Merparten av landets större medier rapporterar idag i fördömande ordalag om SD Landskronas publicering av en bild på en 6-årig flicka med palestinskt ursprung, som tvingades delta i en våldsam motdemonstration mot Sverigedemokraternas torgmöte i Landskrona för drygt en vecka sedan. Ett torgmöte som jag själv deltog i.

Att man publicerar bilder ifrån en våldsam motdemonstration och även i bildform lyfter fram det faktum att motdemonstranterna använde sig av små barn i sin antidemokratiska kamp tycker jag är naturligt. Däremot tycker jag att formen för publiceringen av den aktuella bilden var olycklig och okänslig. Vad jag främst förundras över är dock det sanslösa hyckleri som medierna och flickans pappa gör sig skyldiga till.

Den man som nu framställs som ett offer, en orolig pappa som vill skydda sin dotter (vad hon ska skyddas mot är dock något oklart, det finns ju knappast någon Sverigedemokrat som känner något annat än medlidande och sympati med denna lilla flicka), tog medvetet med sig sin 6-åriga dotter till en motdemonstration som han visste skulle bli stökig och våldsam. Han tog inte med sig sin dotter ifrån platsen när de övriga motdemonstranterna började kasta mynt, ägg och småstenar. Han tog inte med sig sin dotter ifrån platsen när polisen uppmanade dem att avlägsna sig och förklarade att alla som stannade kvar riskerade att bli gripna. Han stod kvar med sin dotter när kravallutrustad polis närmade sig för att avlägsna de antidemokratiska demonstranterna. Han tvingade till och med sin dotter att vara kvar efter det att motdemonstranterna hade börjat misshandla oskyldiga sverigedemokrater och efter det att hans dotter börjat storgråta i panik av rädsla för polishundarna som närmade sig.

Det är inte första gången som företrädare för olika invandrargrupper tar med sig små barn till våldsamma demonstrationer och närmast använder dem som mänskliga sköldar. Inte ett kritiskt ord har riktats mot detta fenomen ifrån svensk massmedia. Istället är det nu SD som framställs som ondskefulla mörkermänniskor, som utsätter små barn för fara.

Nedanstående bilder är hämtade från en antijudisk demonstration i Malmö för drygt ett år sedan. Frågan är om svensk pappa hade kunnat försätta sitt barn i en liknande situation utan att massmedia hade reagerat och utan att de sociala myndigheterna hade satt igång en utredning kring mannens lämplighet som vårdnadshavare?

Under arbetet med skuggbudgeten gick jag igenom en ohygglig mängd myndighetsrapporter och vetenskapliga artiklar. Som alltid när man gör efterforskningar så är det högst 1% av det genomgångna materialet som visar sig användbart för det omedelbara syftet. En hel del av den information, som inte var direkt användbar för budgetarbetet, var dock ändå intressant på något sätt. Nedan publicerar jag några exempel och noteringar kring dylika uppgifter.

Svensk sjukvård måste lyssna och lära sig förstå hur störningar i relationen med förfädernas andar kan skapa sjukdomar

Den officiella versionen från myndighetsSverige som vi Sverigedemokrater alltid får höra är att människor, oavsett bakgrund, i grunden är precis likadana och att kulturskillnader oftast är försvinnande små och aldrig orsakar några problem. Mot den bakgrunden är nedanstående uppgifter tämligen intressanta.

I Integrationsverkets rapport: "Nationell samsyn kring hälsa den första tiden i Sverige" (2004) kan man läsa följande:

Många olika rapporter pekar på att utlandsfödda, vare sig de kommit som flyktingar eller som andra invandrare, har ökad risk för fysisk och psykisk ohälsa jämfört med infödda svenskar. Skillnaderna kvarstår även om man tar hänsyn till vissa skillnader i arbetsförhållanden och privat livssituation. De utlandsföddas ohälsa försämrar deras etablering och integration i samhället, påverkar övriga familjens hälsa och ger samhällsekonomiska konsekvenser. Det finns ingen tydlig nationell bild, men olika lokala och regionala undersökningar visar att ohälsan är mycket hög under de invandrades första fem år i Sverige. Nyttjandet av sjuk- och hälsovård under de första åren i Sverige är flera gånger högre för en invandrare än en svensk.

Invandrarnas överutnyttjande av sjukvården beror inte bara på att de generellt har ett sämre hälsotillstånd. Invandrare söker också mycket oftare vård för väldigt lindriga åkommor eller utan att sjukvården kan hitta något fel på dem överhuvudtaget. I Socialstyrelsens rapport "Vård till asylsökande" skriver man bl a följande:

Analys av innehållet i besöken visade att merparten av besöken var föranledda av ickemedicinsk problematik, banala tillstånd lämpliga för egenvård eller tidigare skador eller sjukdomar. Även på inrättningar, avsedda för asylsökanden var andelen sådana besök hög.
För blott en knapp en tredjedel av besöken, var behovet av akut sjuk- och hälsovård styrkt.

