Efter att ha fått utstå berättigad kritik i rikstäckande medier för sina ignoranta och djupt olustiga uttalanden om det växande judehatet i Malmö försöker sig Illmar Reepalu idag på en halv pudel. Enligt Svenska Dagbladet hävdar Reepalu att han hittills inte vetat tillräckligt om den judiska befolkningens utsatthet i Malmö, men efter att idag ha fått information om detta är han nu beredd att vidta åtgärder.

Att Reepalu nu slutligen tycks vara beredd att göra åtminstone en mindre omvändning under galgen är förvisso positivt. Påståendet om att han hittills saknat information om den judiska minoritetens utsatthet i Malmö är dock en ren lögn.

Även om det nu mot förmodan skulle vara så att Reepalu inte läser någon av de Malmöitiska lokalmedier som vid upprepade tillfällen rapporterat om den växande antisemitismen inom kommunen, så har han ändå blivit informerad om situationen vid flera tillfällen. Sverigedemokraterna i Malmö har nämligen upprepade gånger väckt frågan både i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Jag har personligen sett att Reepalu varit närvarande när SD väckt dessa frågor och han har själv deltagit i debatten kring ämnet.

För att friska upp Illmar Reepalus minne publicerar jag nedan de skrivelser som SD Malmö lämnat in till kommunfullmäktige i ärendet de senaste åren:

Motion inlämnad i januari 2008:

Motion angående åtgärder mot antisemitism bland Malmös skolungdomar

Efter att under en längre tid ha fört en relativt undanskymd tillvaro, tycks antisemitismen i Sverige åter vara på frammarsch, vilket bland annat manifesterat sig i attentat mot synagogor, trakasserier och våld mot enskilda judar och en allt större hotbild mot judiska institutioner.

Polariseringen och de etniska motsättningar, som följt i spåren av massinvandringen, har skapat nya, unga rekryter till de nynazistiska organisationerna och inom de vänsterextrema organisationerna tycks kritiken mot Israels politik allt oftare slå över i antisemitism. Flera rapporter, från bland annat Forum för levande historia och Brottsförebyggande rådet, pekar dock på att den nya antisemitismen har sitt starkaste fäste bland arabiska och muslimska invandrargrupper och att de antisemitiska tendenserna visar sig redan i unga år.

I rapporten ”Det förnekade hatet”, som tagits fram av Svenska kommittén mot antisemitism, vittnar lärare, från bland annat Malmö, om återkommande problem på skolor, där framförallt arabiska och muslimska elever vägrar delta i undervisning om judendomen och Förintelsen, framhåller Adolf Hitler som ett föredöme eller helt förnekar att Förintelsen av Europas judar har ägt rum. Rapporten visar också att, beträffande de antisemitiska incidenter där man kunnat knyta förövaren till en viss grupp, så står den muslimska gruppen för en nästan dubbelt så stor andel som de höger- och vänsterextrema grupperna tillsammans. Så gott som samtliga lärare som konfronterats med antisemitiska yttringar vittnar också om att det saknas kunskap kring frågan och att agerandet ifrån ledningen på de berörda skolorna lämnat mycket i övrigt att önska.

Om det är korrekt att antisemitismen är mer utbredd bland muslimska invandrargrupper är det av yttersta vikt att just Malmö, som en stad med en mycket hög andel invånare ifrån dessa grupper, snarast möjligt uppmärksammar och erkänner problemet.

Oavsett varifrån hatet kommer, måste Malmö kommun förbättra sin kunskap och sedan vidta åtgärder för att förhindra att antisemitismen får ökat fotfäste i vår stad.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår sverigedemokraterna kommunfullmäktige att besluta:

att uppdra åt kommunstyrelsen att återkomma med förslag om att en utredning skall tillsättas i syfte att kartlägga antisemitismens karaktär och omfattning bland Malmös skolungdomar samt föreslå lämpliga åtgärder för att motarbeta denna avskyvärda idéströmning.

