson

Hej Mattias!
Just när det gäller citatet du hänvisar till så redovisade vi hela
sammanhanget genom att lägga ut ljudfilen på vår hemsida redan i
måndags. Lyssna på det! Och hänvisa gärna till att den filen finns.
Vi la ut det som ett exempel för att lyssnarna skulle kunna höra
sammanhangen.
Det är oklippt.(förutom ett markerat "pip" där det var med en yngre
medlem utan uppdrag för partiet)
vänliga hälsningar
Kaliber genom Anna Jaktén

Det var inte ett svar på min fråga.

Hälsningar

/Mattias Karlsson

Hej!
Om du lyssnar på det hon säger så hör du att det inte är en diskussion
om veterinärmedicin eller något liknande utan en diskussion om
invandring. Har du lyssnat? Den finns på www.sr.se/p1/kaliber
Om du vill ha ett svar att skriva ner så kan du ta följande:
" Just när det gäller citatet Mattias Karlsson hänvisar till så
redovisade Sveriges radio hela

sammanhanget genom att lägga ut ljudfilen på vår hemsida

(www.sr.se/p1/kaliber) redan i
måndags, den 30 mars. Lyssna på det!
Ljudfilen är oklippt (förutom ett markerat "pip" där det var med en
yngre
medlem utan uppdrag för partiet) och visar vad diskussionen handlade
om.

vänliga hälsningar Kaliber genom Anna Jaktén"

mvh Anna J

Vi tycks prata förbi varandra på något sätt. Ska därför försöka förtydliga mig ytterligare:

1. Ni lyfter fram Elenas uttalande om parasiter bland vissa afrikanska invandrare som ett bevis för att det finns tydligt rasistiska åsikter inom SD.
s
2. Jag menar att de faktauppgifter som jag lyfter fram i mitt blogginlägg visar att Elenas kommentar vare sig är fördomsfull eller rasistisk utan sakligt korrekt.

3. Jag vill ha en kommentar till de uppgifter jag presenterar i min artikel och ett svar på frågan om vad som egentligen var fördomsfullt eller rasistiskt med Elenas kommentar.

Hälsningar

/Mattias Karlsson

Hej igen!
Jag står fast vid det svar jag gav.
vänliga hälsningar Anna J

Du kan inte mena allvar? Ni har ju inte ens gjort en ansats till att besvara min fråga.

Hälsningar

/Mattias

Ljudklippet ger ett tydligt svar. Det ligger på vår hemsida och heter
"Lyssna på diskussion om invandring" under rubriken "Längre citat från
möten med Sverigedemokraterna".

mvh Anna J

En kvinnlig partikamrat från Lidingö har den senaste tiden fått löpa gatlopp i medierna efter att en av radioprogrammet Kalibers infiltratörer i hemlighet spelat in henne när hon sade:

Visste ni att invandrare som kommer till Sverige från länder som Afghanistan eller Afrika har ibland över 2000 parasiter i sin kropp. Kan ni tänka er? Våra hundar har inte så många. Och de sitter i karantän.

Uttalandet spelades sedan upp i Kalibers sändning och spreds i alla rikstäckande medier som ett av de främsta bevisen på den "öppna rasismen" inom SD.

Till skillnad från medlemmarna i Kalibers redaktion och övriga journalister som rapporterat om händelsen börjar jag dock inte darra av indignation och upprördhet bara för att någon nämner orden Afrika, parasiter och hundar i samma mening. Jag vill först veta hur det sakligt sett förhåller sig och därför gjorde jag en enkel googlesökning på ämnet. Nedan presenteras några av de uppgifter som kom fram:

Enligt jordbruksverkets regler måste en hund som vistats i Afrika sitta 120 dagar i isolerad karantän och därefter 60 dagar i hemkarantän.

Enligt uppgifter härhörande från Statens veterinärmedicinska anstalt bär ca 5% av de vuxna stadshundarna i Sverige på någon typ av inälvsparasit.

Några obligatoriska hälsokontroller för asylsökande finns inte. Riksdagsmannen Jan-Emmanuel (s) föreslog för några år sedan att sådana obligatoriska kontroller skulle införas med hänvisning till att en relativt stor andel av de asylsökande bär på HIV-virus. Hans förslag avslogs dock direkt och han blev anklagad för att vilja "brännmärka asylsökande" för att ha fört fram det. Det som finns är frivilliga hälsokontroller, men enligt uppgifter härhörande från Sveriges kommuner och landsting, SKL, är det endast ca 40% av de asylsökande som dyker upp på dessa kontroller. Enligt vad jag kunnat utröna från landstingens manualer för rekommenderade provtagning vid dessa frivilliga hälsokontroller, så görs heller inga allmänna tester för sjukdomsalstrande parasiter såvida tydliga symptom inte föreligger.