Det faktum att nyanlända invandrare ofta söker sig till sjukvården av "banala" och ickemedicinska skäl har föranlett att en helt ny yrkeskategori i form av så kallade "Internationella hälsokommunikatörer" har fått tillskapas. En av huvuduppgifterna för denna yrkesgrupp är att tala om för nyanlända invandrare vilka åkommor de bör söka vård för.

I en rapport från Stockholms läns landsting (2003) förklaras invandrarnas överutnyttjande av vården med kulturskillnader. Såhär skriver man i rapporten:

Skilda kulturer har olika sätt att tolka sjukdom och smärta. Faktorer som historia, miljö, samhällsskick och religion har genom tiderna format olika uppfattningar. Människan har inte samma syn på kroppen och hur den fungerar.

Utifrån det västerländska mikroperspektivet kan man tänka att en människa är sjuk, är det en
psykisk eller en kroppslig sjukdom? Vilket organ är sjukt? Vilken del av organet är sjukt? Det
afrikanska makroperspektivet för resonemanget; en människa är sjuk. Vilka relationer med de
levande är störda? Vilka relationer med förfädernas andar är störda?

(...)

Det ligger ett stort ansvar på sjukvården att dels informera hur och varför vissa undersökningar görs dels att lyssna och försöka förstå de olika uppfattningarna av sjukdom och hälsa.

Kulturskillnader i synen på mentalt handikappade barn

En annan intressant notering, mot bakgrund av ovan nämnda förnekande av kulturskillnaders förekomst och relevans är följande citat från Socialpedagogiska institutets rapport: Socialpedagogik i mångfaldens Sverige - Om elever med annan etnisk bakgrund än svensk i särskolan

En stor majoritet av kommunerna, 82,6 %, anser att det finns vissa eller stora komplikationer i samband med mottagandet i särskolan av elever med annan etnisk bakgrund. Dels handlar det om svårigheter i samband med utredning och beslut (förutom svårigheter att hitta relevanta testinstrument etc. är det ofta svårt för kommunerna att hitta kulturkompetenta psykologer, läkare och specialpedagoger), dels handlar det om olika kulturella och språkliga barriärer i mötet med elevens familj. Det kan, enligt enkätsvaren, ta sig uttryck i att man möter ett annorlunda synsätt på funktionshinder/handikapp, andra religiösa och sociala traditioner, att det förekommer kommunikativa problem pga språksvårigheter eller föräldrarnas analfabetism samt att man från skolans sida upplever problem med familjens förståelse för det svenska skol- och samhällssystemet (se vidare nedan).

Det handlar om praktiska svårigheter som att få tillgång till tolk, att det även om man har tolk kan vara svårt att få kommunikationen att fungera, att motivera föräldrarna att komma till skolan och liknande samt om svårigheter som grundar sig på kulturella skillnader i synsätt. Bland annat så uppfattar kommunerna att föräldrarnas syn på utvecklingsstörning/ handikapp ibland skiljer sig från det som kommunerna menar är den svenska synen. Det handlar om föräldrar som skolan menar inte accepterar barnets svårigheter utan vill att skolan genom läxor m.m. ska förmå barnet att ”komma i kapp” eller att föräldrarna skäms för att ha ett barn med intellektuella svårigheter. Utifrån detta anser skolan att det kan vara svårt att få föräldrarna att förstå vad särskolan är, hur man arbetar och vilka konsekvenser mottagandet i särskolan kan få för barnets framtid. Ett annat problematiskt område för samarbete
mellan hem och skola som lyftes i enkätsvaren var olikheter i syn på flickors och
kvinnors roll och status. En del enkätsvar visar på erfarenheter av att föräldrar menat att utbildning för flickor med utvecklingsstörning inte är värd att satsa på. Andra menar att skolan kan ha ett gott och nära samarbete med elevens mamma men när pappan blir involverad gäller inte överenskommelser med mamman längre.

"Kulturskillnader leder till fler dödsoffer i trafiken"

I en rapport från statens väg och transportforskningsinstitut, VTI, framkommer det att invandrare är överrepresenterade i trafikolyckor med dödlig utgång. Störst var överrepresentationen bland invandrare från Afrika och Mellanöstern.

Rapporten visar också att skillnader i kultur och trafiknormer är en viktig förklaring till detta förhållande.

Kulturkrockar och identitetskriser bakom invandrarungdomars överrepresentation i brottsstatistiken

Slutligen tänkte jag ta upp resultaten från en äldre studie från brottsförebyggande rådet som ter sig intressant i ljuset av att invandrarnas överrepresentation i brottstatistiken i dagens politiskt korrekta forskningsklimat nästan uteslutande förklaras med socioekonomiska faktorer. Titeln på den aktuella BRÅ-rapporten är "Invandrarungdomar -En riskgrupp för kriminalitetet" (L. Eklund, 1982)

Slutsatsen i denna rapport är att invandrarnas överrepresentation grundar sig i kulturkrockar, där invandrarungdomarna har svårt att hålla isär de olika normer och lagar som gäller i Sverige respektive i hemlandet.

