HD/NST chefredaktör Lars Johansson skriver i en krönika den 22 augusti om rollen som journalist och vikten av att ha respekt för tryckfriheten. Artikeln handlar delvis om Aftonbladets kulturartikel som dels har kritiserats hårt men som dels även fått Israel till att ta till toner som inte är rimliga.

Det är Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg som är ansvarig för publiceringen. Åsa Linderborg som enligt Wikipedia gick med i Vänsterpartiet kommunisterna 1980 och året därefter i Kommunistisk Ungdom. 1987 blev hon ombudsman för Kommunistisk Ungdom i Mälardalen och har enligt Wikipedia under senare tid även innehaft lokala förtroendeuppdrag för vänsterpartiet i Uppsala kommun. Nu till själva huvudpunkten. HD/NST är troligen Sveriges mest anti-SD inriktade tidning. I ett svar på Lars Johansson krönika skickade jag in en text som instämmer i att kritiken mot Sveriges ambassadör i Israel är berättigad. Det var ju efter avskedandet av en sverigedemokrat vid ambassaden i Israel som nya regler sattes upp som ambassadören nu själv brutit mot.

Men talet om tryckfrihet från Lars Johansson (HD/NST)stinker däremot dubbelmoral lång väg. Artikeln i Aftonbladet om att israelisk militär avsiktligt dödar unga palestinier och skär ut deras organ är en modern tvist av den uråldriga antisemitiska konspirationsteorin om judisk offerslakt. Chefredaktör Lars Johansson går ytterligare ett steg längre och sammankopplar det med händelser i New York. Men Lars Johansson är i gott sällskap. Både Aftonbladets Helle Klein och Per Gahrton (MP) rusar nu till som pressfrihetens riddare. Det lät dock helt annorlunda i samband med de danska Muhammedkarikatyrernas publicering.

Helle Klein menade då på att ”västerlandet kränkt muslimer med sina bilder” (AB 060213). Dåvarande chefredaktör på Aftonbladet(A, Anders Gerdin, menade på att ”om man ska beröra känsliga ämnen så måste det ske på ett genomarbetat sätt” (AB 060202). Per Gahrton skrev så sent som den 6 april i år på Newsmill att Danmark borde ha gjort avkall på den elementära yttrandefriheten. Sist det begav sig i ett liknande ärende så stängde dåvarande utrikesminister Laila Freivalds ned Sverigedemokraternas hemsida genom påtryckningar mot webbhotellet. Även om flera olika debattörer är lika goda kålsupare, så tar HD/NST priset. Istället borde inställningen vara att behandla alla lika, oavsett vad ens egen uppfattning är.

Ingen ska tro att Lars Johansson tog tryckfriheten i försvar då, eller nu på något sätt behandlar Sverigedemokraterna på samma sätt som andra partier. Här är insändarsidorna lika åtkomliga som Shangri-La. Lars Johansson vägrade dessutom att publicera Muhammedkarikatyrerna liksom Lars Vilks taffliga rondellhund. I en krönika skrev då Lars Johansson att han försvarar andra tidningars rätt att publicera men att han själv kommit till en annan slutsats: ”Vår vidsträckta tryck- och yttrandefrihet ger oss rätt att häda och provocera, men vi har ingen skyldighet att göra det.[…] Uppenbarligen anser många muslimer att Muhammed avbildad som hund är en grov kränkning” (HD 070918).

Helsingborgs dagblad har en historia som en av Sveriges mest nazistvänliga tidningar. Det tycks vara en historia och kultur som är djupt rotad hos tidningen. På såväl 1930-talet som idag så har nazister, islamister och kommunister förenats och samarbetat över sina hårfina gränser. Lars Johansson får hävda sitt försvar av frihetens värden, men med tanke på tidningens historia och dess praktiska tillämpning mot oss alla som är engagerade i Sverigedemokraterna, så låter det som ett försök att vara dubbelt så moralisk som andra. Men vet du vad Lars, dubbelmoral är ingen god moral.

Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin deltog vid palestinska Fatahrörelsens kongress. Enligt de rapporter som kommit ut talade Mona Sahlin om att släppa fram fler kvinnor och yngre förmågor samt om att bryta gubbväldet inom Fatahrörelsen. Själva talade de om krav på ett odelat Jerusalem som palestinsk huvudstad, hyllade terrordåd och terrorister. Vidare prisade de det beväpnade motståndet mot Israel samtidigt som al-Aqsa godkändes som Fatahs officiella väpnade styrka.

Al-Aqsa lovade vid kongressen dessutom att också skicka fler självmordsbombare mot civila israeliter. Trots hemska tal av Fatah sammanfattade Mona Sahlin intrycken efter Fatahs kongress bara simpelt att det finns ”få likheter med exempelvis en socialdemokratisk kongress i Sverige […] Ålders- och könssammansättningen är helt annorlunda, med tvåtimmarstal av grånade män. Sen är det en väldigt slutet med få möjligheter för journalister att vara med och bevaka”. Men samtidigt som Mona Sahlin sade sig vilja se mindre gubbvälde och mer kvinnor fick hon också lyssna till hur Fatahs kongress inleddes med en hyllning till kvinnorna, ”Alla systrar här är Dalals systrar”, med referens till Dalal Mughrabi som ledde en terrorattack för snart 30 år sedan där 35 civila mördades, varav 13 var barn. En kvinnlig medlem uttalade vidare den 10 juli att fred är ett medel, målet är Israels kollaps.

Jag vet dock inte om dessa utspel över huvudtaget bekom Mona Sahlin, för hon lovade, enligt SR, trots detta palestinierna svenskarnas solidaritet när hon fick komma till tals och sa även att hon hade förståelse för deras frustration samtidigt som hon kritiserade Israel. Det är för mig riktigt oroande att en statsministerkandidat för Sveriges största parti blundar för uppvigling mot Israel och för hets till våld mot civila på grund av deras etniska härkomst. För Fatah är det uttalade målet Palestina och fred är bara en väg till utplånandet av Israel. Det här är människor som befinner sig i en miljö som formar och skapar våld och där martyrdöden är större än något annat. Det borde vara politiskt omöjligt att liera sig med grupper som ser väpnad kamp som en berättigad del av den politiska vardagen, och där fred har en helt annan innebörd än hos oss. Men ser man till Socialdemokraterna som parti och till den allmänna medierapporteringen kring detta kan man få en helt annan uppfattning. Jag kan inte undgå att undra varför.