I en kommentar till min förra bloggpost anklagar Piratpartiets EU-kandidat, Snild Dolkow, mig för att ljuga och inte ha koll på fakta. Dolkows kommentar hade följande innehåll:

Amelia Andersdotter sitter INTE i styrelsen för Svenska FN-föreningen. Det är otroligt lätt att se på deras hemsida. När det gäller föreningen "Alla lika, Alla olika" lyckas jag inte hitta ordet Amelia NÅGONSTANS på hela deras webbdomän. Därmed finner jag det tvivelaktigt att hon varit "företrädare" för dem.

Det kanske vore en idé att kolla upp dina fakta innan du slänger ur dig grejor.

Men visst, jag tror nog det är svårt att hitta en piratkandidat som tänker arbeta för minskad invandring. Mest för att invandringsfrågan inte är en fråga vi driver. Alls. På något håll.

Ja, herr Dolkow, låt oss då kolla på fakta. På Amelia Andersdotters egen kampanjhemsida uppger hon själv, under rubriken "Nuvarande uppdrag och förtroendeposter" att hon för 2009 innehar uppdraget som "Styrelsesuppleant i Svenska FN-förbundets Skånedistrikt".

Andersdotters pressbild finns också med på AOALs pressrum på Newsdesk, där det står att hon representerat den organisation som driver kampanjen vid en internationell konferens.

Att PP inte driver invandringsfrågan är ju också en sanning med modifikation. Detta då Piratpartiet i sin officiella strategi skriver följande:

Det enda vi kan säga säkert är att vi inte kommer att gå med i gruppen för främlingsfientliga nationalistiska partier under några omständigheter, vad de än skulle kunna tänkas få för sig att säga eller göra när det gäller våra frågor. Det beror på att vi inte gillar dem, helt enkelt.

I och med detta ställningstagande har Piratpartiet tagit steget från att vara ett parti som bara jobbar för sina IT-relaterade hjärtefrågor till att också vara ett parti som jobbar mot nationalism, nationellt självbestämmande, reglerad invandring och antiislamism. Detta ställningstagande förstärks av att man samtidigt också säger att man skulle föredra att ansluta sig till antingen den liberala eller den gröna gruppen i parlamentet, som är just de grupper som tydligast förespråkar nationsupplösning och oreglerad invandring.

Föraktet för nationalismen är uppenbarligen t om starkare än viljan att få genomslag för sina egna kärnfrågor eftersom man skriver att man inte "under några omständigheter" kan tänka sig att samarbeta med nationalister och detta måste ju inkludera ett scenario där ett samarbete med nationalisterna är den enda framkomliga vägen för att få igenom sitt program. Det torde därmed inte vara felaktigt att kategorisera Piratpartiet som ett parti som i första hand är antinationalistiskt och i andra hand jobbar för det som man själva kallar "frihet på internet"

En röst på Piratpartiet är alltså en röst för nationsupplösning, svenskfientlighet, mångkulturalism, massinvandring och islamisering.

Nedan följer lite relevant information för den värdekonservativt eller invandringskritiskt sinnade medborgare, som pågrund av fildelningsfrågan funderar på att proteströsta på Piratpartiet i EU-valet:

Även om Piratpartiet enbart driver frågor som man betecknar som "medborgarrätt på internet", så innebär en röst på Piratpartiet inte bara en röst för just dessa frågor utan också en röst för bland annat ökad invandring till Europa, mer maktöverföring från nationalstaterna till EU och ett Turkiskt EU-medlemskap. Detta eftersom Piratpartiet bestämt sig för att ansluta sig till antingen den gröna eller den liberala gruppen i parlamentet och lojalt rösta med gruppen i alla frågor, till och med om det handlar om legalisering av narkotika och prostitution, vilket starka krafter inom den liberala gruppen förespråkar.

Då Piratpartiets politiska program är ytterst begränsat måste man titta närmare på partiets kandidater och deras personliga åsikter för att få en bredare bild av partiets karaktär och hur de kan tänkas agera i frågor som berör värdekonservativa och invandringskritiska väljare. Nedan följer en kort presentation i urval.

