Bland medierna är det vanligt att framställa Sverigedemokraterna som ett högerparti och ibland omnämns vi till och med som extremt högerorienterade. Senast i raden är SvD, som framställer SD som ett parti till höger om Moderaterna. Jag är lite osäker på om det handlar om en medveten framställning eller om det bygger på okunskap, men i vilket fall som helst är det inte en beskrivning som är överensstämmande med den faktiska verkligheten.

Sverigedemokraterna vilar ideologiskt i första hand på en kulturnationalistisk grund med värdekonservativa inslag. Målet med vår politik är att skapa ett samhälle präglat av en hög grad av samhörighet, trygghet och solidaritet med våra medmänniskor. Idémässigt har vi inspirerats av traditionella värdekonservativa idéer, vilket rent konkret innebär att vi t ex sätter ett stort värde i ett starkt försvar kapabelt att upprätthålla landets suveränitet, att familjen ses som den grundläggande enheten i samhället utan att för den sakens skull förringa de ensamståendes insats i samhället, att vi sätter offret före gärningsmannen och att vi värdesätter den svenska kulturen, nationen samt de svenska traditionerna.

Den värdekonservativa grundsynen kombinerar vi i sin tur med principen om grundläggande social rättvisa. Vår ekonomiska politik bygger således, blandat med våra värdekonservativa värderingar, i hög grad på att skapa de bästa förutsättningarna för återupp- rättandet av det svenska folkhemmet, präglat av trygghet, harmoni och solidaritet. Välfärden skall med andra ord vara skattefinansierad och rättvist fördelas till dem som behöver den mest. Som en följd av detta vill vi bland annat både höja pensionerna, säkerställa att sjuka får lov att vara sjuka samt stärka arbetslöshetsersättningen.

Sett till vår värdekonservativa, mer traditionellt högerorienterade, inriktning relaterat till vår vänsterövervikt fördelningspolitiskt borde Sverigedemokraterna, till skillnad mot för hur vi ofta framställs, således snarast betraktas som ett mittenorienterat parti än ett parti till höger om Moderaterna. Men av någon anledning envisas inte sällan medierna med att framställa oss på annat sätt, vilket möjligen skulle kunna gynna partiet i Stockholmsområdet, där de stora tidningarna huserar, men som likväl inte speglar partiets åsikter rättvist. För trots att partiet visat sig, iaf enligt SvD, ha sex tidigare aktiva moderater bland valberedningens 25 toppnamn till riksdagen står partiets linje fast - väl förankrat i partiets viktigaste styrdokument, principprogrammet.

Förra veckan sade finansminister Anders Borg att ekonomin väntas växa betydligt mer än tidigare prognoser på 2,0 procent för år 2010. De nuvarande prognoserna visar sig nu peka på en tillväxt på 3,6 procent med efterföljande goda tillväxttal, vilket gör Borg optimistisk om framtida reformutrymmen. Kanske lite väl optimistisk.

Hela poängen med ett överskottsmål i statsfinanserna är att undvika att vältra över en nutida överkonsumtion främst till morgondagens generationer. Det är så man tar ansvar för statsfinanserna, eftersom en budget i långsiktig obalans inte klarar av att upprätthålla välfärden. Finansminister Anders Borg verkar däremot ha en annan syn på saken. I och med de nya tillväxtprognoserna väntar sig regeringen att de offentliga finanserna stärks och därmed snabbare kommer tillbaka till balans och överskott, vilket också enligt honom ligger till grund för att nya reformutrymmen kan uppstå.

För min del kan det emellertid tyckas bra märkligt att finansministern kan se reformutrymmen för en ekonomi som med nuvarande politisk kurs inte beräknas nå balans förrän 2013, och som först 2014 beräknas nå plusresultat. Ett reformutrymme är för mig när man, inom rimliga antaganden, varaktigt skapat nya förutsättningar till att satsa på prioriterade områden. Inte att så snart ekonomin kommit på plus igen bränna reserven inför nästa lågkonjunktur eller kris. Sveriges statsfinanser må vara i ett väsentligt bättre skick jämfört EU-genomsnittet, men det är likväl inget argument för varför vi inte skall ta det ansvar vi själva och inte minst våra barn och barnbarn förtjänar. Särskilt inte när vi inte idag känner till vilka kriser vi imorgon kan ställas inför!

Det nya året började på Julön, eller Kiritimati, i Stilla havet klockan elva i förmiddags svensk tid och fortsätter nu jorden runt.

