Europeiska fatwarådets chef, Youssef al-Qaradawi, har nyligen hyllat Adolf Hitler och menat att Förintelsen var Allahs sätt att straffa judarna, ett uttalande som borde få larmklockor att ringa hos vem som helst, men som ytterligare förstärks av al-Qaradawis legitimitet inom islamistiska kretsar som religiös ledare.

Att islam ofta är att betrakta som lika mycket politik som religion blir förhoppningsvis allt fler varse om. Att man i religionens namn kräver allt mer utrymme märker vi inte minst i Sverige, där muslimer i religionens namn allt oftare kräver särrättigheter och särbehandling. Exempelvis genom att kräva att badhus stänger sin öppna verksamhet bara för att bara låta kvinnor få tillgång till badhusen, genom att kräva att griskött förbjuds eller genom att kräva att svenska lovdagar byts ut mot muslimska. Jag skulle kunna ta upp en mängd fler exempel mot ett mer islamanpassat Sverige, men jag väljer att istället att ta två steg till, för att illustrera hur illa det kan gå när islams traditionella ovilja att underordna sig den världsliga makten får för mycket utrymme.

Under de senaste veckorna har nämligen fatwarådets chef, al-Qaradawi, inte bara nöjt sig med att, i medeltidsanda, kräva traditionella islamistiska lagar (sharia), utan han har dessutom även krävt att homosexuella skall dödas samt gjort antisemitiska uttalanden där han hyllat Adolf Hitler för att han straffade judar. al-Qaradawi menar på fullaste allvar att Hitlers utrotningspolitik var ett himmelskt verk, som dessutom nästa gång kommer att ske genom troendes händer (muslimer). Denne högt uppsatte och välansedde muslim säger alltså helt obehindrat att han vill "skjuta Allahs fiender", som i detta fall handlar om judar och homosexuella och som därefter förmodligen innebär att resterande "otrogna" (läs icke-muslimer) tvingas anpassas efter islams välde.

Uttalandet oroar särskilt mycket eftersom Lars Gule, norsk expert på islam och försteamanuens vid Oslos högskola, hävdar att ingen ska underskatta al-Qaradawis uttalanden om Hitler, judarna och Förintelsen eftersom al-Qaradawi räknas som en av de mest inflytelserika sunnimuslimska lärda - samtidigt som han inte ens i dessa kretsar betraktas som extrem. Dessutom vill inte heller islamistiska organisationer som Islamskt Råd i Norge ta avstånd från uttalandena. Vad jag därför kan undra över är hur många muslimer vi har i Sverige som vägrar ta avstånd från uttalandena, och kanske än mer hur många som faktiskt blir triggade och som känner sig uppmanade och motiverade att ställa sig bakom en fundamental islamistisk politisk agenda.

Vi sverigedemokrater har många upprepade gånger påtalat riskerna med en alltför stor invandring, särskilt från kulturellt avlägsna länder. Vi har frågat oss vad som sker när segregationen och utanförskapet cementeras, när bidragsberoendet ärvs mellan generationer och när etniska enklaver växer upp i våra storstäders ytterkantområden. Vi har vidareförmedlat otaliga exempel om hur invandrare attackerar bussar, brandkåren, sjukvården och rättsväsendet - hela samhällets själva fundament. Vi har också visat hur vissa grupper av invandrare systematiskt väljer ut svenska offer varpå de rånas och misshandlas, hur vissa invandrare uttrycker sin avsky för Sverige och inte minst vilka enorma ekonomiska konsekvenser detta medför för landet och våra kommande generationers framtid.

Jag måste säga att jag är djupt oroad över utvecklingen i Sverige och i Europa. Det är också det som driver mitt politiska engagemang, för det är många gånger både oerhört slitsamt och jobbigt att vara så pass engagerad som jag faktiskt är. Men för mig är det viktigt att lämna efter mig nåt bättre, eller att åtminstone försöka att så göra. Jag tror på Sverige och jag tror på en positiv förändring, även om jag kanske inte längre tror att landet kan bli fullt så harmoniskt som det en gång var. För jag tycker faktiskt att landet blivit lite hårdare, lite kyligare, även om det naturligtvis inte ser lika illa ut överallt. För mig är därför varje litet steg vi åtminstone kan bromsa utvecklingen värt varenda minut av ansträngning, varenda svettdroppe och all förlorad fritid. Därför att jag anser att det sannerligen behövs. Det är Youssef al-Qaradawi ytterligare ett motiverande bevis på!

I torsdags presenterade regeringen en överenskommelse om energipolitiken som innehåller en rad visioner, mål och lösningar men som framför allt innebär att nuvarande stopplag för kärnkraft upphävs.

Energipolitiken är ett ständigt föremål för intensiv diskussion och debatt. Åsikterna om energipolitiken har mellan partierna hittills varit ganska spretiga varför hela debatten om energifrågan också kommit att bli ganska förlamad. Samtidigt står vi inför faktumet att de svenska kärnkraftverken står för ungefär halva Sveriges energiproduktion samt att de från och med runt år 2020 successivt kommer att behöva tas ur drift. De svenska kärnkraftverken producerar idag cirka 70 TWh el. En sådan energimängd ersätts inte enkelt.

Enligt Energimyndigheten går det förvisso att till år 2020 utveckla 30 TWh el via förnyelsebara källor, till övervägande del vindkraft. Det är också regeringens mål, enligt uppgörelsen, vilket kan innebära uppemot ungefär 6 000 vindkraftverk i Sverige - att jämföras med dagens cirka 900. För att göra denna utbyggnad lönsam avser regeringen förlänga elcertifikatsystemet samtidigt som det utökas från 17 till 25 terawattimmar. Utan att värdera vindkraftens vara eller icke vara, eller certifikatsystemet som sådant, kan man konstatera att dessa 30 TWh inte kan ersätta kärnkraften.

Det går förvisso, via en rad energieffektiviseringsåtgärder, sannolikt påtagligt minska det totala energibehovet. Enligt SWECO kan energianvändningen till och med halveras fram till år 2030. Men även om en halvering av energianvändningen nås, sett ur dagens synvinkel, så står vi likväl inför problemet att ersätta transportsektorns 130 TWh och vi står fortfarande inför problemet med för höga elpriser, vilket i sin tur riskerar sätta hela basindustrin på spel.

Om målet är att göra Sverige oberoende från fossila bränslen, och samtidigt fortsatt behålla den internationella konkurrenskraften, måste landet även inom en överskådlig framtid acceptera kärnkraft som en väsentlig del av svensk energiförsörjning. Av den anledningen är det naturligtvis glädjande att Alliansregeringen äntligen tagit sitt förnuft till fånga och insett att stopplagen för kärnkraften måste hävas!