Under förra veckan gick Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund ut och lovade en satsning på Sveriges fattigpensionärer om partiet får gehör för detta av övriga allianspartier.

Låt mig säga att detta är ett utmärkt förslag, och en politik som Sverigedemokraterna under många år försökt driva med sina begränsade möjligheter att nå framgång i våra olika politiska församlingar.

Våra pensionärer är en grupp som alltför länge har osynliggjorts i politiken, och många av våra äldre lever som bekant på oerhört små marginaler. Jag har själv många gånger funderat över hur det är möjligt att klara sig på den ynka pensionen många av våra äldre har till förfogande varje månad.

I samband med detta "löfte" från Kristdemokraterna var det emellertid en kommentar som Hägglund hade som jag reagerade på, nämligen "det är nog svårt för OSS vanliga inkomsttagare att förstå hur det känns att leva på så små marginaler".

När, Göran Hägglund, blev en statsrådslön på runt hundratusen i månaden, en vanlig inkomst i Sverige år 2008?

Lördagen den 8 mars kunde följande citat läsas på Värmlands folkblads ledarsida. "Sverigedemokraterna, bara namnet är en förolämpning mot allt vad demokrati och rättvisa innebär, måste bekämpas och det med skärpa".

Samma tidning som för en tid sedan visade sitt tydliga förakt för Sverige genom att publicera följande text i anslutning till ett reportage om diskriminering i arbetslivet: "Korkade, blåögda, blonda Svenskar som inte tar tillvara på den möjlighet som mångfald inom arbetslivet medför". Tydligare kan inte tidningens ståndpunkt mot oss Svenskar uttryckas, och det tragiska i det hela är ju att man bara är en i mängden med att stå upp för kampen att vara ledande i självförnekelsen.

Skall man slutligen analysera vem som är korkad i samanhanget, kan man lugnt konstatera att Värmlands folkblad har intagit en ledande ställning inom detta område!

Som den uppmärsammade läsaren av SD kurirens nätupplaga konstaterat har min blogg legat nere under ett antal månader, detta föranlett av personliga orsaker.

.