![]() |
|
|
Regeringens proposition Nyanlända invandrares arbetsmarknadsetablering - egenansvar med professionellt stöd lämnades över till riksdagen i slutet av November men det är först nu jag har tid att kommentera innehållet. Det kan även nämnas att Socialdemokraterna underkänner förslaget, dock inte av samma anledning som Sverigedemokraterna hade gjort detsamma i riksdagen. Socialdemokraterna går dock så långt alliansen till mötes att de medger att de instämmer i problembeskrivningen i propositionen men inte i förslagen till lösningar. Istället anser Socialdemokraterna att det behövs en ny politik inom integrationspolitiken. Bland annat kritiserar Socialdemokraterna regeringen för att passa i frågan bosättningsfrågan och EBO som alliansen lämnar orörd. Propositionen och dess reformer kommer träda i kraft den 1 december 2010 och till detta har regeringen avsatt ytterligare 920 miljoner kronor. Tyvärr förstår varken höger eller vänster att integrationspolitiken är intimt sammankopplad med invandringspolitiken, hur stor invandringen är och vilka grupper som invandrar.
Utanförskapet - segregationen
Propositionen anger att en av regeringens mest prioriterade uppgifter är att minska utanförskapet., dvs. segregationen. Vidare så anges det att en fungerande arbetsmarknad med utökat utbud av arbetskraft är en viktig komponent i regeringens politik. Regeringen har identifierat att ett stort problem är att många invandrare aldrig kommer in på arbetsmarknaden utan fastnar i bidragsberoende istället. I propositionen hänvisas det till undersökningar som menar att det stora problemet är att många av de som kommer till Sverige är mindre attraktiva på arbetsmarknaden. Flera är analfabeter och fastnar lätt i bidragsberoende. Trots detta är regeringens slutsats att en bättre effektivare etablering är nyckeln till lyckad integration. Inte en rad ägnas åt att reflektera över att hela invandrings- och integrationspolitiken är fullständigt vansinnig i jämförelse med övriga Europa. Med andra ord så väljer regeringen att bortse från verkligheten och istället följa kartan oavsett hur fel den visar. I propositionen framkommer det att år 2006 var sysselsättningsgraden för nyanlända invandrare efter fyra år i Sverige runt 60 procent för män men endast 40 procent för kvinnor. Särskiljer man gruppen invandrare och tittar endast på invandrare från Afrika och Asien så har mindre än 30 procent av männen och 20 procent av kvinnorna arbete efter fyra års vistelse i Sverige. En stor del av invandrarna kommer aldrig in på arbetsmarknaden överhuvudtaget och så stor del som över 25 procent har efter nio år i Sverige aldrig haft en arbetsplats. Vidare så hänvisas det till Jan Ekbergs ESO-rapport som jag tidigare kommenterat i en bloggpost. Enligt Ekberg så är mediantiden 7 år för män och 10 år för kvinnor för att få arbete i Sverige och bli självförsörjande. Att Ekberg räknar median och inte medelvärde, beror på att de som inte inom 7 eller 10 år inte fått arbete sannolikt aldrig får något - det går inte att räkna medelvärde när de högre talen är oändliga!
För att fortsätta hänvisa till Ekbergs rapport så är endast 57 procent av invandrarna i arbetsför ålder i sysselsättning (då är alla pensionärer och otaliga barn borträknade vilket ger en skev kostnadsbild). Ekberg menar att den siffran måste höjas till 72 procent för att inte invandrarna ska belasta samhällsekonomin. Som universitetslektor Lars Jansson tidigare påpekat så gör Jan Ekberg fel när han utgår ifrån att invandrarna endast behöver betala för sig själva och andra invandrare medan svenskarna ska få bekosta all övrig välfärd solidariskt.
Regeringens proposition noterar att det skiljer sig kraftigt åt var invandrarna kommer ifrån för hur deras situation på arbetsmarknaden ser ut. Invandrare från Europa etablerar sig snabbare än övriga invandrare från övriga världen.
Svenska språket
SFI får kraftigt underbetyg då endast 27 procent fått godkänt på någon betygsnivå i svenska efter 12 månader. Samtidigt är det svårt att trolla när stora grupper av analfabeter och människor som saknar incitament att lära sig språket sätts i skolbänken. Jämförelser görs med övriga Europa i frågan om språk och viktiga delar som framkommer, men som lämnas utan förslag till införande, är exempelvis Nederländerna som ställer krav på invandrarna bland annat genom att de själva betalar för sin undervisning och introduktionsprogram. Språktester och samhällskontrakt för invandrare är numera regel i samtliga Västeuropeiska länder utom i Sverige. Trots propositionen beskriver hur det ser ut i övriga Europa så finns det inget förslag om införande av samma lagar och regler i Sverige. Inte heller tar Sverige efter övriga Västeuropeiska länder att endast dela ut temporära uppehållstillstånd som begränsar rätten till välfärdssystemen och arbetsmarknaden. För oss i Sverigedemokraterna är det rolig läsning eftersom övriga Europa för eller inför vår invandrings- och integrationspolitik. Så antingen är hela Europa extremt eller så är det Sverige som är extremt och Sverigedemokraterna som är normala.
Avslutande slutsatser
När det gäller anhöriginvandring så har det införts försörjningsansvar för anknytningspersonen men det finns så många undantag att i praktiken är det ingen som omfattas. Lika illa ställt är det i frågan om hälsoundersökning av de människor som kommer till Sverige. Trots att invandringen medfört att TBC, som tidigare var utrotad i Sverige, återkommit och att till stor del spridningen av HIV sker via invandring så anser regeringen endast att det är önskvärt att nyanlända genomgår hälsoundersökning och att det bör vara frivilligt för den enskilde.
Värt att kommentera är också att nyanlända invandrare i fråga om skyldighet att lämna uppgifter och anmäla förändringar som kan påverka ersättningen endast bör vara skyldiga att lämna uppgifter och förändringar. Alltså bör och inte ska. Detsamma gäller vid återbetalningsskyldighet så är det bör istället för ska som gäller. Det rimliga borde vara att rätt uppgifter ska lämnas och vid oriktiga uppgifter så ska återbetalningsskyldighet krävas.
Slutligen så konstaterar jag att regeringen vill behålla nuvarande ordning med frivilliga överenskommelser mellan stat och kommun i fråga om mottagande av nyanlända invandrare. Malmö kommun framhåller dock att den statliga ersättningen inte täcker kommunens kostnader för mottagandet av invandrare. Då får jag konstatera att invandrings- och integrationspolitiken är en enda stor förlustaffär och den etnocentrismen som råder är skrämmande. Vem i hela världen tror att alla människor som kommer till Sverige har samma förhållningssätt till arbete och självförsörjning som oss svenskar? Jo, 349 riksdagsledamöter och alla deras vasaller…
|
Leanderssons blogg
|
|
|
Arkiv
|
|
|
Prenumerera
|
|
|
Administrera
|
|