En annan slutsats är att psykologiska förklaringar i form av identitetskriser kopplade till invandrarskapet också är en stor del av förklaringen till överrepresentationen.

Min egen slutsats är, efter att ha tagit del av ovanstående och många, många andra liknande uppgifter genom åren, att det förmodligen är svårare att hitta ett samhällsområde där kulturskillnader inte har en väsentligt betydelse än tvärtom...

Önskar alla Sverigevänner en trevlig avslutning på nationaldagen med följande allvarsord från Esias Tegnér. Texten är ett personligt urval från dikten "Svea" från år 1811.

Jord, som mig fostrat har och fädrens aska gömmer,
Folk, som ärft hjeltars land och deras dygder glömmer!
Ur skuggan af min dal jag egnar dig en sång.
Dig söfver smickrets röst: hör sanningens en gång.

En annan sjunge fritt till våra tiders heder,
om våra nya ljus och våra milda seder.
I yppig hvilas famn han fritt förakta må
de åldrar som flytt hän, den kraft han kallar rå;
och vän af tidens skick, det smältande och ljufva,
han fire nöjets dar, och mate sångens dufva.

En hvar sitt lynne har. Jag älskar dig ej, tid,
som smilar öfver oss i falsk och veklig frid.
Mig gläder stormens sus och fädrens stora minnen,
Jag älskar deras mod och deras höga sinnen,
då Nordens son ej än tog andras seder ann,
och njöt hvad jorden gaf, och tålte som en man.
Jag hatar hvarje konst som sinnets kraft förvekar
och flärdens tomma prål och yppighetens lekar.

(...)

Hvad yra fattar dig? Du säljer utan blygd
ditt fria sjelfbestånd, din ära, ja din dygd,
för tomma njutningar från fjerran stränder förda,
som suga landets merg och själens krafter mörda.
Du härmar oförsynt och glömskt af fädrens lag
all Söderns veklighet och saknar dess behag.

(...)

O! Sveas forna dar, o! fädrens gudaminnen!
I Seklers långa natt I skymten och försvinnen,
i Sången lefven I! – Den tiden är förbi,
då trygg som klippans rot, som himlens vind så fri,
och närd utaf den skörd som på hans täppa grodde,
Europas segrare i Nordens hyddor bodde.

För ära och för rätt, för kung och fosterland
han slösade ej ord, men väpnade sin hand.
Han plöjde fädrens jord och ärfde deras seder,
såg glad i lifvet in, och lugn i grafven neder.
Skild ifrån vekligt prål och yppighetens flärd,
han ej beskattad blef, men ärad af en verld.

(...)

Du leker utan blygd uppå de ädlas stoft,
och jollrar flärdens ord, och fångar blommans doft.
Gå, icke vill min sång ditt lumpna öde lära,
gå, lef förutan mod, och fall förutan ära!

Hvad säger jag? O Gud! O Sverige, Vasars jord!
Förlåt den vilda sorg, förlåt en ynglings ord,
som ville ge sitt lif, sin sällhet tusen gånger,
blott att ej se din blygd, ditt fall, din sena ånger.
Se, ifrån fallets brant der svindlande du stod,
du rycktes nyligen af dina ädlas mod.

(...)

Du bär ej utländskt ok. Ditt eget ok är värre.
Hvar slaf af sitt begär, har en tyrann till herre.
Den ej umbära kan, bär lätt en oväns band,
och svärdet trifves ej uti hans snåla hand.
Du sofver, Svea Folk, på branten af en afgrund.
Men våld och barbari, och rotadt hat och afund
de vaka omkring dig. O väckte dig min röst!

(...)

Hvad blir det af den jord som värjdes af ert mod?
Betänksamt ödet står, med griffeln höjd, att rista
i kopparn in vår dom, den eviga, den sista,
och skrifva framtids lag, och plåna ut med köld
de nötta kronorna, o Svea, från din sköld.

Upp! ännu är det tid att deras helgdom berga.
Än har du kung och stat och fosterland att värja,
och vålnan af ett namn, som minnets stolthet gör.
Kan du ej rädda dem, så kan du dö derför.

Blif åter, Svea folk, blif åter hvad du varit.
Lär af hvad andra land, af hvad du sjelf erfarit.
Det frihet är, och rätt, och ljus Du vakar för.
Hör mensklighetens bön, om du ej Skaldens hör.

Se, Belten kasta än kring dig de fria armar,
och fjellens fästning står, och Himlen sig förbarmar.
Än sår du egna fält, och kan dem fylla än
med malmstöpt åskas hot, med klingor och med män.
Än kan du med ditt mod en häpen verld förfära,
och rädda, fallande, åtminstone din ära.

(...)

Mörker och damm
omhölja jorden.
Framåt! fram!
Strid är för Norden.
Strid är för frihet, för barn och för maka.
Vägen går framåt, den går ej tillbaka!