Först vid lunch på nyårsdagen svensk tid har hela jorden firat det nya året. Bland det första jag tänker på vad gäller det nya året är att det innebär sänkta pensioner, sjuk- och föräldrapenning samtidigt som pensionärer vid en inkomst på 10 000 kronor i månaden tvingas betala 581 kronor mer än löntagare i skatt. En pension på 15 000 kronor ger 763 kronor högre skatt medan en pension på 20 000 kronor ger 1 060 kronor högre skatt - varje månad. Ett sådant skattesystem kan inte anses vara rättvist! Men det nya året innebär även ett val - fortsätta utför eller vända om. För min del är valet givet - 2010 röstar vi in SD i riksdagen och vänder utvecklingen! Gott Nytt År!

Under senare tid har frågan om sjukförsäkringen och utförsäkrandet av sjukskrivna - med all rätt med tanke på hur Alliansen skött frågan – blossat upp till en stor politisk fråga. Då 15 000 personer utförsäkras efter nyår, med fler att därefter följa, kan man förmoda att diskussionen bara börjat.

Frågan om sjukförsäkringen och antalet sjukskrivna har i många år varit en ganska besvärlig diskussion. Under Socialdemokraternas år vid makten sjukskrevs och förtidspensionerades rekordmånga, vilket följaktligen även skapade stor påfrestning på statsfinanserna. Men frågan handlar inte bara om en utgiftspost för staten. Bakom varje siffra i statistiken står en individ varav många inte kan återgå till sina forna jobb, men som med rätt verktyg både skulle kunna och vilja återgå till ett yrkesverksamt liv. Enligt Försäkringskassans egen utredning ”Sjukskriven i onödan?” från 2005 uppgav nästan 60 procent av de sjukskrivna att de skulle kunna återgå till arbetslivet om de bara kunde få tillgång till rätt stöd. Regeringen tog uppenbarligen fasta på detta besked och påbörjade reformeringen av sjukförsäkringen. Bland annat gjordes reglerna om så att redan långtidssjukskrivna ska kunna prova på att jobba med bibehållen sjukersättning till en viss nivå, varpå ersättningen stegvis räknas ned.

Men regelförändringarna innebär även att en person med sjukersättning måste söka jobb på hela arbetsmarknaden om det bedöms finnas någon arbetsförmåga. Problemet är bara att bedömningarna om vem som äger arbetsförmåga och inte i vissa fall fått både konstiga och orimliga proportioner, vilket i praktiken medför att t ex cancerpatienter kan tvingas söka jobb. När nu 15 000 personer utförsäkras vid årsskiftet riskerar således arbetsoförmögna personer, de 40 procent som i Försäkringskassans utredning angav att de helt saknar arbetsförmåga, att tvingas söka arbeten trots att de är för sjuka för att jobba. Självfallet bör vi efter ett uppsatt tak pröva arbetskapaciteten och ge de sjukskrivna som kan möjligheter att komma tillbaka igen. Men för de som inte kan återgå till någon form av sysselsättning ska full sjukersättning utbetald av försäkringskassan återstå som alternativ. Något annat kan jag inte se som annat än ett uttryck för en vidrig människosyn, en människosyn som förhoppningsvis blir en lika kort som en skamfull parentes i svensk modern välfärdspolitik!

Finansminister Anders Borg har vad jag vill minnas vid något tillfälle sagt att det är resultatet som räknas när det kommer till politik, i synnerhet vad gäller ekonomisk politik. Det är ett uttalande jag synnerligen instämmer i. Med anledning av det tog jag fram lite korta fakta.

De senaste dryga 20 åren, sedan 1990, har ...

...över 1,2 miljoner personer invandrat till Sverige
...befolkningen ökat med 734 799 personer (fram till september 2009)
...den totala sysselsättningen 16-64 år minskat med 80 000 personer (januari 2009*)
...andelen pensionärer i förhållande till befolkningen ökat med noll (december 2008)
...staten gått back 453,1 miljarder kronor inräknat sossarnas utförsäljning av Telia, överföringen av 258 miljarder från AP-fonderna, alliansens utförsäljningar, övriga engångseffekter samt i övrigt årets stora budgetunderskott borträknat

År 2030 beräknar SCB i sitt positiva huvudscenario att ...

...sysselsättningen minskar ytterligare 6 000 personer
...utanförskapet består runt miljonen människor
...befolkningen ökar med ytterligare 900 000 personer
...försörjningsbördan ökar till drygt 2,25 personer att försörja per sysselsatt

Är det någon som anser att den förda politiken är bra för Sverige?

* http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____135761.aspx