Debatten om Muhammedkarikatyrerna tog under dagen flera nya riktningar. Uppgifter i Expressen på förmiddagen gjorde gällande att hotbilden mot svenska liv och intressen i utlandet blivit allt mer påtaglig sedan SD-Kurirens planer på publicering blivit kända genom arabisk tv. Under dagen växte uppmärksamheten kring detta även i svenska medier. Jag fick bl.a. delta i en radiodebatt med utrikesminister Laila Freivalds.

Jag, liksom partiets kansli, pressjour och SD-Kurirens redaktion, har under dagen och kvällen fått ta emot ett stort antal telefonsamtal och e-brev från människor vars reaktioner varit vitt spridda. Den övervägande delen har varit positiva till vårt agerande, även om många uttryckt ängslan över den utveckling som väntar.

Dock, de reaktioner som fått mig och SD-Kuriren att, åtminstone tillfälligt, ta ett steg tillbaka och låta händelserna sjunka in är de som kommit från utsatta och vettskrämda svenska familjer bosatta i arabvärlden. Tanken på att medverka till att försätta dessa oskyldiga landsmän i livsfara är inte lätt att hantera. Kampen för yttrandefrihet känner inga kompromisser, jag vet, men här blir hotet genast väldigt påtagligt och jag har oerhört svårt att försvara ett kompromisslöst agerande när jag vet vad det kan innebära – och när jag vet att det är en kamp som vi inte kan vinna på egen hand. Skillnaden mellan hjältemod och dumdristighet är, som vi alla vet, ofta hårfin.

Jag skulle önska att hela Sverige slöt upp i den här kampen, att det inte vore fult att ta sitt land och dess lagar i försvar, att våra makthavare slagit näven i bordet och gjort klart för hela världen, att här i Sverige gäller svenska lagar och regler och vi accepterar inga påbud från religiösa extremister på andra sidan jordklotet.

Det vore önskvärt, men tyvärr är det precis tvärtom. Utrikesministern höll i radiodebatten Sverigedemokraterna ansvariga för de hot som nu riktats mot svenskar och svenska intressen. Även om hennes resonemang tar fel utgångspunkt, går det inte att bortse från att hon har delvis rätt. Skulle någon svensk skadas med anledning av att SD-Kuriren publicerat teckningar på Muhammed kan vi inte komma ifrån det faktum att vårt agerande varit en bidragande orsak. Att det handlat om kamp för något så fundamentalt som demokratiska fri- och rättigheter är då inte mycket till tröst.

Av den anledningen har vi alltså valt att i det här läget försöka gjuta olja på vågorna istället för att oeftergivligt fortsätta på den inslagna vägen. Kanske har vi gjort fel, kanske ska vi kallas fega. Någonstans kan jag känna en viss lättnad – inte för att det är över, utan för att vi nu får visst andrum att fundera över hur vi ska gå vidare.

För vidare ska vi – på ett eller annat sätt!

Jimmie Åkesson
Partiordförande