Enkel fråga väckt 2009-02-11:

Enkel fråga till skolkommunalrådet Agneta Eriksson angående nya åtgärder för att motverka antisemitism

Vid kommunfullmäktiges sammanträde i augusti 2008 behandlades en motion ifrån Sverigedemokraterna angående att genomföra en kartläggning av antisemitismens omfattning och karaktär i Malmös skolor. Syftet med kartläggningen skulle vara att finna mer effektiva strategier för att bekämpa antisemitismen. Som grund för motionen låg en rapport från svenska kommittén mot antisemitism, där skolpersonal från bland annat Malmö vittnade om en omfattande antisemitism bland vissa elevgrupper. Även andra rapporter från bland annat Brottsförebyggande rådet och Forum för levande historia talade för att Malmö, genom sin befolkningssammansättning, kunde löpa stor risk för att drabbas av omfattande antisemitism.

Svaret från vänstermajoriteten och Agneta Eriksson var då att inga nya åtgärder behövdes och att det redan existerande, allmänna värdegrundsarbetet var fullt tillräckligt.

Under den senaste tiden har den judiska minoriteten i Malmö drabbats av en rad attacker med antisemitiska förtecken. Situationen har nu gått så långt att judiska ungdomar medvetet börja dölja alla kopplingar till sitt ursprung för att inte drabbas av överfall.

Med anledning av dessa senare händelser vill jag ställa följande fråga till skolkommunalrådet Agneta Eriksson:

- Vidhåller du din tidigare uppfattning om att inga nya åtgärder behöver vidtas för att stävja antisemitism bland Malmös unga?

/Sten Andersson (SD)

Enkel fråga väckt 2010-01-26:

Enkel fråga till kommunstyrelsens ordförande Illmar Reepalu angående vänstermajoritets strategi för att bemöta den växande antisemitismen

Vid kommunfullmäktiges sammanträde i augusti 2008 behandlades en motion ifrån Sverigedemokraterna angående att genomföra en kartläggning av antisemitismens omfattning och karaktär i Malmös skolor. Syftet med kartläggningen skulle vara att finna mer effektiva strategier för att bekämpa antisemitismen. Som grund för motionen låg en rapport från svenska kommittén mot antisemitism, där skolpersonal från bland annat Malmö vittnade om en omfattande antisemitism bland vissa elevgrupper. Även andra rapporter från bland annat Brottsförebyggande rådet och Forum för levande historia talade för att Malmö, genom sin befolkningssammansättning, kunde löpa stor risk för att drabbas av omfattande antisemitism.

Svaret från vänstermajoriteten var då, liksom senare, när vi ställde en enkel fråga med anledning av en serie attentat mot judiska byggnader och sammankomster, att inga nya åtgärder behövdes och att det redan existerande, allmänna värdegrundsarbetet var fullt tillräckligt.

Sedan frågan senast diskuterades i kommunfullmäktige har flera medier rapporterat om att situationen förvärrats ytterligare och nu blivit så allvarlig att Malmös judar, i synnerhet barnfamiljerna, i allt högre utsträckning väljer att fly från staden. Enligt Skånska Dagbladet 2010-01-25 uppger polismyndigheten att hatbrotten mot judar i Malmö har fördubblats det senaste året.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till kommunstyrelsens ordförande Illmar Reepalu:

- Är du nöjd med vänstermajoritetens hittillsvarande strategi för att bemöta den växande antisemitismen?

De senaste dagarna har jag helt vikt åt partistyrelsearbete och vaplaneringsmöte i Stockholm. Det är därför först idag som jag hunnit uppdatera mig ordentligt om den senaste tidens skriverier kring partiet och när jag tittade närmare på den statistik som legat till grund för alla krigsrubriker om "tomma stolar" och "SD-avhopp" så blev jag faktiskt heligt förbannad.

SVT hävdar att en av fem ledamöter i Sverigedemokraternas kommunfullmäktigegrupp i Malmö har hoppat av. Detta är dock en ren lögn. Vi har inte haft några avhopp under den här mandatperioden. Varför hävdar då SVT att det är så? - Jo de stämplar min avlidna partikamrat, Birgitta Johansson, som en avhoppare.

Anledningen till att detta upprör mig så djupt är inte i första hand att det bidrar till att snedvrida statistiken. Det värsta är att jag vet hur hårt Birgitta hade tagit detta om hon hade varit i livet. Birgritta var nämligen den mest lojala och pliktmedvetna människa jag någonsin träffat och få saker oroade henne mer än att framstå som en svikare.

