Det nya året började på Julön, eller Kiritimati, i Stilla havet klockan elva i förmiddags svensk tid och fortsätter nu jorden runt.

Först vid lunch på nyårsdagen svensk tid har hela jorden firat det nya året. Bland det första jag tänker på vad gäller det nya året är att det innebär sänkta pensioner, sjuk- och föräldrapenning samtidigt som pensionärer vid en inkomst på 10 000 kronor i månaden tvingas betala 581 kronor mer än löntagare i skatt. En pension på 15 000 kronor ger 763 kronor högre skatt medan en pension på 20 000 kronor ger 1 060 kronor högre skatt - varje månad. Ett sådant skattesystem kan inte anses vara rättvist! Men det nya året innebär även ett val - fortsätta utför eller vända om. För min del är valet givet - 2010 röstar vi in SD i riksdagen och vänder utvecklingen! Gott Nytt År!

Under senare tid har frågan om sjukförsäkringen och utförsäkrandet av sjukskrivna - med all rätt med tanke på hur Alliansen skött frågan – blossat upp till en stor politisk fråga. Då 15 000 personer utförsäkras efter nyår, med fler att därefter följa, kan man förmoda att diskussionen bara börjat.

Frågan om sjukförsäkringen och antalet sjukskrivna har i många år varit en ganska besvärlig diskussion. Under Socialdemokraternas år vid makten sjukskrevs och förtidspensionerades rekordmånga, vilket följaktligen även skapade stor påfrestning på statsfinanserna. Men frågan handlar inte bara om en utgiftspost för staten. Bakom varje siffra i statistiken står en individ varav många inte kan återgå till sina forna jobb, men som med rätt verktyg både skulle kunna och vilja återgå till ett yrkesverksamt liv. Enligt Försäkringskassans egen utredning ”Sjukskriven i onödan?” från 2005 uppgav nästan 60 procent av de sjukskrivna att de skulle kunna återgå till arbetslivet om de bara kunde få tillgång till rätt stöd. Regeringen tog uppenbarligen fasta på detta besked och påbörjade reformeringen av sjukförsäkringen. Bland annat gjordes reglerna om så att redan långtidssjukskrivna ska kunna prova på att jobba med bibehållen sjukersättning till en viss nivå, varpå ersättningen stegvis räknas ned.

Men regelförändringarna innebär även att en person med sjukersättning måste söka jobb på hela arbetsmarknaden om det bedöms finnas någon arbetsförmåga. Problemet är bara att bedömningarna om vem som äger arbetsförmåga och inte i vissa fall fått både konstiga och orimliga proportioner, vilket i praktiken medför att t ex cancerpatienter kan tvingas söka jobb. När nu 15 000 personer utförsäkras vid årsskiftet riskerar således arbetsoförmögna personer, de 40 procent som i Försäkringskassans utredning angav att de helt saknar arbetsförmåga, att tvingas söka arbeten trots att de är för sjuka för att jobba. Självfallet bör vi efter ett uppsatt tak pröva arbetskapaciteten och ge de sjukskrivna som kan möjligheter att komma tillbaka igen. Men för de som inte kan återgå till någon form av sysselsättning ska full sjukersättning utbetald av försäkringskassan återstå som alternativ. Något annat kan jag inte se som annat än ett uttryck för en vidrig människosyn, en människosyn som förhoppningsvis blir en lika kort som en skamfull parentes i svensk modern välfärdspolitik!