DN:s Kajsa Ekis Ekman ställde den 30 juni i DN Bok frågan vem som egentligen tjänar på SD:s politik, men gjorde dessvärre en inkorrekt tolkning av partiets ståndpunkter. Bland annat gör hon den felaktiga tolkningen att SD har en arbetstagarfientlig politik samt att vi har en ideologisk skattesänkarhållning.

I själva verket bygger partiets ekonomiska politik på att skapa de bästa förutsättningarna för att upprätthålla välfärdssamhället och att härvid ta ut det skatteuttag detta kräver. Det innebär rent konkret att skatterna sänks när utrymme ges och att de tvärtemot höjs när skatteuttaget inte räcker till för att garantera en adekvat samhällsservicenivå. Men ett långsiktigt hållbart välfärdssamhälle, vilket är ett av målen med Sverigedemokraternas politik, förutsätter inte bara en pragmatisk inställning till skattenivån. Viktigast av allt är att politiken skapar förutsättningar för en hög delaktighet i arbetslivet med fokus på att skapa en varaktigt hög sysselsättning.

Rensat konjunkturella effekter har nämligen den svenska sysselsättningen i antal personer, trots stadig befolkningstillväxt, legat relativt konstant de senaste 30 åren. Under samma tidsperiod har Sverige samtidigt bedrivit en av västvärldens mest generösa invandringspolitik, vilket i kombination skapat stora påfrestningar på det svenska välfärdssamhället. För att lösa problemet måste fokus riktas både mot den ekonomiska politiken, invandringspolitiken såväl som arbetsmarknadspolitiken - där man förutsättningslöst tittar på hur man undanröjer hinder för jobbtillväxt.

Vi har i detta hänseende kunnat konstatera att det nya ekonomiska läget tillsammans med den aktuella lönedumpningspolitiken förändrat spelreglerna för den arbetsmarknadspolitik vi ämnar driva vid ett riksdagsinträde. Partiet avser därför presentera och förhoppningsvis anta en ny arbetsmarknadspolitik vid partiets partikongress, Landsdagarna, den 16-18 oktober. Viktiga delar av vår nya arbetsmarknadspolitik handlar självklart om att anpassa invandringens storlek och därmed justera arbetskraften i förhållande till arbetsmarknadens efterfrågan.

Men den handlar även om att försvara den svenska modellen, där lönebildningen sker genom avtal mellan arbetsmarknadens parter samt om att skapa bättre förutsättningar för att både skapa nya företag såväl som att ge dem en chans att växa. Med Sverigedemokraterna i svensk rikspolitik anpassas arbetskraften i förhållande till arbetskraftsbehovet, lönedumpningen motverkas och småföretagandet gynnas. Det handlar varken om någon traditionellt socialistisk eller som Ekis Ekman vill påskina klassiskt borgerlig politik.

Det handlar istället om insikten om att vi lever i en föränderlig värld, där de politiska ställningstagandena måste anpassas efter den fasta visionen om skapandet av ett tryggt land baserat på delaktighet och verklig social rättvisa - ett land som ser tillgången på arbeten i kombination med välfärd som den faktor som starkast gynnar arbetstagarnas intressen.