Den svenska invandrings- och integrationspolitiken kännetecknas av lätthet att söka asyl, erhålla medborgarskap och lika tillgång till det offentliga välfärdssystemet. Sverige tillhör, vad statsvetenskapen kallar, ett mångkulturellt samhällssystem, till skillnad från länder som exempelvis Frankrike som ställer krav om kulturell anpassning till franska värderingar. En av Europas mest respektabla forskare som specialiserat sig på integrationsfrågor och mångkulturalism är holländske Ruud Koopmans och i senaste numret av Journal of Ethnic and Migration Studies så har han publicerat en artikel som undersöker sambandet mellan mångkulturalism, välfärd och integration. Koopmans jämför åtta europeiska länder (Sverige, Belgien, Nederländerna, Schweiz, Österrike, Storbritannien, Tyskland och Frankrike).

Koopmans slutsats är alltså direkt motsatt den politiskt korrekta som menar att Sverige har Europas bästa integrationspolitik. Koopmans definierar integration utifrån variablerna arbetsmarknad, segregation och kriminalitet. Själva invandringspolitiken är i Koopmans studier undantaget utan han ser istället invandringspolitiken som en variabel till varför invandrare har svårt att få arbete i Sverige. Istället är det länder med assimilationspolitik och mindre omfattande välfärdsstat som lyckas bäst med integration av invandrare i samhället. Sverige är här ett skräckexempel med låga incitament att lära sig svenska språket och en generös välfärdsstat ger sämre fotfäste på arbetsmarknaden. Dessutom leder detta till ghettoisering och invandrare blir överrepresenterade för brottslighet. Koopmans menar dessutom att rätten till modersmålsundervisning och religiösa friskolor är direkt kontraproduktivt för anpassning till samhället. Invandrare ska anpassa sig innan de ska få stanna permanent och på så vis få tillgång till lika rättigheter.

En annan rapport som belyser ämnet integration är Sergio Carrera och Anja Wiesbrock rapport Civic Integration of Third-Country Nationals: Nationalism versus Europeanisation in the Common EU Immigration Policy. Rapporten visar på att EU:s länder ställer allt högre krav på anpassning och integration för att invandrarna ska få stanna i landet. Sverige för med EU mått mätt en extrem och kravlös politik. En förenklad slutsats är alltså att en sverigedemokratisk politik skulle innebära en EU-anpassning av integrationspolitiken. Det tål att smakas på.

För övrigt har det varit förvånansvärt tyst kring ESO:s (Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi) rapport om invandringens betydelse för de offentliga finanserna. Jan Ekberg, professor vid Växjö universitet, är författare till rapporten. Rapporten menar på att sedan början av 1990-talet har invandringen kostat mellan 1,5 och 2 procent av BNP, vilket motsvarat ungefär 60 miljarder årligen. Personligen tycker jag det låter oerhört märkligt att kostnaderna skulle varit konstanta i tjugo år samtidigt som antalet invandrare från icke-europeiska länder ökat dramatiskt. Personligen tror jag att kostnaderna är betydligt större än så.

Jag arbetar i Kristianstad, därför känns det overkligt nära med följande berättelse. I fredags försvann 19-åriga Emma efter att hennes pappa släppt av henne vid en trafikskola. Hennes f.d pojkvän greps snart därpå då han så sent som veckan innan polisanmälts av Emma för misshandel. På tisdagen den 10 november så häktades Emma fd pojkvän Fadi Ramadhan på sannolika skäl misstänkt för mordförsök och människorov och hans bil togs i beslag.

Jag är inte ensam om att vara skakad över det som hänt. Den geografiska närheten påverkar givetvis mycket men även det faktum att det blivit så vanligt med våld mot kvinnor. För den som inte läst eller hört talas om fallet så ska jag ge en kort resumé över händelsen.

Emmas pappa reagerade direkt när hans dotter inte hörde av sig och kontaktade polisen. Det tog bara drygt en timme innan polisen fann henne med svåra skador i huvudet. När ambulansen kom fram så var hon nästan död, med låg puls och stor blodförlust. Enligt en lokal bloggare i Kristianstad så hade Ramadhan hängt fast Emma på dragkroken på hans bil och släpat henne efter bilen när han körde. Innan dess skulle han enligt bloggaren ha misshandlat henne. Jag instämmer i bloggarens avslutning: ”Man kan inte säga annat än att vi lever i ett sjukt samhälle”.

Kvällsposten rapporterar att Ramadhan för så sent som två år sedan dömdes för sexbrott och misshandel av en före detta flickvän. Den gången hade han slagit en 15-årig flicka, hotat henne till livet, förföljt och spottat på henne. Vid ett annat tillfälle anklagade han den 15-åriga flickan för att ha varit otrogen och sa åt henne att förbereda sig på att dö innan han tog struptag på henne och försökte knäcka hennes nacke. Till slut lyckades flickan fly ut i snöslasket i bara trosor och strumpor. Ramadhan är även dömd för sexuellt utnyttjande av barn efter han idkat samlag med en 13-årig flicka. I sitt straffregister finns även två misshandelsdomar där Ramadhan det ena fallet sparkade sitt liggande offer i huvudet flera gånger. Påföljden för sina brott blev ungdomsvård. Av socialtjänstens utredning framgår det att Ramadhan har svårt att kontrollera sin ilska, sin sexdrift och sina relationer till kvinnor.

