Publicistklubben i Göteborg anordnade ganska nyligen debatt om mediernas bevakning av invandringsrelaterade frågor under rubriken "Har Sverigedemokraterna rätt"? Även om debatten skulle handla om hur medierna granskar invandringsfrågor så hamnade debatten om hur Sverigedemokraterna eventuellt gynnas av att diskutera invandringsrelaterade frågor.

Invandrarrelaterade frågor förenklas och görs begripliga på samma sätt som alla andra frågor genom att det komplexa förenklas. Invandringen till Sverige har skapat såväl möjligheter som problem. Men invandringspolitiken ska granskas som vilket annat politikområde som helst. Ansvariga politiker ska ställas till svars för varför det ser ut som det gör i samhället. Varför har det inte försökts skapa en demokratisk legitimitet för den förda invandringspolitiken? Varför ställs det inte kritiska frågor överhuvudtaget?

Lena Sundström som deltog i debatten menade under kvällen att Sverigedemokraterna inte ska behandlas som andra partier eftersom de inte är som andra partier. Om Sverigedemokraterna normaliseras så kommer vi få en slagsida i debatten som aldrig går att räta tillbaks och som bara spelar Sverigedemokraterna i händerna. Det Lena Sundström egentligen vill förmedla är en bild av journalistiken att lägga allting till rätta och berätta för medborgarna och mediekonsumenterna hur samhället ser ut oavsett faktisk verklighet. För Sundström innebär journalistikens opartiskhet att det är nyhetsjournalisters uppgift att tala om vilka partier vi inte ska rösta på. Journalisten ska inte vara konsekvensneutral och beroende på eventuella opinionseffekter så ska det beslutas om artiklar och nyheter ska publiceras eller inte. Det är den rådande konsensus som finns inom journalistskrået idag och den vill Sundström behålla. Just hur nyheter väljs ut och bestäms om de är nyheter eller ej beskrev faktiskt Hadenius och Weibull i sin bok ”massmedier” väldigt bra. De menar på at det är redaktionens normer som styr nyhetsvärderingen. Enskilda journalister har väldigt liten möjlighet att flika in personliga värderingar utan det är redaktions normer och värderingar som journalisterna anpassar sig till. Så trots att journalister har i högre grad åsikter åt vänster och inte minst till Miljöpartiet så är det inte detta som styr nyhetsrapporteringen enligt Hadenius och Weibull.

Jag måste erkänna att jag är beredd att hålla med. Det är omgivningens tryck som utgör det största hindret för en bättre och mer saklig nyhetsrapportering. Jag har vidare tidigare skrivit om hur den faktiska verkligheten ser ut för journalister och hur det resoneras på redaktioner om de kan publicera artiklar då det kan gynna Sverigedemokraterna. Samma förhållningssätt sker vid urvalet av artiklar eller intervjuer med sverigedemokrater, diskussionen finns alltid hur det kan komma att missgynna partiet. För att återknyta till publicistklubbens debatt så anser jag det ganska tydligt att Sverigedemokraterna har rätt och att nyhetsrapporteringen kring invandringsproblemen måste bli bättre och granskas som vilket område som helst. Här är Danmark och deras medier ett föredöme. Smaka på den Lena Sundström!