Toppkandidaten Christian Engström , är en f.d aktiv folkpartist som inte ser några problem med att rösta för en legalisering av narkotika och prostitution. Vintern 2008 skrev Engström ett inlägg på en kommunistisk blogg, där han sade sig helt hålla med blogginnehavaren om dennes beskrivning av Sverigedemokraterna, som ett förljuget, rasistiskt parti, som överdriver problemen med brottslighet i Sverige.

Piratpartiets andranamn, Amelia Andersdotter, ingår i styrelsen för svenska FN-förbundet, som vill förbjuda Sverigedemokraterna och andra invandringskritiska organisationer. Andersdotter var fram tills nyligen företrädare för den mångkulturalistiska organisationen ”Alla lika, alla olika”. Hon är också engagerad i vänsterorganisationen Attac, som öppet samarbetar med terrororganisationer som AFA och Revolutionära fronten. Hösten 2007 arrangerade Piratpartiet en manifestation, där man på Andersdotters initativ bjöd in Syndikalistiska Ungdomsförbundet, SUF, som medarrangörer. SUF, som de senaste åren varit drivande bakom våldet och överfallen på Sverigedemokraterna och andra oliktänkande och som av SÄPO klassas som ett hot mot rikets inre säkerhet, förväntades bland annat stå för ljudanläggningen vid Piratpartiets manifestation.

Fjärdenamnet på Piratpartiets lista heter, Anna Troberg. Innan hon blev kandidat för PP, drev hon en uppmärksammad blogg under namnet "Rosetta Sten". Nedan följer ett axplock av de åsikter som Troberg framförde på bloggen:

Jag har fått nog av Kristdemokraterna. Jag är inte alls förtjust i Sverigedemokraterna heller, men även om de nu tyvärr går framåt, så har de i alla fall sin image att kämpa med. De flesta vet, eller har i alla fall en svag aning, om att de är fula fiskar (…)De värnar om en kärnfamilj som inte finns och som jag betvivlar någonsin existerat i någon större utsträckning.
www.annatroberg.com/2007/03/07/kristdemokraterna-lever-i-lalaland/

Bort med kungahuset och låt dem försörja sig som alla andra.
www.annatroberg.com/2007/10/09/lat-kungen-slippa-vara-kung/

Staten Israel idag är en jäkla skitstat som klampar omkring i Mellanöstern som en trotsig unge med behov att trycka till alla andra ungar i sandlådan.
www.annatroberg.com/2009/01/07/israel-maste-kliva-ur-offerrollen-asap/

Jag tror att jag på allvar ska fundera på det där med en personlig scudmissil. Jag skulle så väldigt gärna vilja skicka en personlig sådan till alla abortmotståndare världen över med en personlig hälsning: “Bend over! from your very own La Rosetta.”
www.annatroberg.com/2007/04/18/en-personlig-scudmissil-eller-fri-abortratt-vad-ar-varst/

Tiondenamnet på Piratpartiets lista heter, Björn Felten. Felten förespråkar sex timmars arbetsdag och fri invandring. Den 1 maj 2006 skrev Felten även ett inlägg på Piratpartiets forum, där han gav utryck för åsikten att Sverigedemokrater är "vidriga rasister", som "förverkat sin rätt att leva" och som borde få "dödsstraff".

För den som orkar finns det säkert mer att gräva fram, men jag anser dock att ovanstående räcker gott för att kunna göra en ganska klar bedömning av Piratpartiet utifrån ett invandringskritiskt och värdekonservativt perspektiv.

Den som anser att det behövs mer mångkulturalism, familjefientlighet och trivialisering av brottslighet i Europa och tycker att det råder brist på våldsförespråkande EU-parlamentariker med vänsterextrema kopplingar, han eller hon bör rösta på Piratpartiet. Övriga bör se sig om efter sundare alternativ.

11 länder, samma scener. Är det verkligen bara "trångboddhet och bristen på fritidsgårdar" som orsakar detta eller kan det finnas någon annan förklaring?

