EU handlar inte bara om Europa och det som sker där. Tvärtemot påverkar EU hela sex av tio beslut i våra kommuner och landsting samtidigt som en stor del av besluten i den lagstiftande riksdagsförsamlingen sker på direktiv från den europeiska unionen. Får EU som det vill ökar man dessutom sin makt ytterligare på bekostnad av Sveriges självbestämmande. Utfallet i EP-valet påverkar med andra ord oss alla i allra högsta grad. Därför är det också så oerhört viktigt att ta ställning.

Sverigedemokraterna går till val på slogan ”Ge oss Sverige tillbaka”. Det gör vi på grund av att europavalet inte bara handlar om vad som sker i Europa - det handlar minst lika mycket om vad som sker i Sverige, då EU har en suverän makt inom flera politikområden. Redan idag påverkas sex av tio svenska politiska beslut av EU. Unionen bestämmer t ex alltifrån hur vår jordbrukspolitik skall bedrivas, hur svenska hagar skall se ut till hur delar av den svenska arbetsmarknadspolitiken och dess lönevillkor skall läggas upp. EU lägger sig också i svensk skattepolitik, föräldraförsäkringens regler, energipolitiken och friheten på Internet. Listan över EU:s makt kan egentligen göras hur lång som helst. Går det så kallade Lissabonfördraget igenom (EU:s nya grundlag) flyttas dessutom ännu mer makt från Sverige till Europa, vilket innebär att t ex spanska, grekiska, belgiska och i framtiden turkiska och kanske t o m afrikanska ledamöter bestämmer över svensk inrikespolitik - utan möjlighet till veto från svenskt håll.

Europavalet angår oss alla, inte minst oss som vill ha makt över våra egna liv och som av demokratiska skäl är starkt skeptiska till unionens existensberättigande. Att göra valet att inte gå och rösta för att man är skeptisk till EU är i praktiken samma sak som att ge sin röst till EU:s fortsatta utveckling mot en federal superstat. Hellre en äkta EU-skeptiker och motståndare till en superstat än en EU-federalist är vårt partis inställning, därför ställer vi också upp i valet. Men vi ställer också upp för att för att stärka gränsskyddet, för att motarbeta EU:s ambitioner att lägga sig i svenska land och vatten, för att försvara svensk penningpolitik, för att motarbeta ett turkiskt medlemskap i unionen, för att försvara den svenska modellen, för att påverka EU:s och vår egen invandringspolitik samt för att stoppa Lissabonfördraget med tillhörande EU-armé. För Sverigedemokraterna finns det bara ett långsiktigt alternativ: ett samarbete mellan fria och självständiga nationer! Det EU-medlemskap svenskarna röstade ja till 1994 var något helt annat än vad det blivit idag. En röst på SD till Europavalet är en röst på Sverige och svenskarna före Europa och européerna. Din röst gör skillnad. Tillsammans kan vi förändra. Ge oss Sverige tillbaka!

Läs även:
"Sd behövs i Europaparlamentet"
"EMU och valutaunionen"
"Folket har sagt sitt"
"Europa är inte dömt till passivitet"

Som en del av EU-kampanjen besöker SD Västernorrland samtliga skolor vi får tillstånd att besöka, eftersom vi tycker att det är särskilt viktigt att informera förstagångsväljarna - de som inte har för vana att faktiskt gå och rösta. Generellt sätt hör det dock inte till ovanligheten att antingen bli direkt nekad eller ignorerad när man ber om att få besöka skolorna. Denna gång verkade däremot traditionen att neka oss tillträde till att möta förstagångsväljarna vara bruten i och med att vi fick inbjudningar från tre skolor. Trodde vi.

Till följd av att partiet fick inbjudan att besöka Sundsvalls två stora kommunala skolor besökte vi under gårdagen den första, Hedbergska skola. På skolan upplevde vi att den personal vi träffade både var trevliga och tillmötesgående. Det gick också bra att hålla bokbord. Många elever passade på att ta del av vårt budskap och ganska många passade även på att ställa frågor. Värre gick det dock idag när vi besökte Västermalms gymnasium. Först tog vi kontakt med en av skolans rektorer, dels för att meddela att vi närvarade på skolan och dels för att få parkeringstillstånd och ett bokbord tilldelat. Allt detta fick vi också. Vi påbörjade därför att upplysa de mycket intresserade eleverna om vår politik. En kort stund senare dök emellertid sedan två andra rektorer upp och krävde omedelbart att vi skulle lämna skolans område.

