Förra veckan sade finansminister Anders Borg att ekonomin väntas växa betydligt mer än tidigare prognoser på 2,0 procent för år 2010. De nuvarande prognoserna visar sig nu peka på en tillväxt på 3,6 procent med efterföljande goda tillväxttal, vilket gör Borg optimistisk om framtida reformutrymmen. Kanske lite väl optimistisk.

Hela poängen med ett överskottsmål i statsfinanserna är att undvika att vältra över en nutida överkonsumtion främst till morgondagens generationer. Det är så man tar ansvar för statsfinanserna, eftersom en budget i långsiktig obalans inte klarar av att upprätthålla välfärden. Finansminister Anders Borg verkar däremot ha en annan syn på saken. I och med de nya tillväxtprognoserna väntar sig regeringen att de offentliga finanserna stärks och därmed snabbare kommer tillbaka till balans och överskott, vilket också enligt honom ligger till grund för att nya reformutrymmen kan uppstå.

För min del kan det emellertid tyckas bra märkligt att finansministern kan se reformutrymmen för en ekonomi som med nuvarande politisk kurs inte beräknas nå balans förrän 2013, och som först 2014 beräknas nå plusresultat. Ett reformutrymme är för mig när man, inom rimliga antaganden, varaktigt skapat nya förutsättningar till att satsa på prioriterade områden. Inte att så snart ekonomin kommit på plus igen bränna reserven inför nästa lågkonjunktur eller kris. Sveriges statsfinanser må vara i ett väsentligt bättre skick jämfört EU-genomsnittet, men det är likväl inget argument för varför vi inte skall ta det ansvar vi själva och inte minst våra barn och barnbarn förtjänar. Särskilt inte när vi inte idag känner till vilka kriser vi imorgon kan ställas inför!