Förra veckan presenterade tidningen Expressen en opinionsundersökning om hur svenskarna ser på det amerikanska presidentvalet. I din mätningen svarade 96 % av de tillfrågade att de helst skulle se antingen Hillary Clinton eller Barack Obama som amerikansk president. Endast 3 % svarade att de helst skulle se den republikanske toppkandidaten John McCain. Man kan ju fråga sig hur detta kommer sig. Kan det ha något att göra med att svenska medier inriktar sin bevvakning helt på de demokratiska kandidaterna? Stig-Björn Ljunggren fick kommentera resultatet i expressen:

"– Det här återspeglar de svenska mediernas bevakning. Man kan inte säga att den är okunnig, men den har den här skruvningen. Sedan kommer alla att undra vad det var som hände när McCain vinner."

Att demokraternas mer vänsterinriktade politik har starkare stöd i Sverige är ganska förväntat men att det når dessa proportioner visar på ett sjukdomstillstånd. För Sveriges del så har det amerikanska presidentvalet naturligtvis marginell betydelse. I den mån det har betydelse så är det framför allt kandidaternas inställning i handelsfrågor viktigt. Här är de republikanska kandidaterna överlag betydligt mer välvilligt inställda till frihandel varför jag gör bedömningen att en republikan vid makten i USA är att föredra. Skulle jag vara amerikan vore dock valet betydligt mer komplicerat.

Man kan fråga sig hur opinionsstödet skulle se ut så väl i det amerikanska presidentvalet som i det svenska valet om den massmediala bevvakningen präglades av lite mer objektivitet.

Jag skickade i förra veckan ut recensionsexemplar till 20-talet tidningar och journalister. Idag kom då så lite överraskande den första recensionen. Jag hade inte förväntat mig några recensioner förutom från bibliotekstjänst som är så illa tvungna att recensera alla böcker man anmäler hos dem.

Recensionen finna att läsa i dagens expressen och kan läsas genom att klicka här. Expressen har valt att låta krönikören Ann-Charlotte Marteus recensera boken. Jag upptäckte att Marteus är en ganska speciell krönikör. Hon är nog den som skulle vinna priset som mest notoriska sd-hatare i pressen om ett sådant pris hade existerat. Jag skummade igenom hennes tidigare krönikor som fanns i artikelarkivet. I 18 av krönikorna finns i slutet rubrikerna "dagens rätt" samt "dagens fel" med. Sverigedemokraterna har belönats med "dagens fel" i 13 av 18 krönikor. Kan tilläggas att Pia Kjærsgaard vann priset i en krönika och att Göran Johansson, i samband med sin invandringsskeptiska debattartikel, vann priset i en annan. Marteus är sannerligen konsekvent med sin avsky mot kritik av den förda invandringspolitiken.

Om recensionen finns inte egentligen så mycket att säga. Vi är allmänt hemska människor och så det vanliga pratet om en stor sd-konspiration med 3000 medlemmar som har en gemensam dold agenda. Ni har väl inte glömt att beställa jubileumsboken? Här finns information om hur man beställer boken.

Det har varit intressant att läsa aktiemärklararnas och bankanalytikernas tankar inför riksbankens räntemöte som hölls idag. Samtliga bedömare ansåg att ingen höjning var aktuell och att det snarare skulle handla om sänkningar under året.

När beslutet då kom idag så blev i alla fall inte jag speciellt förvånad. Sveriges riksbank har ett väldigt tydligt huvuduppdrag inom penningpolitiken. Den ska upprätthålla ett fast penningvärde. Med andra ord se till så att priserna inte varierar allt för mycket. Målet är en inflationstakt mätt i KPI på 2 %. Utöver det har man satt ett toleransintervall på en procentenhet.

Riksbanken ska inte likt andra centralbanker i världen hänfalla åt att ta hänsyn till neurotiska aktiehandlare eller arbeta för att regeringens politik får bäst effekt. Den ska vara självständig. Det är det uppdrag riksdagen har givit till riksbanken och det är väldigt roligt att det också fungerar.

När vi har en inflationstakt på över 3 % samtidigt som regeringen fört en expansiv finanspolitik så är det knappast märkligt att riksbanken svarar med en räntehöjning. Vad som är märkligt är att man inte höjt tidigare för att på sätt undvika att inflationstakten är där den är nu.