Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin deltog vid palestinska Fatahrörelsens kongress. Enligt de rapporter som kommit ut talade Mona Sahlin om att släppa fram fler kvinnor och yngre förmågor samt om att bryta gubbväldet inom Fatahrörelsen. Själva talade de om krav på ett odelat Jerusalem som palestinsk huvudstad, hyllade terrordåd och terrorister. Vidare prisade de det beväpnade motståndet mot Israel samtidigt som al-Aqsa godkändes som Fatahs officiella väpnade styrka.

Al-Aqsa lovade vid kongressen dessutom att också skicka fler självmordsbombare mot civila israeliter. Trots hemska tal av Fatah sammanfattade Mona Sahlin intrycken efter Fatahs kongress bara simpelt att det finns ”få likheter med exempelvis en socialdemokratisk kongress i Sverige […] Ålders- och könssammansättningen är helt annorlunda, med tvåtimmarstal av grånade män. Sen är det en väldigt slutet med få möjligheter för journalister att vara med och bevaka”. Men samtidigt som Mona Sahlin sade sig vilja se mindre gubbvälde och mer kvinnor fick hon också lyssna till hur Fatahs kongress inleddes med en hyllning till kvinnorna, ”Alla systrar här är Dalals systrar”, med referens till Dalal Mughrabi som ledde en terrorattack för snart 30 år sedan där 35 civila mördades, varav 13 var barn. En kvinnlig medlem uttalade vidare den 10 juli att fred är ett medel, målet är Israels kollaps.

Jag vet dock inte om dessa utspel över huvudtaget bekom Mona Sahlin, för hon lovade, enligt SR, trots detta palestinierna svenskarnas solidaritet när hon fick komma till tals och sa även att hon hade förståelse för deras frustration samtidigt som hon kritiserade Israel. Det är för mig riktigt oroande att en statsministerkandidat för Sveriges största parti blundar för uppvigling mot Israel och för hets till våld mot civila på grund av deras etniska härkomst. För Fatah är det uttalade målet Palestina och fred är bara en väg till utplånandet av Israel. Det här är människor som befinner sig i en miljö som formar och skapar våld och där martyrdöden är större än något annat. Det borde vara politiskt omöjligt att liera sig med grupper som ser väpnad kamp som en berättigad del av den politiska vardagen, och där fred har en helt annan innebörd än hos oss. Men ser man till Socialdemokraterna som parti och till den allmänna medierapporteringen kring detta kan man få en helt annan uppfattning. Jag kan inte undgå att undra varför.