Bradford, England 2001:

Oldham, England 2001:

Birmingham, England 2005:

Sydney, Australien 2006:

Paris, Frankrike 2007:

Talinn, Estland 2007:

Bryssel, Belgien 2008:

Köpenhamn, Danmark 2008:

Roquetas de Mar, Spanien 2008:

Rosengård, Sverige 2008:

Oslo, Norge 2009:

London, England 2009:

Athen, Grekland 2009:

"Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar", så lyder den berömda missionsbefallningen från Matteusevangeliet (28:16-20). Denna uppmaning är grunden till att Kristendomen, till skillnad från till exempel Judendomen, är en missionerande religion och en av de främsta orsakerna till den kristna lärans ofantliga framgång.

Vissa kristna trossamfund tar fortfarande Missionsbefallningen på allvar. Tidningen Dagen hade för en tid sedan en artikel om Allianskyrkan församling i Hjällbo, som aktivt missionerar bland områdets muslimer. På grund av detta blir församlingens lokaler utsatta för ständig stenkastning och församlingsmedlemmarna hotade.

Frågan jag ställer mig efter att ha läst artikeln är varför små samfund som Allianskyrkan är ensamma om att arbeta på detta sätt? Varför är inte svenska kyrkan, med sina enorma resurser, i Hjällbo och liknande områden och hjälper de utsatta församlingsmedlemmarna från Allianskyrkan i deras missionsarbete?

Flera läsare har bett mig att publicera texten till mitt tal på valupptakten här på bloggen, vilket naturligtvis är väldigt smickrande. För att undvika ännu en ohemult lång bloggpost väljer jag dock istället att lägga in länkarna till de filmklipp som den förträffliga redaktionen på SD-Television har varit vänliga nog att producera:

Tidningar och bloggar som normalt aldrig tycker att det är ett dugg intressant att rapportera någonting om vad Sverigedemokraterna gör och säger i seriösa politiska sammanhang, har de senaste dagarna gjort en stor nyhet av att undertecknad och några andra partikamrater, under en privat resa till Färöarna förra året, misstog en Färöisk satiriker för en seriös talare och sedan hyllade hans tal i ett resereportage i SD-Kuriren.

Då sådana här historier har en tendens att förvärras för varje led det sprids i och då försök har gjorts att använda historien för mer långtgående politiska slutsater, har jag trots sakens relativt ringa betydelse, valt att ägna detta blogginlägg åt ett klarläggande av sakens faktiska omständigheter.

Kärnan i historien är sann. Trots att vi visste att den aktuelle talaren var en komiker, så var åtminstone inte jag, tillräckligt förtrogen med färöisk populärkultur, för att känna till att han också var en fiktiv karaktär, som i andra sammanhang gjort tämligen grova karikatyrer av den färöiska nationalkaraktären. Detta är ju definitivt en blunder som kastar ett löjets skimmer över bland annat undertecknad, som var en av huvudförfattarna till resereportaget i SD-K. Jag bjuder dock gärna mångkulturalisterna på ett hånskratt på min bekostnad, då de inte har så mycket annat att glädjas åt i dessa tider, när deras samhällsprojekt faller samman i en allt snabbare takt och deras mångkulturella paradis står i lågor utan att brandkåren vågar släcka elden.

Mediernas implicita förklaring till vårt misstag tycks vara en hybrid mellan att SD:are i allmänhet har låg IQ och att vi är så insnöat extremistiska att vi saknar förmågan att skilja fiktion från verklighet. Jag har aldrig påstått mig vara någon särledes bevåvad person, men i just det här fallet tror jag att det snarare är andra faktorer som spelat in än min intelligenskvot, vilket förhoppningsvis framgår av nedanstående redogörelse för hur vi upfattat situationen:

Färöarna är en liten nation som i hundratals år varit koloniserade och undertrycka av främmande nationer och som fortfarande inte lyckats uppnå full självständighet. Detta har naturligtvis skapat en stark identitet och en livskraftig nationalism.

