Precis så kan (ska?) man uppfatta rubriken tillsammans med ingressen på Aftonbladets nyhet idag, där man uppger att asylmottagandet minskar och att Sverige går mot trenden och toppar listan av länder som minskar mottagandet mest.

Visst, om man jämför 2008 med det i just denna mening exceptionella 2007, så uppvisar vi nästan 12 000 eller 33 procent färre asylsökanden, men samtidigt ändå fler än 2006. Vi går alltså ned från en mycket hög nivå till en fortsatt hög nivå och placerar oss därför som det tredje största asylmottagarlandet, per capita, bland de 51 länder som finns med i FN:s statistik. Till detta kommer att den totala invandringen slog rekord 2007 bara för att förra året återigen slå nytt rekord. Invandringen består ju inte bara asylsökanden - inte minst ökade förra året antalet "flyktinganhöriga" kraftigt.

En ytterligare detalj som i sammanhanget får sägas vara ganska intressant är att Migrationsverket under 2009 räknar med 43 000 ansökningar för anknytning, 23 000 för aslylsökanden, 26 000 för arbetskraftsinvandrare, 26 000 för studerande samt 22 000 för EES-invandrare. Sverige behöver med andra ord inte, varesig med denna eller den alternativa rödgröna regeringen, oroa sig för att ambitionen att placera Sverige i det översta skiktet i listan över de länder som tar emot flest invandrare per capita kommer att överges. Mitt i brinnande lågkonjunktur, dessutom!

Redan i början av 90-talet, när jag var engagerad i det socialdemokratiska ungdomsförbundet, ställde jag mig upp i min lokala förening och pekade på alla eventuella problem jag anade kunde uppstå med ett mångkulturellt samhällssystem. Som ni kan ana blev jag för den sakens skull utsött från partiet.

Nu snart två decennier senare läser jag genom olika medier nästan dagligen om hur rätt jag hade samt hur fel sossarna hade vad gäller farhågorna. Idag kan man till exempel läsa att under gårdagen så anlände brandkåren till Malmös stadsdel Rosengård på grund av att "flera småbränder blossat upp". Man kan ju i sig undra hur flera småbränder plötsligt blossar upp men man kan inte minst undra hur det kan krävas 30 poliser för att släcka några småbränder.

Att människorna som förorsakade detta pådrag dessutom inte drog sig för att kasta sten på denna polisstyrka är ju helt otroligt makalöst egentligen. Vart slutar det hela när folk inte längre respekterar rättsmakten, när endast en person i detta gäng på 15-20 personer blir gripna och vart slutar landet om ingen politiskt opposition mot dessa förehavanden ges utrymme i landets politiska finrum? Jag vet inte om jag vill föreställa mig det potentiella svaret. Risken är ju återigen att jag får rätt!