En ny rapport från Danmarks statistik, ”invandrare i Danmark” som utgavs i november 2009 ger en bred och nyanserad bild av invandrare och deras barn situation i det danska samhället. Rapporten visar att invandrade kvinnor från icke-västliga länder, till skillnad från män, kommer snabbare in i samhället vad gäller utbildning och arbete. Enligt rapporten så är en bidragande orsak till att kvinnorna flyttar fram sina positioner så rejält är den danska 24-årsregeln, som slår fast att kvinnor inte får gifta sig med någon utanför Europa förre 24 års ålder. Sveriges radio gjorde ett inslag kring rapporten och lät socialdemokraternas Luciano Astudillo kommentera resultaten. Luciano Astudillo ville inte kännas vid framgångarna med 24-års regeln, utan tyckte istället att den innebär en inskränkning av individens frihet.

Jag presenterar en kort sammanfattning av resultaten nedan för den som inte vill läsa hela rapporten som är på danska.

År 2050 kommer var sjätte dansk att ha invandrarbakgrund mot var tionde idag.

Ungdomar födda i Danmark men med utomeuropeiska föräldrar, är i högre grad kriminella än utomeuropeiska invandrare. När man jämför män från utomeuropeiska länder med hela den manliga befolkningen i Danmark så är brottsligheten 33 procent högre för utomeuropeiska invandrare. Ungdomar födda i Danmark men med utomeuropeiska föräldrar har 117 procent högre brottslighet än den manliga befolkningen i Danmark. Kostnaden för deras brottslighet är däremot inte beräknad.

Invandrare med utomeuropeisk bakgrund är starkt överrepresenterade bland de som är beroende av socialbidrag eller andra former av ekonomiskt stöd. Det gäller framförallt kvinnor i åldern 18-64 som är passiva bidragstagare där utomeuropeiska invandrare utgör 31 procent medan deras andel i samhället endast är 6 procent.

Kvinnor från utomeuropeiska länder utbildar sig däremot som aldrig förr. Andelen 20-åringar med utomeuropeisk bakgrund i utbildning har under en tioårsperiod stigit från 23 procent till rekordhöga 41 procent. Därmed motsvarar deras nivå danska kvinnor i samma ålder. Det är ett trendbrott.

Hur situationen ser ut i Sverige kan jag inte uttala mig mer om än vad jag gjort i tidigare bloggposter men att det här är ytterligare en sak som Sverige ska ta efter Danmark och det gör man enkelt genom att praktisera Sverigedemokratisk politik. Visst låter det intressant att Sverigedemokraternas politik skulle förbättra situationen för invandrarkvinnor i Sverige? Det är något att ta fasta på i valrörelsen.

Publicistklubben i Göteborg anordnade ganska nyligen debatt om mediernas bevakning av invandringsrelaterade frågor under rubriken "Har Sverigedemokraterna rätt"? Även om debatten skulle handla om hur medierna granskar invandringsfrågor så hamnade debatten om hur Sverigedemokraterna eventuellt gynnas av att diskutera invandringsrelaterade frågor.

Invandrarrelaterade frågor förenklas och görs begripliga på samma sätt som alla andra frågor genom att det komplexa förenklas. Invandringen till Sverige har skapat såväl möjligheter som problem. Men invandringspolitiken ska granskas som vilket annat politikområde som helst. Ansvariga politiker ska ställas till svars för varför det ser ut som det gör i samhället. Varför har det inte försökts skapa en demokratisk legitimitet för den förda invandringspolitiken? Varför ställs det inte kritiska frågor överhuvudtaget?

Lena Sundström som deltog i debatten menade under kvällen att Sverigedemokraterna inte ska behandlas som andra partier eftersom de inte är som andra partier. Om Sverigedemokraterna normaliseras så kommer vi få en slagsida i debatten som aldrig går att räta tillbaks och som bara spelar Sverigedemokraterna i händerna. Det Lena Sundström egentligen vill förmedla är en bild av journalistiken att lägga allting till rätta och berätta för medborgarna och mediekonsumenterna hur samhället ser ut oavsett faktisk verklighet. För Sundström innebär journalistikens opartiskhet att det är nyhetsjournalisters uppgift att tala om vilka partier vi inte ska rösta på. Journalisten ska inte vara konsekvensneutral och beroende på eventuella opinionseffekter så ska det beslutas om artiklar och nyheter ska publiceras eller inte. Det är den rådande konsensus som finns inom journalistskrået idag och den vill Sundström behålla. Just hur nyheter väljs ut och bestäms om de är nyheter eller ej beskrev faktiskt Hadenius och Weibull i sin bok ”massmedier” väldigt bra. De menar på at det är redaktionens normer som styr nyhetsvärderingen. Enskilda journalister har väldigt liten möjlighet att flika in personliga värderingar utan det är redaktions normer och värderingar som journalisterna anpassar sig till. Så trots att journalister har i högre grad åsikter åt vänster och inte minst till Miljöpartiet så är det inte detta som styr nyhetsrapporteringen enligt Hadenius och Weibull.

Jag måste erkänna att jag är beredd att hålla med. Det är omgivningens tryck som utgör det största hindret för en bättre och mer saklig nyhetsrapportering. Jag har vidare tidigare skrivit om hur den faktiska verkligheten ser ut för journalister och hur det resoneras på redaktioner om de kan publicera artiklar då det kan gynna Sverigedemokraterna. Samma förhållningssätt sker vid urvalet av artiklar eller intervjuer med sverigedemokrater, diskussionen finns alltid hur det kan komma att missgynna partiet. För att återknyta till publicistklubbens debatt så anser jag det ganska tydligt att Sverigedemokraterna har rätt och att nyhetsrapporteringen kring invandringsproblemen måste bli bättre och granskas som vilket område som helst. Här är Danmark och deras medier ett föredöme. Smaka på den Lena Sundström!