Enligt obekräftade uppgifter ska Ramadhan krossat skallen på Emma samt skurit henne i ansiktet med rakblad och sedan som sagt släpat henne efter sin bil fasthängd i dragkroken. Det är nog ingen underdrift att Ramadhan har problem. Utifrån ställer man sig frågan hur ett sådant monster kan få gå lös i samhället? I Danmark hade Ramadhan med familj utvisats redan vid sina första allvarliga brott. Trots att flera politiska korrekta kommer stämpla mig som främlingsfientlig så vill jag hävda att Sverige ska börja göra detsamma. Det är faktiskt så att allt annat är inhumant och vedervärdigt. Vi ska alltid stå på alla brottsoffers sida.

Vid Socialdemokraternas partikongress som nyligen avslutades fick Anders Lago gehör bland ombuden som gick emot partistyrelsen om att partiet ska verka för att Sverige ska erkänna folkmordet på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och andra kristna grupper i ottomanska riket 1914-18.

Faktum är att Socialdemokraterna tidigare har varit med och röstat ned förslag i riksdagen om att erkänna folkmordet 1914-1918. Den 12 juni 2008 röstade riksdagen med 245 röster mot 37 att inte erkänna det armeniska folkmordet, seyfo, 1915 som även inkluderar övriga kristna i det ottomanska riket. Två av dessa 37 röster för ett erkännande var socialdemokrater.

Det var först för 20 år sedan som FN erkände att ett folkmord ägt rum och i Turkiet leder användning av begreppet folkmord till fängelse. Sverige har som sagt aldrig erkänt folkmordet, vilket för Sverigedemokraterna är fullständigt galet. Mona Sahlin och Socialdemokraternas partistyrelse ville avslå förslaget på s-kongressen med svepskäl som att FN:s konvention om folkmord antogs först efter andra världskriget. Anledningen till Mona Sahlin och Socialdemokraternas fega undfallenhet beror dels på att de inte vill stöta sig med väljargrupper med rötter i Turkiet och Islam samt dels att detta skulle utgöra ett hinder för Turkiets inträde i EU. I Turkiet är det förenat med livsfara att benämna seyfo för folkmord.

Den socialdemokratiska och kristna broderskapsrörelsen har odlat kontakter under flera års tid med alla religiösa grupper. SVT har genom Uppdrag Granskning,

"Socialdemokraternas Oheliga Röstfiske",

belyst samarbetet mellan Broderskapsrörelsen och Islamism. Vid ovan nämnda program satt Broderskapsrörelsens förbundssekreterare Ola Johansson och förklarade sin förkärlek till Sayyid Qutb, ideologisk inspiratör för Muslimska Brödraskapet. Samarbetet mellan Broderskapsrörelsen och Sveriges muslimska förbund (SM och deras ordförande Mahmoud Aldebe har varit täta, även efter Mahmoud Aldebe tillkännagivande om att han kandiderar till riksdagen för Centerpartiet.

Koppling till Islam och nazism
Folkmordet på kristna pågick under flera år och de som inte avrättades fick marschera mot döden med koncentrationsläger i Syriens öknar som mål. Antingen dog man längs marschen eller så dog man vid framkomsten i Syrien. Folkmordet fick namnet ”den armeniska frågan” vilket avslöjar att den administrativt organiserade och byråkratiskt genomförda utrotningen av armenierna kom att bli en generalrepetition inför nazistregimens utrotningspolitik. Det var ingen slump att Hitler 1939 förklarade för dödsskvadronernas kommendanter att det förestående kriget skulle skilja sig från tidigare förda krig genom den ”skoningslösa utrotningen av fienden – män, kvinnor och barn”. Ty, löd hans argument: ”Vem talar idag om förintelsen av armenierna?” Den armeniska frågan blev senare "den judiska frågan".

Mer än 1,2 miljoner människor avrättades eller mördades på annat vis vid seyfo och det armeniska folkmordet. Beräkningar pekar på att knappt 200 000 lyckades fly till andra länder och de tusentals unga kvinnor som fanns kvar i området såldes till harem och de barn som skonades fick växa upp utan rätten till sin egen bakgrund utan tvingades konvertera till islam liksom tusentals andra tvingades göra för att rädda liv och egendom.

Det står klart att nästa år när Sverigedemokraterna gör entré i Sveriges riksdag så står det högt upp på dagordningen att få Sverige att officiellt erkänna folkmordet armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker. Det skulle vara trevligt om Socialdemokraterna ville följa samma väg.