Under rubriken ”Stoppa rasistiska partier” i ST den 4/4 tog företrädare för Antirasistiska akademin, Röda Korset, Sundsvalls FN-förening, Amnesty och 5i12 ställning mot Sverigedemokraterna. Även organisationen Centrum mot Rasism, CMR, skrev samma dag en artikel med ungefär samma tema. Det fick mig, för att lista ut vad som driver organisationerna, att närmare undersöka vilka som egentligen företräder och finansierar nämnda organisationer.

Företrädarna för dessa organisationer påminde om tragiska historiska skeenden och försökte därefter koppla ihop dessa tragiska historiska händelser med SD och vår idé om att illegala invandrare utan flyktingskäl skall nekas gratis sjukvård. De motsatte sig även SD:s idé om att invandrarna skall förväntas anpassa sig till det svenska samhället, samtidigt som de beklagade sig över att sådana krav på invandrarna hade mötts av huvudskakningar och avsky för bara några decennier sedan. Att just den politiken var praxis och norm fram till den 27 februari 1975, då den nya lagen "Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken" klubbades igenom, verkar helt ha förgått dem, eller så försöker de rent av piska upp en hatisk stämning mot oss som parti – som om allt elände skulle bero på oss som aldrig ens har styrt detta land.

Artikeln avslutades med att den ideella sektorn med föreningar, studieförbund och lokala aktivistgrupper måste göra gemensam sak med företrädare, för att driva den ”viktiga demokratifrågan” att stoppa partier som ifrågasätter det mångkulturella samhällssystem där invandrarna uppmuntras att motsätta sig det svenska samhället. Artikeln går således från början till slut i precis samma jargong som när riksdagspartierna ”tar debatten” mot SD. Att just riksdagspartierna agerar på det sättet beror på att de enats om att det är det bästa sättet att hantera en ytterligare politisk konkurrent, då ju vi tar plats på deras bekostnad. Det enklaste sättet att värva röster anses uppenbart i första hand vara att prata om andra partiers nackdelar, då även påhittade sådana. Men att också dessa organisationer skulle vara intresserade av samma pajkastning fångade mitt intresse, varför jag också gjorde en liten research, och kom fram till att samtliga organisationer har sitt levebröd i att just gå riksdagspartiernas ärenden.

Om vi börjar med Antirasistiska Akademin så består de av en styrelse i huvudsak bestående av statsanställd skolpersonal, som i sin tur lyder under det mångkulturella lagverk riksdagspartierna satt upp. Röda korset säger sig i sin tur vara religiöst och politiskt obundet men tar ändå öppet ställning mot Sverigedemokraterna - inte helt otänkbart på grund av att en före detta toppolitiker, Bengt Westerberg, sitter som ordförande. Han lyfter för övrigt en lön på 68 500 kronor per månad. Enligt Westerberg själv går det mesta av verksamhetens intäkter åt till löner - och jag tror honom. Kommitténs 760 anställda kostar i genomsnitt 1 125 000 kronor per person och de nio högsta cheferna tjänar i genomsnitt 147 000 kronor i månaden efter alla avgifter. Lönerna är därtill skattefria. Alla anställda på Internationella Rödakorskommittén har dessutom ett guldkantat avtal som sannolikt kostar ”hjälporganisationen” enorma belopp och redan vid 57 års ålder kan de gå i pension. Som inte detta vore nog riskerar förre Röda Korset-chefen Johan af Donner åtta års fängelse för grova bedrägerier.

Organisationen Centrum mot Rasism (CMR), som samarbetar med Sveriges Unga Muslimer och Svenska Kyrkans Unga, men som troligen är mest känt för att hetsa mot glassen Nogger - leddes tidigare av Yvonne Ruwaida. Hon satt mellan 1994-2006 i riksdagen för Miljöpartiet men sitter nu, på grund av partiregler, som oppositionsborgarråd i Stockholm. Ruwaida avslöjades för övrigt i januari 2001 för att ha åkt taxi och handlat för 275 000 kronor på statens kreditkort, utan att redovisa ett enda öre. Nuvarande verksamhetschef är dessutom ingen mindre än Mkyabela Sabuni, farbror till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. CMR har med andra ord även de tydliga kopplingar till våra politiska konkurrenter och mottog dessutom fram till 2006 direkta statliga bidrag på 5,5 miljoner per år, för att därefter istället erhålla miljonbelopp från den statliga allmänna arvsfonden. År 2008 fick de minst 2,38 miljoner kronor och år 2009 fick de inte mindre än 4,1 miljoner kronor i bidrag.

I den statliga allmänna arvsfondens Arvsfondsdelegation, som bestämmer till vilka projekt pengarna skall fördelas, sitter Ragnwi Marcelind som ordförande. Marcelind är statssekreterare till folkhälsoministern Maria Larsson. Tidigare var den socialdemokratiske statssekreteraren Staffan Bengtsson ordförande. Nuvarande Vice ordförande i Arvsfonden, Christer Hallerby, är även han statssekreterare. Övriga ledamöter är antingen chefer för statliga institutioner, generalsekreterare, kanslichef för Socialdemokraterna eller utredare av integrations- och migrationsfrågor. Vidare säger sig även organisationen Amnesty vara "fri från alla regeringar, politiska ideologier, ekonomiska intressen och religioner". Ändå lyckades också de skriva under en debattartikel med just politiska ställningstaganden. Vid en närmare koll visar det sig dessutom att Lise Bergh, som mellan åren 1999-2006 tjänstgjorde som statssekreterare åt Socialdemokraterna, sedan 2007 tjänstgör som generalsekreterare åt organisationen.

Organisationen 5i12 grundades 1995 av Stig Wallin, året efter att hans dotter mördats av en ung asylsökande. Organisationen har sedan dess mottagit åtskilliga skattefinansierade bidrag och leds nu av den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jasenko Omanovic. Styrelsen består utöver denna socialdemokrat även av vänsterpartister och en miljöpartist. Slutligen har vi organisationen Sundsvall/Timrå FN-förening. Sundsvall/Timrå FN-förening är knutet till Svenska FN-förbundet, som senaste 2008 krävde att Sverige skall bryta mot grundlagen och förbjuda främlingsfientliga partier. Även denna förening säger sig vara partipolitiskt och religiöst obunden men har – likväl - föga förvånande en socialdemokrat till lokal ordförande vid namn Stig Löf. Så, kan man ens med den bästa vilja av detta dra någon annan slutsats än att de alla enats mot oss på grund av att de alla profiterar på det mångkulturella samhällssystem vi ämnar förändra?