Tidningen Scandinavian journal of infectious diseases rapporterade 1994 om en studie från Karolinska institutet omfattande 3938 asylsökande, som anlänt till Stockholm mellan åren 1987-88. Denna studie visade att inälvsparasiter framförallt var vanligt förekommande bland asylsökande från vissa delar av Asien (39%) och Afrika (25%).

Enligt tidningen The American journal of tropical medicine and hygiene så har invandringen från endemiska länder gjort att man i USA numera betraktar screeningen efter inälvsparasiter hos asylsökande och invandrare som en högt prioriterad åtgärd. Samma tidning uppger att parasitburna sjukdomar är vanliga i just Afrika och hänvisar bland annat till en studie som visat att 5 av 7 testade afrikanska asylsökande bar på parasitmasken Strongyloides stercoralis. Bärare av denna parasit uppvisar först inga symptom, men kan senare utveckla ett hyperinfektivt syndrom med en dödlighet på 90%.

Den australiensiska tidningen "Journal of paediatrics and child health" rapporterar att sjukdomsalstrande parasiter är mycket vanliga bland befolkningen i Östafrika. En australiensisk studie omfattande 135 asylsökande barn från Östafrika visade att 50% av barnen bar på någon typ av inälvsparasit och ca 18% av barnen bar på någon typ av sjukdomsalstrande parasit. Inget av barnen uppvisade dock några symptom vid undersökningstillfället. Resultatet från denna studie fick forskarna att föreslå rutinmässiga kontroller av afrikanska asylsökande i Australien.

Den nederländska medicinska tidskriften Nederlands tijdschrift voor geneeskunde rapporterade i augusti 2002 om en studie i Nederländerna omfattande 956 afrikanska asylsökande. Studien visade att ca 41% av dessa asylsökande bar på någon typ av sjukdomsalstrande inälvsparasit. Ca 10% bar på minst två typer av sjukdomsalstrande parasiter och ca 1% bar på minst tre typer. Studiens slutsats var bland annat att invandrares ursprungsland är en viktig faktor vid identifieringen av sjukdomsalstrande parasiter och att denna kunskap bör användas vid utformningen av hälskontroller.

Ovanstående uppgifter är endast resultatet av en mycket ytlig översikt av ämnet, men jag anser att det räcker för att ställa följande öppna fråga till Kaliberredaktionen:

Vad var det som var felaktigt, rasistiskt eller fördomsfullt med detta uttalande från Elena Yurkowskaya?

Frågan om könsneutrala äktenskap, som under flera år varit föremål för en upplitande debatt, avgjordes slutgiltigt när riksdagen i dagarna, med förkrossande majoritetet, röstade för att avskaffa den traditionella definitionen av äktenskapet som ett förbund mellan en man och en kvinna.

Beslutet innebär att gaylobbyns argumentation om att staten inte på något sätt skall få göra skillnad på olika samlevnads- och kärleksförhållanden, nu blivit upphöjd till lag. Då precis samma argumentation även kan appliceras på förhållanden där parterna är nära släkt eller förhållanden som omfattar mer än två personer, öppnar naturligtvis riksdagens beslut vägen för att även sådana förhållanden skall inkluderas i äktenskapsbalken.

Till förfång för våra barn kan vi alltså vänta oss en ytterligare urvattning av äktenskaps- och familjebegreppet inom en relativt snar framtid. Flera av riksdagspartiernas ungdomsförbund propagerar redan för detta. Att merparten av landets muslimska lobbygrupper gör detsamma behöver väl knappast nämnas...

P.S Det skall också bli intressant att se hur lång tid det tar innan Svenska kyrkan börjar avskeda präster som med hänvisning till sin tro inte vill viga/välsigna samkönade par.

Finns naturligtvis hur mycket som helst att säga om turerna kring statsmedias infiltration av vårt parti, men eftersom jag fortfarande är pappaledig har jag varken tid eller energi för några omfattande analyser i nuläget.

Jag kan dock inte undgå att notera att en av SR:s chefer känner sig "oerhört upprörd" över SDU:s aprilskämt idag liksom att spionerna från Kaliber, som ljugit och bedragit minderåriga partimedlemmar och i sex månader smygfilmat dem i privata miljöer, nu känner sig mycket kränkta över att ett par SDU:are skall ha besökt den ena spionens hytt utan att knacka först.

I händelse av att SR-politrukernas krokodiltårar över den hemska integritetskränkning de utsatts för, faktisk inte bara är en del av ett dåligt aprilskämt, vill jag naturligtvis ta tillfället i akt och allra ödmjukast be om ursäkt för om vår rygg har råkat skadat deras kniv...

P.S Jag vill också meddela att jag är djupt rörd över den empati som den samlade journalistkåren visat den stackars spionen från statsmedia, som ju blev alldeles livrädd när hennes bedrägeri avslöjades. Jag kan dock inte låta bli att undra var denna empati fanns när Erik Almqvist för någon månad sedan var en hårsmån från att bli knivmördad av två vänsterterrorister, tillhörande en organisation som flera av kvällstidningarnas medarbetare uttryckt sympati för.