Birgitta led av en långvarig och obotlig sjukdom som gradvis förvärrades. Bara en kort tid efter valet 2006 blev hon drastiskt sämre, trots detta fortsatte hon in i det längsta att bevista partiaktiviteter och kommunfullmäktigemötena. Det sista KF-mötet hon deltog på var hon dock tvungen att avbryta i förtid eftersom hon vara nära att kollapsa. Jag och en annan partikamrat fick i princip bära ut henne från fullmäktigesalen och ned till hennes make, som oroligt väntade i bilen utanför. Hon vägde vid det tillfället en bra bit under 50 kilo och hade inte lång tid kvar att leva.

Trots att hon var så sjuk som hon var, så fortsatte hon att ringa mig inför nästan varje fullmäktigemöte fram till sin död och be om ursäkt för att hon inte kunde komma, hon sade att det kändes som att hon svek partiet och oroade sig för att medierna skulle göra en stor sak av att vi nu hade en tom stol i Malmö. Detta var typiskt för Birgitta. Hon beklagade sig aldrig för egen del och hon satte alltid partiet och sina närmaste före sig själv. Något av det sista Birgitta sade till mig var att hon hoppades att få leva tillräckligt länge för att få se de första sverigedemokraterna inta sina platser i Sveriges riksdag. Tyvärr blev det inte så, men om allt går som det skall så kommer jag att skänka Birgitta en tanke och ett postumt tack på valvakan i september.

Att SVT har mage att stämpla Birgitta som en "avhoppare" gör mig illamående.
(Min minnesruna över Birgitta, som publicerades strax efter hennes död 2008, kan läsas en bit ned på denna länk: Minnesruna över Birgitta Johansson)

P.S Jag ser nu på SD-Landskronas blogg att vi i Malmö inte är ensamma om att drabbas av det här. SVT har även registrerat 3 avlidna partikamrater i Landskrona som avhoppare. Fantastiskt research SVT, verkligen...

P.S 2 Jag har nu även nåtts av uppgifter om att vår avlidne partikamrat och f.d kommunfullmäktigeledamot i Vadstena registrerats som avhoppare.

P.S 3 Jag konstaterar att också vår avlidne partikamrat och f.d fullmäktigerepresentant i Kil har stämplats som avhoppare.

Exemplen är redan nu så många att det torde kunna slås fast att det inte rör sig om enstaka misstag utan att SVT genomgående har registrerat alla sverigedemokratiska fullmäktigerepresentanter som avlidit under mandatperioden som avhoppare. Eftersom SVT valt att presentera statistiken i termer av andel avhopp relaterat till antal mandat, så missgynnar detta i synnerhet SD och andra små partier med relativt få mandat. Trovärdigheten i SVT:s påståenden om en execeptionellt hög andel avhopp just bland sverigedemokratiska politiker bör därför ifrågasättas.

I Sverigedemokraternas kampanj "Försvara kronan!", som vi drev inför folkomröstningen om en svensk anslutning till EMU år 2003, lyfte vi fram följande som ett av huvudargumenten mot ett svenskt medlemskap i den monetära unionen:

EMU-området är alltför stort för att utgöra ett "optimalt valutaområde". Därför kommer Sverige att drabbas av konjunkturassymetrier om vi går med i EMU:s tredje steg. Vi behöver en egen valuta, eftersom vår kronas värde avspeglar just tillståndet i den svenska ekonomin. Detta är det viktigaste ekonomiska skälet till att säga nej i folkomröstningen.

Innehållet i en rapport som för några dagar sedan läckte ut från självaste EU-kommissionen visar att vi hade rätt. Kommissionens ekonomiska experter är så oroliga över de assymetriska konjunkturerna och skillnaderna i Euroländernas konkurrenskraft att man börjat tvivla på valutaunionens överlevnad:

The EU Commission Sees Monetary Union At Risk

The EU Commission is concerned about the survival of monetary union. The differences in competitiveness between member countries and the resulting imbalances give “cause for serious concern for the eurozone as a whole”, according to a presentation given by the Directorate General for Economy and Finance to the finance ministers of the Eurogroup.

The experts who advise the Finnish Commissioner-designate Olli Rehn fear that the differential development of the economies in the various Member States undermine confidence in the euro and may ultimately threaten the cohesiveness of the monetary union.

Mot bakgrund av ovanstående och uppgifterna från Exportrådet om att Sverige sparat minst 30 miljarder kr och räddat tusentals jobb på att stå utanför EMU, så är det närmast häpnadsväckande att federalisterna inom Folkpartiet och Centern fortsätter att trycka på för ett svenskt EMU-medlemskap redan under nästa mandatperiod.