Det demokratiska etablissemanget i Skåne agerar i panik efter sverigedemokraternas valframgång. Efter omstöpningar av kommunernas beslutande organ och oheliga partiallianser i syfte att blockera SD har man nu också tagit hjälp av tidskriften "Expo" och dess ökända "journalister". Medelst en turné under två veckor i oktober hoppades man att dessa skulle kunna informera bort den politiska oppositionen i Skåne.

Efter en lång tids ohotad maktställning förmår det förblindade etablissemanget inte ta till sig det faktum att en mycket stor del av svenska folket är kritisk till den förda politiken, i synnerhet beträffande massinvandringen med dess konsekvenser för Sverige. Det som på senare år lagt sten på börda, och som får allt fler att öppet ta till orda, är makthavarnas successiva inskränkning av de grundlagsstiftade yttrande- och åsiktsfriheterna, efter valet påspätt med manipulerande av valresultatet.

Påskyndarna av det mångkulturella samhället, det vill säga det multietniska kaos som härjar på bland annat Balkan, har en mycket verksam bataljon i gruppen kring tidskriften Expo. I dess styrelse ingår Robert Aschberg som en av flera inflytelserika mediamoguler. Den kanske allra mest maktutövande på Expo är dock Stieg Larsson, som genom sin position på Tidningarnas Telegrambyrå styr mycket av nyhetsflödet, kanske framförallt avstyrandet av information som inte anses hälsosam för svenska folket.

Onsdagen den 16 oktober skulle Expo "informera" Kävlingeborna om vilket fruktansvärt hot mot demokratin som det rasistiska SD utgör. Utöver marknadsföring av sin nyligen utgivna bok om "högerextremismen", kom merparten av kvällen att ägnas åt innantillläsning ur nämnda bok. De två elementära frågor som publiken ställde besvarades aldrig av Stieg Larsson. Frågorna var hur denne definierar det "anti-demokratiska" och det "rasistiska" som han konsekvent tillmäler partiet sverigedemokraterna.

Anledningen till Larssons oförmåga att svara är att det inte finns tillstymmelsen till substans i sådana beteckningar och svartmålningar av SD. Partiet ansluter sig till den traditionella uppfattningen om parlamentarism och representativ demokrati, och det kandiderar, liksom andra partier, till de beslutande församlingarna genom allmänna val. I partiets program och agerande finns heller ingenting som handlar om ras, gener eller biologi som underlag för hur människor ska betraktas eller behandlas.

Detta är sverigedemokraternas motståndare medvetna om, såväl politiker som den självutnämnda moraliska elit som i det närmaste har monopol på opinionsbildningen i Sverige. Ett monopol som utnyttjas för ensidig propaganda och direkta lögner - ett fenomen vi som har möjlighet att ta del av det demokratiskt fungerande offentliga samtalet i Danmark ständigt och smärtsamt blir påminda om.

Att också Stieg Larsson inser hur det faktiskt förhåller sig står utom varje tvivel. Ingenting av ovanstående kan ha undgått journalisten Stieg Larsson. Således handlar det från hans sida snarare om intellektuell ohederlighet, det vill säga han talar och agerar mot bättre vetande.

Stieg Larsson är ingalunda ensam om detta. I de allra flesta fall handlar det om rent och skärt hyckleri, något som alltför många i maktens korridorer ägnar sig åt för att behålla den godhetsgloria som eljest massmedia på ett förgörande sätt skulle avkläda dem. Att dessa därtill skulle äventyra den välarvoderade positionen gör inte benägenheten mindre att hålla sig med två disparata åsikter. Den som inte redan insett hur illa ställt det var, blev nog av med sina illusioner efter Janne Josefssons avslöjanden med dold kamera.

I Stieg Larssons fall är det sannolikt allvarligare än så. Det som allra tydligast framgick av hans framträdande i Kävlinge var den neurotiska hållningen till ämnet. Uppenbart är det något inte alldeles normalt och rationellt som driver denne man till så flagrant våld på fakta, sanning och sunt förnuft. I avsaknad av förmåga att förklara och definiera de allvarliga stämplingarna av sverigedemokraterna såsom "anti-demokratiskt" och "rasistiskt", övergick han konsekvent till att påstå att sverigedemokraterna är värre än nazisterna. Detta eftersom "de inte vill öppet stå för sina åsikter och sin politik". Således menar Stieg Larsson att det partiprogram och de stadgar som SD i demokratisk ordning utformat, och som är den politik medlemmar ansluter sig till och väljare lägger sina röster på, inte ska vara utgångspunkten för hans och andra politiska motståndares kritik. Istället är det Stieg Larssons påståenden om vad han önskar vore sverigedemokraternas politik som ska gälla.

Kenneth Sandberg