Givetvis ifrågasatte vi deras beslut men också deras mycket aggressiva ton. Vi förklarade att vi blivit tilldelade det bokbord vi uppehöll oss vid och att vi hade tillstånd att närvara på skolan. Jag tog också fram mobilen, tog fram telefonnumret till kontakten på kommunen och sa att de gärna fick låna min telefon för att själva kontrollera. Jag sa också att jag kunde plocka fram mejlkonversationen gällande tillståndet. Detta var de dock inte det minsta intresserade av, varpå en partikollega bad om att få deras beslut dokumenterat innan vi lämnade skolområdet. Det fick i sin tur ena rektorn att gripa tag i hans handled, ta tag i hans vikbara telefon, slå igen den hårt och ovarsamt varpå rektorn slängde iväg den. Konsekvensen av behandlingen blev att telefonen gick sönder. Även vårt partimaterial behandlades på samma vårdslösa sätt av samma rektorer.

Som både demokrat och själv fredlig person blev jag givetvis både upprörd och chockad över upplevelsen. Det är totalt över mitt förstånd att begripa hur två för samhället så betydelsefulla personer, som mer än andra måste respektera demokratiska värden, så hänsynslöst och respektlöst kan köra över ett folkvalt parti på det sätt som skedde. Inget av det hände idag får i alla fall mig att göra någon koppling till någon respekt för demokratin. Tvärtemot blir man ganska mörkrädd när sån här typ av personal tillåts ha anställning inom skolans verksamheter. Ärendet kommer därför att under morgondagen polisanmälas, varpå kommunfullmäktiges ordförande kommer att ställas till svars för den personal den politiska majoriteten tillsatt. Under tiden denna process fortgår gör vi imorgon ett nytt försök att få besöka skolan, för att vi som alla andra skall få tillfälle att delge våra åsikter och budskap. För det borde vi väl ändå ha rätt till, eller?

Valet till EU handlar inte bara om vad som händer i Europa. Tvärtemot skulle jag vilja påstå att det handlar ganska lite om vad som händer i Europa och mer om vad som händer i Sverige. I alla fall ur ett svenskt perspektiv. Det finns därför många skäl att engagera sig inför europavalet, då EU de facto redan idag äger stor makt över våra liv, men inte minst därför att EU vill få än mer makt över vår vardag. En viktig kugge i denna maktöverföring stavas EMU.

EMU står för Ekonomiska och Monetära Unionen och är ett ekonomiskt och monetärt samarbete inom EU, som framför allt innebär att medlemsländerna har en gemensam valuta, euro, tillsammans med en gemensam penningpolitik. EMU tillkom under en process uppdelat i tre etapper. Den första etappen instiftades för att avskaffa hinder mot fria kapitalrörelser, vilket omfattar t ex placeringar, investeringar och betalningar av varor och tjänster. Etappen innebar även att övervakningen över medlemsländernas ekonomier stärktes. Andra etappen inleddes 1994 för att stärka och knyta samman den ekonomiska samordningen ytterligare. Detta ledde bland annat till de så kallade konvergenskriterierna, vilka ställer krav på en robust inflation, en stabil statsskuld, en stabil växelkurs, stabila räntenivåer samt som även sätter en gräns på hur stora budgetunderskott medlemsländerna får ha. I och med detta kunde också valutaunionen införas med euron som gemensam europeisk valuta med ECB som valutans centralbank.

