Torgmöte i Malmö den 4 oktober

Det andra av de två torgmöten SDU höll i Skåne lördagen den 4 oktober, blev tumultartat. Trots att polisen hade haft gott om tid på sig att planera för mötets säkerhet var det en handlingsförlamad ordningsmakt som lät sig besegras av ett hundratal mötesstörare. Mötesstörarna förespråkade både mångkultur och våld, och utgjorde genom sitt beteende en perfekt illustration till ämnet för torgmötet: svenskfientligheten. Denna är en stark anledning till att Malmö, en gång en närmast idyllisk stad, numera är en av Europas brutalaste.

Mötet hölls i centrala Malmö, på Södergatan. Det stod redan från början klart att de skrikande och visslande personer som hade samlats för att bryta mot grundlagen genom att förhindra andra personer att uttrycka sin åsikt, hade fått fritt spelrum av polisen. Erik Almqvist förklarade för polisbefälet att det var helt oacceptabelt att han som folkvald politiker inte skulle få hålla mötet ostört.

Erik Almqvist, kommunfullmäktigeledamot i Lund och SDU:s ordförande, talar i Malmö.

Efterhand infann sig fler poliser, men allt dessa gjorde var att bilda en kedja som något litet motade bort den skrikande horden av antidemokrater. Sverigedemokraterna kommer att anmäla Malmöpolisen till justitieombudsmannen, JO, på grund av det inträffade. Sd-Kurirens utsände kunde själv höra vad poliserna efter två timmar tyckte om mötet: i en diskussion som fördes en bit bort konstaterade de nöjt att "strategin varit den riktiga".

Till slut fick i alla fall Erik Almqvist möjlighet att tala:
- Det är västerlandets demokratisyn som vi försvarar. Det är så att våra etablerade partier bryr sig inte om den fientlighet som svenskar utsätts för. Om jag börjar med den svenskfientliga brottsligheten, så gjorde BRÅ, Brottsförebyggande rådet, en rapport om ungdomsrånen i Malmö. De kom fram till att bland förövarna hade nittio procent utländsk bakgrund, och bland offren hade nittio procent svensk bakgrund!

En fråga återkom, nämnligen att bland de som fortsätter att ihärdigt förespråka att Sverige ska fortsätta i den riktning som gör landet otryggare för var dag som går, så råder det en bestämd motvilja mot att stå för sina ljusskygga åsikter i offentlig debatt. Alla de stora partierna som sitter i riksdagen ingår i dessa krafter. Erik Almqvist utmanade på mötet dessa:
- Jag är beredd att ta debatten med de svenskfientliga rasisterna, men den debatten är ni uppenbarligen inte beredda att ta!

- Jag har talat om en dimension av svenskfientligheten, den kriminella. Men det finns också en politisk dimension.
Han kom in på det intensiva arbete med att förneka och förolämpa den svenska kulturen som många politiker, till exempel Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt ofta ägnar sig åt:
- Varför vill de makthavande politikerna från alla de partier som nu sitter i riksdagen att ingen svensk identitet skall förekomma? För att förstå det måste vi backa trettio år. Det var då man beslutade att Sverige skulle vara mångkulturellt. Man ökade helt enkelt invandringen, men angrep inte den svenska identiteten ännu.

- Men framåt nittiotalet började man inse att det mångkulturella samhället inte var problemfritt. Man identifierade ett hinder för mångkulturen, nämnligen den svenska identiteten. Den svenska befolkningen kunde ju se hur väl det svenska folkhemmet hade fungerat, man kunde se det i kontrast mot det mångkulturella samhället. Det var förstås ett hinder för mångkulturens framtid. Därför började man motarbeta den svenska identiteten.

Många Malmöbor hade samlats för att lyssna. Under den långa väntetiden innan mötet kunde börja gick Sd-kuriren runt och talade med de som stod bakom och vid sidan av den skrikande horden. En av dem, en kanske åttioårig man, berättade:
- Jag har ingen som ska ärva efter mig, så Sverigedemokraterna och cancerfonden kommer att få alltihopa. Ni kommer att få flera hundratusen efter mig.
Sverigedemokraterna fick 7,5 procent av rösterna i Malmö i valet 2006. Det kommer att bli många fler i valet 2010.

SDU:s kampanj mot svenskfientligheten kommer att fortsätta med fler torgmöten. Sd-kuriren kommer att meddela er i förväg var och när mötena äger rum.

Polisernas befäl tycktes mest ägna sig åt att grubbla över vad man skulle göra. Att gripa de personer som begick brott mitt framför dem verkade de inte våga.