Denna nationalism kommer till särskilt starkt uttryck under firandet av nationaldagen, Olavsvakan, vilken vi besökte förra året.

Dagen inleddes med att större delen av nationen samlades utanför Lagtinget för att bevittna nationaldagsprocessionen med färöiska hästar och mängder av färöiska flaggor. Nästan samtliga åhörare var iklädda färöiska folkdräkter. Därefter lyssnade man till ett patriotiskt tal av lagmannen. Senare följde uppvisningar i färöisk folkdans och de traditionella roddtävlingarna i uråldriga snipor, prydda med drakhuvuden, som en referens till nationens vikingatida historia.

Efter denna nationalistiska yra samlades de ca 20 000 nationaldagsfirande färöingarna vid det stora torget i huvudstaden Torshavn, där nationella frihetshjältar som Nalsoya Pall, står staty, för att lyssna till ännu ett tal. Trots språkförbistringen lyckades vi av några färöiska bekanta få information om att talet skulle hållas av en färöisk komiker vid namn Haraldur och att denne hade någon form av koppling till den färöiska självständighetsrörelsen. Vi fick också veta att detta årligt återkommande sena tal på Olavsvakan kunde innehålla ganska hätska utfall mot den danska överheten och att det i historien hänt att uppeldade färingar klättrat upp i flaggstången vid torget och slitit ned Dannebrogen.

Eftersom vi anlände sent missade vi inledningen på talet och hamnade längst bak i folkmassan. Det vi såg och hörde på långt håll var en kostymklädd man som talade med känsla i rösten. Trots att våra bekanta, som tillhörde eller sympatiserade med självständighetsrörelsen ungdomsförbund, översatte vissa strofer, så förstod vi inte ens hälften av talets innehåll. Vi insåg att talet innehöll en del nationalistiska överdrifter (som när talaren sade att höra det danska språket ur sina barns mun var som att dricka sur mjölk ur guldskål, vilket drog ned en hel del skratt), men i övrigt såg vi inga tecken på att åhörarna uppfattade talet som särskilt humoristiskt. De färingar som stod runtomkring oss såg mestadels allvarsamma ut och applåderade ibland gillande. Våra färingska bekanta verkade också uppskatta talet för dess faktiska innehåll. De var nationalister, men blev inte på något sätt upprörda över detta tal som enligt vad upphovsmannen själv senare angett för svensk media, var ägnat att driva med överdriven färöisk nationalism.

Några av de nationalromantiska strofer som vi förstod eller fick översatta tyckte vi var mycket vackra och vi använde dem därför i vårt resereportage. Trots att den information vi fått de senaste dagarna satt talets innehåll i ett annat ljus, så står jag faktiskt fast vid den uppfattningen.

Nedan följer några exempel:

Var god vid den lilla (läs: Färöarna), behandla henne väl, vagga henne, värj henne.

Detta är min hugfästelse denna vackra kväll. Ännu finns det fiskar i havet, får i hagarna, fåglar i bergen. Ännu finns det färöingar på Färöarna! (...) Ännu är vi ett med klippor och fjäll. Ett med framtid och forntid. Ett med jorden, ett med fosterlandet

...en tanke som alltid tröstat mig är tanken på att den svett som springer ur mig och varje tår som jag gråter i kampen för Färöarna, det är samma svett och samma tårar som fälldes av mina fäder när grunden till Färöarna lades. Samma svett och samma tårar kommer också att fällas av de som skall komma efter oss. Denna svett och dessa tårar rinner ned i samma kar och ur detta kar kan alla som vill tillhöra fosterlandet hämta kraft. En av dem som offrat sin svett och sina tårar i detta kar står här på torget, stöpt i brons. Nólsoya Páll. Hans ande är fortfarande levande och närvarande.

När jag vandrade i hagen häromdagen kunde jag inte låta bli att plocka upp en sten, som säkert varit där 1000 år längre än jag. Jag kysste stenen... och den kysste mig tillbaka. Det var tydligt att den kände mig så mycket bättre än vad jag kände den. Kände min trånad, min längtan och min plåga. Där i hagen mittemellan himmel och jord, kände jag mig som ett med Färöarna - och jag storgrät. Grät som Färöarna, grät för Färöarna.