Sverigedemokraterna ställer sig inte i sak negativa till fri rörlighet av kapital inom ramarna för fri företagskonkurrens inom Europa eller placeringar och investeringar inom den internationella marknaden, vi ställer oss inte emot tydliga riktlinjer för stabilitetspolitiken och vi ställer oss inte heller emot en strikt ansvarsfull finanspolitik. Tvärtemot är vi för fri handel av varor och tjänster inom Europa samt de delar av den fria kapitalrörelsen detta kräver och vi förespråkar, vill jag påstå, den mest ansvarsfulla ekonomiska politiken av samtliga större partier i Sverige. Man skulle därför, eftersom EMU ställer tydliga krav inom området, kunna dra en förhastad slutsats och tycka att EMU är något positivt. Ämnet är dock mycket mer komplext än så. Stabilitets- och tillväxtpakten handlar nämligen inte om något välförsorg från EU:s sida gentemot medlemsländerna. Tvärtemot ställer ett stort valutaområde som EMU stora krav på integrationsanpassningar från medlemsländerna. Med andra ord ger Sverige i praktiken både upp delar av sitt självbestämmande och fördelar (välfärd) gentemot andra, mindre fördelaktiga länder, om vi står fast vid vårt EU-medlemskap och går med i valutaunionen.

Förutsättningarna för att en valutaunion skall förbli stabil ställer nämligen höga krav på att medlemsländernas ekonomier är så lika varandra som möjligt i en rad avseenden. Bland annat måste produktionen, enligt teorin för optimala valutaområden, kännetecknas av en hög grad av produktdiversifiering (mångsidig produktionsstruktur), den måste kännetecknas av en stor pris- och lönerörlighet samt inte minst kännetecknas av en hög rörlighet hos produktionsfaktorerna (det vill säga arbetskraften samt det fysiska och finansiella kapitalet). Ett tydligt exempel för denna integrationsprocess är laval-domen, vilken medger utländska arbetare att gå under svenska kollektivavtal vad gäller löneanspråk. Andra kriterier berör betydande sociala och kulturella likheter samt nödvändigheten av en geografisk närhet. Den kulturella biten behandlar redan Lissabonfördraget genom att framtvinga en europeisk identitet och en egen nationaldag och nationalsång är redan genomfört. Den geografiska närheten kommer sannolikt lösas genom att medlemsländerna, via högre krav på medlemsländernas arbetskraft, integreras än mer i federationen.

Genom att anpassa oss efter EU får vi förvisso en säker mikroekonomisk vinst i att vi slipper växlingskostnader. Enligt Calmforsutredningen motsvarar denna vinst 0,2 procent av BNP. Men mot detta skall kostnaden som förlusten av en självständig penningpolitik utgör vägas. Enligt exportrådet tjänar vi inte mindre än hela 30 miljarder kronor netto på att stå utanför valutaunionen vad gäller exporten. Vad som dessutom inte går att mäta i pengar är att vi behåller vår penningpolitiska autonomi och därmed möjligheterna att självständigt och efter våra egna förutsättningar bedriva aktiv stabiliseringspolitik. Minns de stora asymmetriska störningarna inom EU strax innan finanskrisens utbrott förra året. Medan Tysklands ekonomi klarade ytterligare sänkningar av centralbanksräntorna överhettades Irlands ekonomi å det grövsta, vilket nu leder till en gigantisk skuldöverföring från dagens generationer till morgondagens. Vad valet verkligen handlar om är alltså att välja mellan administrativ effektivitet och en total anpassning eller självständighet och stabilitet.

Ett medlemskap i valutaunionen är inget annat än liktydigt med den mest genomgripande förändringen av spelreglerna för svensk stabiliseringspolitik i modern tid. Genom att bli medlemmar i valutaunionen mister vi det politiskt mest effektiva instrumentet för att parera stora ekonomiska svängningar - samtidigt som stabilitetspakten begränsar utrymmet att bedriva en aktiv finanspolitik, trots att finanspolitiken blir det enda kvarvarande stabiliseringspolitiska medlet. Flera europeiska länder har redan betalt ett dyrt pris för sina medlemskap i valutaunionen, varav Irland står för det kanske mest extrema exemplet. Dessutom till priset av att i övrigt tvingas anpassa sin politik efter EU. Låt inte Sverige begå samma misstag. Välj svensk självständighet och stabilitet före administrativ effektivitet - Sverige behöver den svenska kronan. Rösta på Sverigedemokraterna den 7 juni!