Fosterlandet är en ande som lever genom släktleden. Om du offrar ditt liv till henne, så lever du vidare i hennes starka hjärta efter det att ditt eget lilla hjärta har slocknat. Nolsoyar Pall och Gotuttróndur lever än och de och du kommer att fortsätta att leva i kommande åldrar. Det är bara den enskilda människan som både lever och dör, fosterlandet bara lever! Bara den enskilda människan är liten, fosterlandet är allt!

Förmodligen är min uppfattningsförmåga väldigt begränsad av min låga IQ och min extremism, men jag kan faktiskt inte, än idag, se hur de nationalistiska inslagen i ovanstående strofer så radikalt skulle skilja sig från annan nationalromantik te x så som den uttrycks av svenska diktare som Tegnér och Heidenstam, att man automatiskt borde inse att detta är satir. Jag ser heller inte hur de naturlyriska inslagen på något avgörande sätt skulle skilja sig från te x den nationalistiska texten "Min Modir" som skrivits av Färöarnas mest populära sångerska, Eivor Palsdottir, och som flitigt spelats i färöisk radio:

Min moder (Läs: Färöarna) hon är som en drottning, som den vackaste melodi.
Som en blomma, som ett träd.
Min moder är mitt älskade hem, min tryggaste plats att vara.
Min moder är det starkaste ljuset på min mörkaste väg.
Hennes starka hand leder mig säkert hem.
Med dig står jag alltid min moder, i mitt hjärta skall jag skydda dig.

En annan sak som förbryllar mig är den aktuella talaren, Sjúrður Skaale (alias: Haraldur) politiska hemvist. I svenska medier har han beskrivits som en färöisk socialdemokrat, men detta är en sanning med modifikation. Det parti som han representerar, Tjodveldi-flokkurin (självstyrelsepartiet), är samma parti som våra färingska bekanta sympatiserade med och kan närmast beskrivas som ett vänsternationalistiskt parti med Färöisk självständighet som främsta fråga på dagordningen.

Summa summarum så blir vi nu hånade i svenska medier för att vi inte genast förstod att ett nationalistiskt tal, hållet av en nationalistisk politiker, på ett språk vi inte behärskar, under ett nationalistiskt nationaldagsfirande i ett nationalistiskt land, egentligen var en antinationalistik satir.

Sydsvenskanjournalisten, Niklas Orrenius, som var den som drog igång skriverierna har försökt gå ett steg längre genom att också dra långtgående politiska slutsatser av denna histora.

Orrenius är en motståndare till SD och nationalism, men tycks trots - eller kanske tack vare det hysa en närmast osund fascination för partiet i allmänhet och vissa partiföreträdares varma känslor för Färöarna i synerhet, t ex så frågade han mig för en tid sedan om jag trodde att han kanske kunde få följa med Björn Söder och dennes fru när de nu till sommaren skall åka på semester till Färöarna.

I sin artikel försöker Orrenius på sitt sedvanligt inlindade, men samtidigt övertydliga sätt antyda att vår bristande kännedom om Skaales bakgrund och motiv också är ett belägg för att vår bild av Färöarna som ett föregångsland är en politiskt färgad chimär, att SD:s idealsamhälle inte finns och aldrig har funnits samt att nationalismen och den nationella identitetens ställning egentligen inte är starkare där än här.

När det gäller det förstnämnda kan vem som helst ta del av fakta om Färöarna i form av brottstatistik, BNP per capita, sysselsättningsgrad, nativitet, andel utrikes födda etc.

Beträffande det sistnämnda så kan jag rekommendera Orrenius att faktiskt besöka Färöarna och tala med människorna där på samma sätt som vi gjorde. Tyvärr lär han nog dock få åka ensam eller försöka hitta något annat gift par, som han nyligen attackerat i pressen, att slå följe med...